Winston och Norma

När vi for södrut i veckan så fick Winston vara hemma hos Björn och barnen. De har en egen hanhund som heter Jayson. Han ser ut som en liten Labbe med vita tecken och är ett resultat av en lite annorlunda tjuvparning. Nämligen Cockerspaniel - Jämthund. Jayson föddes här i Norderåsen och våra vänner köpte honom vid 8 veckors ålder. Nu är han ett par år gammal och skall strax börja på en agilitykurs med yngsta dottern. 

Winston är så vänligt sinnad mot andra hundar och det gick finfint. Alla i familjen blev förtjusta över hur trevlig han var att ha att göra med. 

Norma fick vara hos våra andra vänner som har hennes goda Berner Sennen kompis Zigge. Även den familjen rapporterade att  det gått finfint att ha Norma. Hon var saknad när vi hämtat hem henne. 

Här hemma har vi njutit av värmen och den vackra sommarbyn i några dagar.

I morse for Anders med Norma till Hammerdal där hon fick stanna några timmar under dagen för att kastreras. 

Vi fick hämta igen en ynklig liten schnauzer för en stund sedan. Hon är ganska medtagen och pipig men har nu kommit till ro i köket där jag håller henne sällskap. Jag märkte att hon blev orolig när jag gick ut, så jag blir nog kvar här i köket idag. 

När vi hämtade henne hade veterinären satt på henne en jättebra body. Den skall hon ha på sig en tid framöver. Tyvärr hände det en olycka på vägen hem (hon fick en del dropp under operationen) så den rullar runt i tvättmaskinen nu.

Att  kastrera Norma har vi funderat på ett tag, men gjorde slag i saken nu när vi skaffat en hanhund. Senaste löpet var ganska jobbigt med grindar, pip och attraktion mellan Norma och Winston. Sedan så börjar ju Norma bli äldre, hon fyller 8 i September, och livmodersinflammation skall tydligen vara den vanligaste dödsorsaken på äldre tikar? Men framförallt har hennes löp blivit utdragna och hon blöder mer nu är när hon var yngre. Löpen har förändrats och de kändes oroande.  

Våra pärlor Winston och Norma. 

Winston och Jayson myser framför brasan hemma hos familjen L. 

Nykastrerad ynklig Norma... 

A's lilla Atlas

I veckan följde jag och Anders med en god vän ner till södra Sverige där hon hämtade sin efterlängtade valp. 

Atlas som han heter är av rasen Tervueren, som är en av de fyra belgiska vallhundarna. De andra tre är Groenendael, Laekenios och Malinois.

Valpen, uppfödarfamiljen, de andra valparna och de vuxna hundarna i kenneln var så utomordentligt trevliga! Det skall verkligen bli spännande att få träffa Atlas lite då och då och lära känna honom. 

Det blev en lång och mycket trevlig hämta-valp-resa. A är överlycklig över sin nya fina kompis. 

Midsommar i Ångermanland

Midsommarhelgen spenderade jag, Anders och hundarna i Ångermanland tillsammans med två vänner. 

Vi körde asketiskt stugmys. Ingen el, inget vatten. Järnspis, utedass och fotogenlampor förgyllde vistelsen. 

Ångermanland tog mig med storm. Jag hade inte väntat mig dessa idylliska och pittoreska bondbyar. Prunkande sommarträdgårdar. Lummiga och grönskimrande blandskogar. Mysiga insjöar. Slingriga väger vid vacker kustmiljö. osv osv. 

Det var tydligt att Ångermanlands klimatzon är varmare än Jämtland. 

En riktigt gemytlig Midsommarhelg har vi haft. Ångermanland överraskade stort, och skilde sig faktiskt en del från Jämtland. 

: )

Sommargäster

I sommar skall min väns fina islandsston gå på bete hos oss. Det är verkligen trivsamt att sitta vid köksbordet och kunna spana på Skeggja (den mörka) och Spurning (den ljusa). 

Spurning tillhör den blyga sorten och Skeggja är motsatsen. Hon kommer direkt fram till mig och Anders. Hon är så nyfiken och fiskar efter äppelskruttar, kli och gos. 

7 år i huset

För 7 år sedan fick jag, Anders och Norma tillträde till vårat nyinköpta torpställe i Norseråsen. Det var med en skräckblandad förtjusning vi skrev på kontraktet till detta inferno. 

Under de 7 år som gått har det varit lite segt i mellanåt med den låga standard samt att leva i ett renoveringskaos. 

Men vi älskar detta ställe! Ju längre vi kommer med renoveringen ju mer kan njuta av vårat fina hem som blir precis så som vi vill ha det. 

Vi har fortfarande mycket som behöver göras/åtgärdas och många är drömmarna och planerna på "att-göra-listan". Somliga saker är nödvändiga, annat bara trivseltillbehör. 

Jag är så glad att vi fullföljde livet-på-landet-drömmen för 7 år sedan. Byn är underbar, liksom vårat infernotorp!