Plattfall på skidtur

Ni vet när man tänkt ut någonting som man tror ska bli riktigt härligt. Och så blir det mest bara gråt och tandagnisslan istället och man blir frustrerad och arg och undrar, vad tusan är problemet!? 

Men när man väl analyserat händelsen i lugn och ro så ser man tydligt vad som blev fel och hur man borde ha agerat istället. 

Så blir det iallafall för oss ibland. Inte lika ofta längre som när barnen var mindre men det händer. Och idag hände en sådan grej. 

Jag hade jobbat dygn och slutade på lördagsförmiddagen. På vägen hem fiskade jag först upp Tages nya NNN-pjäxor på Ica i Lit, som den vänliga säljaren i Värmland hade postat till oss. Därefter stannade jag till en stund på gymmet för ett litet träningspass. 

Sen kom jag hem. 

Ute sken solen men somliga slalombackar hade stängt pga kylan. Hemma hos oss upplevde jag dock inte att det var så kallt. Dagny ville hitta på något och vi bestämde att ta en skidtur tillsammans utanför stugknuten. Det finns ett skidspår precis utanför gården. 

Tage skulle testa sina nya pjäxor och skidorna med skins som han ärvt från Dagny, och hon skulle testa sina nya pjäxor från Nour och de nya skidorna vi hämtat hos Lotten. 

Först stoppade vi i oss mat för att stå oss. Sen bylsade vi på oss rejält med kläder för att tåla kylan. Sen begav vi oss iväg. 

Det började bra, men efter hand blev Tage jättetrött och började tappa humöret. Det verkade som att hans skidor var bakhala. Dagny däremot skidade på glatt och lätt. Solen sken och det kändes härligt även för mig. Vi tänkte åka upp i skogen en tur, så jag peppade Tage att fortsätta hänga med, trots att han vill vända. Men när vi kom ytterligare ett stycke så var hans ork slut. 

Där stod vi tre. Ett barn som ville att jag skulle vända tillbaka med honom och ett barn som ville att vi skulle åka en längre runda tillsammans. 

Det fanns en irritation som hade redan byggs upp pga dispyter om vilka vägar vi skulle ta och vem som fick bestämma och inte. 

Därefter växte frustrationen hos oss alla och även Modern tappade fattningen, och ville mest skita i alltihop.

Vi skidade hemåt igen arga och gråtandes. Vilket plattfall av vår trevliga skidtur det blev! 

Men efterhand samlade vi alla ihop oss, bad om ursäkt och torkade tårar. Så avslutningsvis blev turen bra igen. 

Jag hade tänkt baka något lördagsgott när vi kom tillbaka, men orkade inte. Anders for och köpte lördagssnacks istället och kom hem med en bukett rosor till mig. Han tyckte det verkade som att jag behövde lite vackra blomster. ❤️

Kvällen avslutades tillsammans i tv-soffan. Det var dags för Mellodeltävling 2. Allas vår favorit Felicia fick vidare till final. 

På söndagen gick jag upp tidigt för att koka kaffe, sätta i motorvärmaren och fixa med djurens morgonbestyr. Efter frukost klädde jag mig och for till jobbet igen för ett söndagsdygn. 

Anders tog med sig barnen på en ny skidtur och Tage fick testa de andra skidorna vi köpte av Lotten. Lite längre och vallningsfria. 

Turen hade blivit väldigt trevlig och uppskattad utan ledsamheter berättade Anders. 

❤️❤️❤️

Mina Rossignol som jag köpte i Steinkjer 2011 börjar få några år på nacken. 

Mello deltävling 2.

Mellogotta.

Felicia.

Ny dag, ny tur, ny upplevelse. ❤️

Mysa häst

Trivsamma stunder med barnen. En av våra gamla volvos gick igenom besiktningen med blankt papper. 

Nya bra begagnade längdskidor till barnen.

Solensken från en blå himmel.

Kall och skön promenad med Karo. Mysstund med hästarna. Barnen gjorde glass ute i snön och hemmagjorda mozzarellasticks i airfryern. 

En till bra dag. ❤️

Kall februaridag

Kalla dagar hemmavid. 

Eldar, tänder ljus, läser, bakar, tvättar, plockar. 

Jag tycker så mycket om vår egen lilla upptrampade promandstig bakom gården. 

En person kom och köpte ett par urvuxna skidor och ett par pjäxor som barnen haft. 

En annan person i Värmland la ett par begagnade nnn-pjäxor till Tage på brevlådan med vår adresslapp på, och jag swishade priset och frakten. 

Vännerna Lisa och Lotten hörde av sig om att de kunde ha begagnade skidor till barnen. ❤️

Jag for till gymnet när Anders kommit hem från jobbet. Efter 2 km på löpbandet hände något konstigt inne i vaden som gjorde ont, och sen var det inte obekymrat att fortsätta springa längre.  

Min vän Stina i Bräcke trodde det kunde vara en muskelbristning. Botet var vila. 

Snart är jag på det igen. 

Karo på vår egna vackra 

lilla promandstig bakom gården. 

Är så förtjust i mina begagnade vinteroveraller. 

Oslagbart sköna att rida i, 

ta hundpromander i och åka pulka mm. 

Kalla dagar: vackra dagar.

Norderåsen med Oviksfjällen i horisonten. 

Vår fina trofasta Karo. ❤️

Brasan brinner oavbrutet när vi är hemma. 

Ljus i de tre loppade ljusstakarna 

samt i min gammelmorfars lilla skål som 

han värmde sitt rakvatten i var morgon. 

Han var bla skogsinspektor i Österbymo och hette Karl-Stefanus Samuelsson. Född 1879. 

Jakt och friluftsliv var hans huvudsakliga hobbys, och han hade flera jakthundar som låg i värmen framför järnspisen till hans hustru Ottilias förtret när hon skulle laga mat. 

Dagny bakar.

Gosa med mig!

Jag och barnen spelade några parti Råttfällan. 

En klassiker från 1960-talet. 

Tacksam.

Lappa och laga

Det här med att lappa och laga har ju folk ägnat sig åt i alla tider. En självklar del av livet för väldigt många människor och sista tiden har också vi gjort lite olika små lagningsinsatser på olika grejer. 

Efter att Anders bytte batteri i min klocka fick han inte tillbaka plattan på baksidan. Han var rädd att spräcka glaset om han tog i för hårt. Jag tog med mig klockan till en urmakare i stan. Hon hjälpte mig utan vidare med att fästa plattan med ett specialverktyg. Jag har även två mindre klockor jag trivs i här hemma som är trasiga. Samma urmakare i Kärnan sa att jag kunde ta med mig mina trasiga klockor till henne så skulle hon kika på dem och ge mig ett kostnadsförslag för att laga dem. Bättre att laga än att köpa nya. 

Sen gick fothällorna av på Tages begagnade vinteroverall. Men då den var fräsch i övrigt så köpte jag resårband i en tygaffär i stan och Anne-Lie hjälpte mig att ny nya fothällor istället för att köpa ny overall. 

Ett silverarmband som jag använder mycket gick sönder i knäppet. Jag tog med mig det till Guldfynd. Kvinnan i butiken kikade på det och lyckades knipa ihop den trasiga delen så nu kan jag använda det igen.

Mina pjäxor gjorde fasligt ont denna säsong. Istället för att köpa nya så tog jag med dom till Gå och löpklinigen där de värmde dem och anpassade dem efter mina fötter. 

En vinterjacka här hemma har dragkedjan gått sönder på. Jag ringde till en syateljé vid Fagerskrapan och tog prisuppgifter. 5 eller 7 hundra? har jag för mig, kostade det att byta dragkedja i vinterjackor. Det kan det ju vara värt om man har en fin jacka man trivs i. 

Och en person som verkligen är duktig på att laga saker är ju Anders! Han har i alla år lagat bilar, gräsklippare, snöskoter, mopeder, traktor och annat så att de går att använda lite till. 

Livets första besök hos frisören

I alla år har jag klippt Anders, barnen och ofta även mig själv. 

Dagny fyller snart 10 år och har börjat prata om att hon vill testa andra frisyrer än vad jag kan åstadkomma. Hon visar bilder på uppklippta och etappklippta frisyrer. Troligtvis ganska avancerade och stylade. 

Jag förklarar att man oftast blir besviken om man går till en frisör med en häftig bild och önskar få den samma. 

Men så för ett tag sedan passerade vi en drop-in-frisör i stan som klippte barn från 100 kronor. Vi gick in och kikade. Dagny var lite fundersam. Vi visade en bild på en etappklippt frisyr och frisören sa att ja det går bra nu och kostar 200 kronor. 

Dagny bestämde sig på stående fot. Livets första frisörbesök. Hon satte sig i stolen och fick sin efterlängtade frisyr. 

Inte som på bilden men nöjd ändå. 

Bra, prisvärt och lättsamt ställe. Frisörerna var nogranna och trevliga. Det hann komma och gå ett gäng män och barn som blev tillfixade under tiden vi satt och väntade. 

Före.

Efter.

Uppklippt, toppat och etappklippt. 

 

Gå & Löp kliniken

Jag blev lite nedslagen när mina nya pjäxor från ifjol gjorde så ont när vi premiäråkte i Litsbacken. 

Jag fick smått fotklaustrofobi och blev väldigt tveksam till om jag öht skulle kunna åka något mer den dagen. 

Men min vana trogen (eller kanske ovana?) så tvingade jag mig igenom några åk till, trots fotpanik. Och sen blev det faktiskt en aning aning bättre senare på eftermiddagen.

Men tillräckligt ont och obekvämt för att jag inte vill ha fler sånna här skiddagar. Men ej heller köpa nya pjäxor. 

Jag ringde min kompis David. Han föreslog att jag skulle ta med mig pjäxorna och bege mig till Gå & löp kliniken i Östersund. 

Väl på plats fick jag väldigt proffsig hjälp av otropedteknikern och pjäxdoktorn Ola Eriksson. 

Han målade upp mina fötter, mätte dem, undersökte mina pjäxor noggrant, plockade ur en sula som inte var bra och sen stoppade han in mina pjäxor i en ugn. 

Efter en stund fick jag hoppa i ett par speciella inlägg vid tårna, ett par strumpor och slutligen ner i de varma pjäxorna. Jag fick sedan stå och "hänga" i dem en stund innan Ola kylde ner pjäxorna igen. 

När det var klart gick jag runt med dem inne i butiken och de kändes bra!

När jag betalade de prisvärda hundralapparna som det absolut var värt, istället för att ha svinont eller köpa nya pjäxor, så sa Ola att ibland kan man behöva göra denna procedur fler gånger. Somliga gånger för att fötterna helt enkelt ändrar sig igen. Och då var det bara att besöka dem igen. 

Jag är så glad för denna hjälp och rekommenderar alla som tycker att deras pjäxor också sitter lite besvärligt att göra ett besök på Gå & löpkliniken i Östersund. 

Pjäxugn.

Pjäxorna kyls ner.

Numera formade efter just mina fötter. 

Barnens utrustning

Varje år är det samma sak. Vad har vi här hemma? Hur mycket har barnen vuxit sedan i fjol? 

Kan Tage ärva något från Dagny? Vad är för smått? 

Sen skriva annonser, sälja, ge till vänners barn och efterskänka till Fritidsbanken och Loppis. 

Det blir en hel del prylar när man som vi, har alla klimat från varm sommar och snörik vinter. 

Cyklar, skridskor, längdskidor, kälkar, pjäxor, badkläder, slalomgrejer, flytvästar, stavar, allsköns hjälmar, inlines osv. 

Jag vill att barnen ska få testa på många olika saker och ha utrustning som sitter bra. Den behöver inte vara elitsatsningsbra, men så schysst att de ska tycka det är roligt och inte begränsas av dåliga/fel grejer

Men för mig känns det i allra högsta grad väsentligt att försöka få ihop alla dessa saker secondhand i så stor utsträckning som möjligt. Samt att sakerna får fortsätta nötas på av andra barn när Dagny och Tage är klara med dem. Om de inte är trasiga eller uttjänta dvs. Då slänger jag dem. 

Såklart har vi köpt nytt till barnen ibland, men den absoluta majoriteten av alla barnsaker så som kläder, barnvagnar, leksaker, utrustning, möbler, bilbarnstolar osv är secondhand. 

Jag vill att barnen ska ha grejer, men vill inte ingå i detta slöserisamhälle med nya prylar i parti och minut som tär på Moder jord. Vi gör tillräckligt stora avtryck ändå. 

En annan anledning är kostnaden. Vi skulle absolut ha råd att köpa precis allting nytt till barnen. Jättefina saker av dyra märken. Men det skulle inte bli lika mycket pengar över till andra saker som vi tycker om. Hästar, hund, raggarbil och annat vi vill göra. Man får prioritera och välja, och denna väg tar oss längre. 

I dagarna har vi gått igenom barnens slalomgrejer och längdskidor. Tages hjälm såg liten ut. Han fick då överta Dagnys och hon fick en ny. 

Dagny är ett par längdskidor kort och Tage saknar pjäxor till de skidor och stavar han i år får ärva av Dagny med NNN-bindning. Men eventuellt har jag löst det. En kompis  i Dvärsätt hörde av sig. Hon hade skidor till Dagny i år och förhoppningsvis nästa. Samt skidor till Tage nästa år. 

Sen skrev jag på en begagnad pjäxannons igår och hoppas kunna köpa dessa till Tage. Just längdskidor är lite bökigt eftersom det finns två system, både NNN och SNS och de är inte kompatibla med varandra. Värdelöst! 

Men snart är vi i hamn även denna vinter med både längdskidor, hjälmar, slalomutrustningar och skridskor. 👌

Det är ett stök varje år, och självklart hade det varit enklare att åka till en affär och kitta upp barnen varje säsong. Men nej, 

det är inte min väg.  

Urvuxna skidor som ska säljas eller efterskänkas. 

Bra sns-pjäxor men inte kompatibla med

 Tages nnn-skidor i år. 😏

Också för smått. 

Barnen har fått nya större hjälmar så denna säljs eller ges till Fritidsbanken. 

Tages för små pjäxor från ifjol.

Dagnys nya längdpjäxor hon fått ärva av Nour. 

Vi bär in allt, mäter barnen, synar, utvärderar och ser vad som blir kvar och vad som behöver kompletteras.