"Tage och Dagny, den här lilla koppen tillhörde er gammelgammelmorfar."
Han hette Karl-Stefanus Samuelsson men kallades för KS. Han jobbade som skogsinspektor. Familjen hade det ganska bra ställt, men förlorade allt i Kruegerkrachen. KS hade bland annat gått i borgen för andra.
Han var gift med Ottilia Samuelsson och de båda kom från Österbymo i Östergötland. De hade många barn. Bland annat min mormor Margareta (Greta), hennes systrar Britta, Birgit och Stina samt sönerna Olle, Erik (Sambo) och Tage.
Tage och Britta var de syskon som stod min mormor närmast. De var hennes bästa vänner och låg henne varmt om hjärtat.
Åter till den lilla smideskoppen som jag idag tände ett värmeljus i. Men för mer än 100 år sedan tände inte KS små ljus i sin kopp. Nej, han värmde sitt rakatten i den. Kanske på spisen? Innan de hade elektricitet.
Jag gillar som bekant gamla saker. Extra roligt är det när dessa saker kommer från de förfäder vars dna finns i min kropp. Deras anletsdrag är mejslade i mitt ansikte och deras styrkor och svagheter kan ha sina spår även i mina barn. Tom deras sociala arv, plus och minus, sätter säkert sin prägel på mig än i denna dag.
Ting som bär på en liten historia. Som dessa personer har köpt eller ärvt av någon och hållit i sina händer.
Denna lilla kopp användes mest troligt varje dag av mina barns gammelgammelmorfar KS.
Affektionsvärde...