Vårvinter

Jag och kamraten A gav oss ut med dogsen i dagens vackra vårvinter, och efter alla förbenade stormar så kändes det som balsam för själen.



Jag, tillsammans med mina schnauzer(bitches) Norma och Silver.









Mitt lilla hus. :)



En fena på inkallning den där Kenzo.

Kenzoz läpp hängde inte riktigt med i svängarna, liksom Normas skägg. En sekunds fördröjning vad det verkar... :)

Silver och Kenzo.

Rock a billy i Månsåsen.

I lördags bar det av över isen mot Månsåsen. I bygdegården hade SHRA ställt till med rock a billy fest.

Jag, och mitt sällskap hade en utomordenkligt trevlig kväll!

The Women

Sofie och Åsa.

Moi.

The Troubled Three.

Mars månad

Mars månad har rusat iväg, och för mig har det alltid varit en vårmånad, om än början till vår, men kan återigen konstatera att i Jämtland är Mars en VINTER-månad, och stormarna har bytt av varandra.

En afton blev var vi bjudna på Pitepaltmiddag hos Anders föräldrar.

Vi har även uppvaktat Sofie www.misssofienyman.blogspot.com som fyllt år.

Jag har också övat mig på att fotografera, och det passade ju ypperligt att månen var den största på 20 år för detta ändamål.


Jag och Sofie har även börjar en fotokurs inne på Medborgarskolan i Östersund. Den är för nybörjare med digilata systemkameror. Det är roligt!



Igår bjöd vår vän Maria in oss till stan för att inmundiga vofflor på Vofflans dag. Träffade några sköningar som jag inte direkt språkat med förut.

Den grundkurs i tävlingslydnad som jag och Norma gick har nått sitt slut. Under kursen så lärde jag och Norma oss en hel del, men avlutnings"tävlingen" gick allt annat än bra. Jag fick kortslutning, och till följd av detta fick även Norma det.

Min lilla Bingobil har "tyvärr" rasat. Det var ganska surt, men min nya bil, en volvo 850 kombi, trivs jag såååååå mycket bättre med.

Sedan kommunen kommit till en lösning med parasiten, så har jag och min svägerska återigen tagit upp simmningen, och dte känns sååååå skönt!

Spår

Jag och kamraten A har lagt spår till hundarna. Det gick väl sådär. Norma och Silver är ju inga vana spårhundar, men de fattar utan tvekan vad det är frågan om. Jag skall lägga upp det hela lite annorlunda nästa gång, för det blev lite missförstånd. Men hjärnjumpa och trevligt blev det.

Lilla Kenzo.

Norma spårar.

A's katt Clark (döpt efter Clark Olofsson). :)

kenzo spårar.

Clark, och lilla Turid som kikar fram i bakgrunden.

Silver spårar.

A's tredje katt, världens coolaste Azlan!

Storfoten Kenzo blev trött efter spårningen.

En trevlig dag!

Isolering

I takt med att nya reglar på väggarna kommer på plats, så kan även isoleringen påbörjas.

Silver hos veterinären.

Det började i morse med att Silver hoppade på tre ben. Vi började inspektera hennes onda ben/tass, och upptäckte då att tassen var röd, varm, svullen.
Då klippte vi bort en del päls för att kunna se bätte och upptäckte då att det även kom sårvätska ur svullnaden mellan två tår. Trampdynorna var också svullna.

Ringde sedan till veterinären (lördag: jourtid).

Dessa tyckte det var bäst om vi kunde komma in idag, då det kändes långt att vänta ända till måndag, och hon hade ju såklart ont eftersom hon hoppade på tre ben. Hon var dock inte så påvärkad på annat sätt.
Silver kom nämligen glatt skuttande på morgonen som hon brukar (på 3 ben). Hon skötte även födointag och (utsläpp) som vanligt.

Här i väntrummet där vi var helt ensamna.

Här väntar en oanandes Silver på sederingssprutan...

... som kickade in efter en stund...

Sedan gick veterinären iväg med Silver i famnen. När hon kom tillbaka hade hon rakat bort håret på den svullna tassen. Däremot hade hon inte hittat något skär- eller sticksår. Inte heller något föremål satt fast i tassen. Troligtvis handlar det om en inflammerad hårsäck.

Nu skall stackars Silver bära tratt tills såret har tömts och läkt. Pga det "svåra" stället mellan tårna gick det inte att sätta ett drenage. Vi skall själva tvätta det och pressa ur sårvätska några gånger dagligen.
Hon skall dessutom äta smärtstillande och antiinflammatorisk i 7 dagar.

Silver fick beröm av vetten över sin vänlighet, sitt lugn och sin braiga fysik... :)

Hoppas hon tillfriskar snart!

Sista kolaren i Jämtland...

Resans mål var Fåker, då detta mål även var vår vän Hjalmars.

Kvällen bjöd på matintag,

trevliga samtal och umgänge,

rock n rollig pilsner,

fotograferande av katten Zinna,

och en mycket spännande berättelse om Hjalmars farfar med samma namn. Han var nämligen Jämtlands sista kolare (till höger på bilden). På bilden till vänster finns Hjalmars farmor, pappa och faster.

Vilket jobb, att vara kolare!

Att bo i en grankoja några månader under VINTERN, för att först bygga milan, för att sedan se till att kolmilan inte brinner upp utan bara pyr. Och slutligen samla ihop allt kol. Tydligen utgick inte heller någon betalning OM milan skulle råka brinna upp.

Tankar på ångsten som bör ha inträffat om milan brann upp i slutet av kolprocessen. Allt jobb, köld, grankojjeliving för gäves... Och inget OB, eller traktamenten hade de heller.

Troligen en mörk syn att möta en kolare i slutet av arbetsmånaderna i skogen. ;)

Skoterspår

Den så kallade vårvintern har börjat visa tecken på antågande, och ibland lyckas den tränga igenom blåst och kyla som jag anser utgör den riktiga vintern.

När minusgrader, vänder och blir plusgrader, för att sedan bli minusgrader igen så skapar detta många nya promenadstråk. Skoterspåren blir nämligen bärande av detta väder.

Och det var just detta som blev basen för min och J's hundpromenad i Granbo, nämligen bärande skoterspår.

När vi hade börjat gå en bit, så kom plötsligt en stor och stilig rottishane som anslöt sig till vår lilla flock och hängde glatt med på promenixen.



Efter skogsturen ansåg vi att fikaintaget skulle lämpa sig intill J's grannar. Dessa visade sig vara mycket nyfikna och lämnade genast sin rundbal för att istället hålla oss sällskap.

Alla ville vara med och smaka på J's smörgås.

Norma ville även smaka på hästdyngan...