Min nya Vargskinnspäls

Min väninna frågade mig om jag ville ha en fin vargskinnspäls. 

Igår var jag hem till henne och provade den. Den satt riktigt bra. Dessutom var den så varm och skön. 

I Sverige finns det lagar som reglerar handel med varor tillverkade av skyddade djur. Vargar tillexempel. 

En kvinna i Göteborg som försökte sälja en vargskinnspäls på Tradera fick böta 9000 kr. Dessutom beslagtog myndigheter hennes vargpäls. 

Om du har en päls från en skyddad A-listad art, och den är tillverkad före den 3 mars 1947 så kan den gå under antikundantaget. Detta förutsatt OM man lyckas få fatt på ett CITES-intyg från jordbruksverket. Du måste bland annat bevisa att pälsen är äldre än 3 mars 1947. Har du ett sådant intyg får pälsen säljas, annars är det straffbart. 

Men i vilket fall som helst, är det INTE olagligt att ge, få eller att använda en vargskinnspäls. 

Och här kommer min högst personliga åsikt i frågan om pälsar och skinn och kött...

Jag äter kött och vill fortsätta göra det. Jag har ju dessutom studerat husdjur (produktionsdjur) och deras behov i 3 år på universitetet i Nord-Tröndelag. En viktig parameter som ständigt återkommer är forskning kring djurens naturliga beteenden och behov, och att försöka ge de olika djurslagen möjlighet att tillgodose dessa, för att öka djurvälfärden och minska stress. 

Min tanke är att viltkött dödat av en jägare kanske toppar precis ALL tänkbar djurvälfärd för den som vill äta ett så "djurvänligt" och "klimathänsynstagande" kött som öht går att uppbringa. Djuren föds, växer upp och lever till hundra procent i sin naturliga miljö. De går i godan ro och betar. Jägaren smyger tyst ut i djurens värld, skjuter, och plötsligt blir djuret träffat av ett skott och faller död ner. Ingen stress. 

Jag är själv igen jägare men känner många. Jag har sällan träffat mer ödmjuka och kunniga djur och naturintresserade människor än dessa. Jag hyser stor respekt för de här personerna, som äter egenjagat kött, där djurkroppen tas ur ute i skogen och sedan fraktas till ett byslakteri, istället för att frakta levande djur i kanhända stress, till slakterier. 

De innehar stor kunskap om de djurarter de jagar och har en hel massa etiska regler och förhållningssätt att jaga utifrån. De som hävdar att jägare är kallblodiga skjutgalna svin, verkar ha en riktigt felaktig bild. 

De jägare jag känner är mer som kloka, fredliga människor av ornitologtyp, som skulle må väldigt dåligt om något av djuren de jagar skulle fara illa. Dessutom finns skickliga eftersöksjägare och upptränade eftersökshundar att tillgå om något händer. Samma personer och hundar som kliver upp mitt i den smällkalla nyårsnatten för att eftersöka den älg som fick ett ben avslaget av en bilist som körde på den. Älgen kan ta sig långt på tre ben så eftersöksjägaren skyndar sig ut med bössa på skidor i skogen för att avsluta älgens lidande så snabbt det går. 

Jag äter ju som sagt kött. Både tamdjur och vilt. Där känner jag, att om vi nu äter ett dött djur, som ju är människans naturliga beteende då vi, precis som björnar är omnivorer, så är det bra att ta rätt på så mycket av djuret som bara går. Ät så mycket som möjligt. Gör korv och hundmat på de sämre delarna och inälvor. Gör pudding och palt på blodet, gör köttgryta och hundben av skelettet, gör jackor och pälsar av skinnet och fiolstråkar av svansen. 

Om man inte jagat sitt eget kött, kan det vara ett alternativ att ha lite egna djur för sin köttkonsumtion om man har möjlighet till det. Småskalighet kan ha en positiv inverkan på djurvälfärden. Dessutom ofta mer miljövänligt. 

Många häromkring som inte har egna djur försöker köpa från lokala producenter som har bra djurvälfärd i fokus. Och om man gör som vår familj, nämligen köper kött på affären, så köp svenskt! Vi har en av väldens strängaste djurlagstiftningar OCH djuren fraktas inte på varma trånga fartyg över halva jorden. 

Jag tycker att djuren som äts ska ha det bra. Jag tycker också att man ska ta till vara på allt som går. Använda hönsens kött till mat och dess fjädrar till påskris och dunjackor. (Är det så det funkar)?. Jag tycker inte att vi ska ge våra hundar i Sverige hundgodis från kängurukött från andra sidan jorden, utan använda köttråvara från vårat närområde.  

Och dessa tankar för mig osökt vidare in på det här med pälsar, läderskor och skinnklädslar i bilar...

Vad pälsdjursfarmer anbelangar kan jag tycka att renodlade pälsfarmer inte känns bra. Det finns väldigt mycket varma moderna material och eleganta plagg utan att behöva föda upp minkar enbart för pälsens skull. Ull tillexempel, ett toppenmaterial som värmer. 

Att skydda fridlysta djur genom att förbjuda handel med dess pälsar eller horn eller annat, är absolut rätt enligt mig. Men att använda den vargskinnspäls som jag fick av en vän igår, som garanterat har väldigt många år på nacken, som värmer fint i midvinterkylan, känns som ett rimligt återbruk av ett historiskt föremål från en annan tid med andra rättesnören än de vi har idag. 

Jag tänker att det är bättre att slita på alla gamla historiska pälsar, hellre än att slänga dem och köpa nytt. Det finns ju liksom en hel del baksidor även med nyköpta vinterjackor som exempelvis barnarbete, utnyttjad arbetskraft i fattiga länder, långa transporter, oschyssta anddun i dunjackor, en uppsjö olika kemikalier som fyller olika syften med plaggen, energikrävande tillverkningsprocesser osv osv.

Vi ska inte skapa nya pälsplagg från fridlysta djur eller arter som föds upp i dåliga förhållanden enbart för deras päls, men vi kan slita på dem som redan finns. 

Min nya gamla vargskinnspäls.