Mer loppisförberedelser

Bära alla våra utrensade grejer till föreningshuset. Rensa bort lite till. Iordningställa allt på loppisbord. Lägga läskeblask på kylning, ta reda på hur föreningshusets nya kaffekokare fungerar, åka på affären och handla till cafét. Hämta växelkassa, ta fram utemöbler, baka fikabröd som vi kan sälja samt göra swichlappar, infolappar, prislistor och kopiera upp kartor. 

Imorgon kör vi.

VÄLKOMNA till vår fina by på loppis och café! 

Bakar Kärleksmums och skänker till byföreningen.

Den och annat gott fika som andra skänker säljer jag imorgon på bycafét i samband med byloppisen. 

Loppisförberedelser, agiltykurs, jobb och besök av svåger

Ett jobbdygn tog slut och en långhelg av ledighet tog vid. 

Solen sken, jag for och handlade. När jag kom hem möttes jag av Anders som gick och stökade med saker ute. Tage som lycklig körde fyrhjuling i trädgården och Dagny som hängde med kaninerna. 

Jag packade upp och strax kom Anders ena bror Janne. Tillsammans hjälptes de åt att laga sina föräldrars bil. Sen fikade vi alla tillsammans. Det var trevligt att träffa Janne igen. Dagny ville visa sin farbror kaninerna. Jag tror även Janne tyckte de var ganska gulliga.

Efter det begav vi oss till föreningshuset för att gå igenom lite förberedelser inför morgondagens stora byloppis och bycafé som jag, Maria och Eva har organiserat. 

Därefter kom Dexter med oss hem en sväng innan han och Tage släpptes av hos Dexters familj och jag, Dagny och Anders for vidare till stan. 

Jag, Dagny och Karo hade agilitykurs igen och Anders uträttade ärenden. Bland annat hämtade han två påsar med jättefina kläder till Dagny som Moa vuxit ur. Toppenbra och jättesnällt! 

På kursen fokuserade vi till största delen på slalom men i slutet även på långhopp. Karo var jätteduktig. 

Det blev kväll, vi kom hem. Jag var SÅ trött! Är fortfarande inte helt kry. Somnade ovaggad.

Jag, Dagny och Karo började med att öva i ett så kallat aléslalom.

Jättefin, snäll och powerfull jaktlabbe på kursen. 

Detta kurstillfälle ägnades åt slalomens grunder. 

Trädgårdsdag

Idag var jag hemma och ledig. Jag känner mig inte hundra men ändå så pass pigg att jag orkar stöka. 

Vädret var fint. Solen sken och det var vindstilla. Det kändes skönt efter en lägre tid med kyligare temperaturer, regn och blåst. 

Det blev en riktig trädgårdsdag för mig. 

En stund efter att Anders och barnen åkt på jobb och skola, och efter att Karo fått sig en promenad. Så satte jag igång att rensa alla våra jordgubbskragar. Jag rensade och rensade samtidigt som jag lyssnade på poddavsnitt. 

Efter lunch kom barnen hem. Vi hängde bla med kaninerna. Jag och Dagny hjälptes åt att klippa Rosas klor. Vi ville inte klippa hennes sist när vi tog de andras eftersom hon var dräktig då. Men nu passade vi på.

Vi gosade med kaninungar, skurade hästarnas vattenbalja, sopade och hängde sommarens första tvätt ute. Mestadels hänger jag faktiskt tvätten inne på ett klädsträck på övervåningen. Jag har insett att det är mest rationellt för oss. 

Jag bar även ut och rensade i mina övervintrade pelargoner. Men de flesta var ganska trista. Det har sett ut som de gått bra med dem i källaren hela vintern men nu verkar det faktiskt inte så längre. Jag borde kanske ha vattnat dem nu sista tiden. Jag får nog köpa ett gäng sommarblommor i år. Vi gillar att ha det.

När Anders kom hem åt vi middag. Prinskorv och makaroner. Sen gick vi ut igen. Anders sågade plankor och byggde om kaninungarna (som nu heter Klöver, Timotej och Panda) och mamma Rosas kaninhus, sen hjälpte han barnen i säng. 

Själv satte jag igång med potatisen och innan kvällen avslutades med en kopp te och ett tänt ljus hade jag vänt all jord och fått ner all sättpotais. Lagom till regnet som började falla. I år kör vi Asterix och Amandine. 

Jag sparade sättpotatis från fjolårets skörd och gödsel har vi på gården. Mängden potatis vi nu odlar tar oss nästan genom hela året. Dock äter vi ju en hel del annat som exempelvis ris och pasta, men det känns bra med övervägande egen potatis. 

Det var en hel del ogräs att rensa. 

Meditativt. 

Massor av olika sorter. 

Men vad fint det blev efteråt. 

Den lilla pallen jag köpte till stallet visade sig vara en lämplig ogräspall också. 

Årets första tvätt på tork ute.

Rabarbern har vuxit rejält. 

Rosa fick klorna klippta. 

Klöver.

Panda.

Amandine.

Vända jorden. 

I år körde jag 8 potatisar i varje krage. 

Asterix.

Skönt att potatisen är i jorden.

Våren och sommaren kan kännas alltför hektisk. Det är alltid så mycket vi vill få gjort. 

Man får försöka tänka om. 

 

Vår gröna sal

Ovanför hästarnas beteshagar köpte vi till mark för några år sedan. 

Marken var tidigare åkermark. Det har vi sett när vi tittat på bilder på länsarkivet inne i stan. Men från kanske 70-talet? har åkermarken fått växa igen och under åren har i synnerhet lövträd fått breda ut sig. Dess kronor har skuggat marken och jag vet uppriktigt sagt inte exakt vad som växer där. Men för våra lättfödda islandshästar utgör denna magra lövträdsskogsmark ett perfekt komplement till deras beteshage. En miljöberikning som hästarna verkligen uppskattar. 

Dessutom har denna "djungel" försett oss med ved och riktigt fin rekreation under åren. 

Vi njuter verkligen av denna gröna sal ovanför vår lilla gård och går där dagligen med Karo. Känslan från lövträden påminner mig om min barndoms skogar norr om Stockholm och i Herräng utanför Hallstavik.  

Idag laddade jag perkulatorn med kokkaffe innan jag och Karo tog vår tur upp till vår gröna sal. När vi kom hem igen fanns rykande hett nykokat kaffe. Man kan bli glad för mindre. 

Vardagsnjutning. 

Mironik's Assam Karo. 

Livets tionde Mors dag

Jag har jobbhelg av den lite mastigare sorten och kör ett 24-timmars pass på söndagen. På Mors dag.

Därför valde min älskade familj att fira mig lite dagen innan. 

Jag och Anders är inga storfirare av varken Mors eller Fars dagar. Men att bli föräldrar till Dagny och Tage är trots allt, för oss båda, det absolut största och bästa som hänt oss. Därför känns det ganska fint att uppmärksamma det ändå. 

Jag fick en söt liten blombukett och middag som jag gillar. Nämligen gulaschsoppa och feta-olivbröd. Ingen hit för resten av familjen men Anders fixade denna mat till mig och klimp med extra ägg till barnen. ❤ han hade dessutom städat fint till jag kom hem från jobbet på lördagen. 

Jag fick även fina teckningar och en pärlplatta som kan lysa i mörkret. Den kan vi hänga i påskriset framledes. 

Anders hade även köpt tårta. 

Mors dag för mina tankar på min egen älskvärda mamma, som jag är tacksam för allt hon gör för oss och barnen. Dagny och Tage älskar verkligen sin mormor som läser, leker, köper presenter, gör häxbryggder på halloween och bakar kring jul. Som badar, skickar brev, shoppar, ringer och tar dem med på alla möjliga roliga utflykter och sevärdheter. I sommar ska mina föräldrar ha barnen i Skåne i två veckor! Det ser de verkligen fram emot. ❤

Jag skänker också varma och tacksamma tankar till alla mödrar som gått före mig.  Som möjliggjort mitt liv och mina barns liv. Det är ganska häpnadsväckande... 

Så TACK mamma Katarina, mormor Greta, farmor Asta, gammelmormor Ottilia, gammelfarmor Alma, morfars mamma Edith, farfars mamma Ebba och alla andra fantastiska starka kvinnor i mina släktled!

Och såklart svärmor Barbro, vars 5:e barn jag har glädjen att dela livet och barnen med. 

Mormor Greta och morfar Gösta.

Mormor var tuff, liksom hennes tre systrar Birgit, Stina och Britta. 

Strävsamma, rejäla, färgstarka kvinnor. 

Min morfar Gösta, hans storasyster Gertrud,

deras mamma Edith och pappa Johan-Bernard. Alunda.

Det kom ytterligare 3 barn och när yngsta dottern Alice var 2 år dog Johan-Bernard i cancer. Edith och barnen lämnade gården och flyttade till lilla Väsby-Torp. 

Mamman levde resten av sitt liv själv 

och tog hand om sina 5 barn, 

och sedmera sina barnbarn. 

En stark, klok, vänlig och familjeorienterad kvinna, som nog ingen satte sig på. 

Mamma Katarina, Morfar Gösta, 

gammelfarmor Edith.

 Alunda.

Mamma och Tage.

Mamma, Dagny och Winston.

Agilitykurs

Jag har varken tränat hund eller gått någon hundkurs på evigheter och ingen av barnen har någon återkommande aktivitet just nu.

Tage är pepp på lite olika sporter så vi får se om det blir något till hösten. Dagny är inte sugen på något speciellt. Hon gillar sina kaniner.

Så när jag sent en kväll såg att Östersunds brukshundklubb skulle ha en nybörjarkurs i agility så slängde jag snabbt iväg en anmälan. Och det var tur för platserna rök i ett nafs. 

Jag gick en agilitykurs med vår Schnauzer Norma för en väldig massa år sedan. Hon tyckte det var superkul och var totalt dunderspeedad och svår att kontrollera då hon tog så mycket egna initiativ för att hon älskade det. För snabb för mig samt skällde från att vi närmade oss träningscentrat tills vi åkte hem typ. 

Jag tyckte sporten var jätterolig, men lite för stressig och snabb. Iallafall för Norma. Under åren som följt har jag gjort annat hunderi istället. Lydnad och spår tex. 

När jag berättade för barnen att Karo och vi kommit med på en agilitykurs var de först tveksamma och inte alls positiva. Jag hade ju anmält oss utan att fråga först. Det stämmer, men jag förstod att jag behövde agera pronto och de sov. 

Jag tänkte att de faktiskt skulle kunna tycka det var roligt bara jag fick med dem. Så efter att mer eller mindre tvinga med dom, muta med att köpa godis efteråt och att lova att de aldrig mer behöver ens snegla på en agiltyplan om de tycker det är jättetråkigt så följde de motvilligt med. Tage lite mer nyfiken, Dagny väldigt skeptisk. 

Men nu verkar det som att jag hade räknat ut det rätt ändå. Barnen blev glatt överraskade och tyckte agility är roligt. Karo, som är en helt annan karaktär än Norma, tycker agility är superkul men går inte in i hysteri utan är taggad och glad utan att det slår över. Han lyssnar, analyserar och vill göra rätt. Jätteduktig! 

Efter kursen kan vi i sommar, om vi vill och har lust, åka tillsammans med Karo och träna på klubbens agilityplan. 

Anders skjutsade oss och passade på att uträtta ärenden när vi kursade. Hundträningar är något av det tråkigaste han vet. Promenader däremot är hans melodi, så han tog Karo på en promenad när vi hade eftersnack på kursen.

Summering:

Jag och barnen har tillsammans med Karo hittat en rolig gemensam aktivitet som vi alla uppskattar. Instruktören är jättebra och kursarna jättetrevliga. 

Tacksam. 

Så glad att jag har passivitetstränat 

Karo så mycket sedan han var valp. 

Vilken skön grej det är! 

Två fina Mudis på kursen med 

supertrevliga Mor och dotter ägare. 

 

3 små kaninkillar

Dagny ha kollat och tror att våra tre kaninungar är tre hanar. 

Men för att vara lite mer säkra var vår vän Maria Larsson här idag. Efter fikamys så fick hon dubbelkolla. Även Maria som fött upp kaniner till och från sedan 80-talet trodde det var tre killar. Men rådde oss ändå att kolla en extra gång om några veckor. 

Så ungen Fannie får troligtvis byta namn. Vi spånar på Timotej eller Lotus. Vi har valt växtrelaterade namn på våra kaniner. Utom Dumle, som redan hette det när vi fick honom av Maria.  

Våra vuxna kaniner heter Rosa, Petunia och Krokus.

Ungarna heter Klöver, Timotej eller Lotus samt en liten Panda. Även det namnet går emot trenden med växter men är ändå så gulligt och passande på en svart-vit kanin så det kanske får bli ännu ett namn mot temat. 

🖤🤍🖤🐇🐰🐇🖤🤍🖤

 

Steelmaster 1970

När jag och Anders träffades för snart 20 år sedan hade vi en dröm om en veteranhusvagn.

En gammal cool retrohusvagn att dra med oss efter vår veteranbil när vi for runt på bilträffar. En mysig liten koja att bo över i.

Av alla husvagnar var det i synnerhet en speciell som Anders drömde om. Nämligen en Steelmaster.

En jättefin Jämtlandstillverkad husvagn med panoramafönster som byggdes i Kälarne.

Det byggdes inte jättemånga innan företaget gick i konkurs, och av dessa har de flesta försvunnit under årens lopp.  

Flera år senare skulle vi träffa en person som har just en Steelmaster från 1970. En husvagn som hans morfar köpte ny i Kälarne för 55 år sedan. 

Morfadern använde bara sin husvagn några få gånger innan han bytte bil och Steelmastern blev stående i en lada. 

Där har den sedan stått fram tills nu. Som i en tidskapsel. För trots att husvagnen är 55 år gammal, är det som att den nyss hämtats från fabriken. Den är i nyskick! 

Vår kompis har bestämt sig för att sälja och ville då höra med oss om vi fortfarande var intresserade, innan han annonserade ut den. Så himla snällt!

Jag och Anders var och tittade på den väldigt fina vagnen! Förtält, tyger, knappar, lås, och t.o.m campingbord plus stolar som följde med var som nytt! 

Jösses vad sugna vi blev. Så häftigt! Och tanken har ibland slagit mig att vi så småningom kanske skulle försöka köpa en husvagn...

Men husvagnsdrömmen för ca 20 år sedan och husvagnsdrömmen nu, med 2 barn på 6 och 9 år skiljer sig lite åt.

Och tillslut landade vi i, att trots att Steelmastern är ruskigt häftig, att chansen att få äga något dylikt ALDRIG kommer igen, så väljer vi att låta någon annan få njuta av denna spektakulära husvagn. För OM vi någon gång köper en husvagn till vår familj, så ska den vara lite modernare, lite större, och inneha lite mer komfortabla detaljer.

Så gamla och bekväma har vi blivit! 

Livet är förändligt, liksom drömmarna. ❤

Jag är dock väldigt glad och tacksam att vi fick frågan och kan glädjas med den veteranentusiast som får njuta av denna fantastiskt fina 55 år gamla orginalhusvagn i nyskick!

Orginaltyger i nyskick då de undgått att ha blivit blekta av solen under åren. 

Ett förtält och ett campinbord plus stolar, även det i perfekt skick.