En klasskamrat till mig håller på med hästhoppning. Idag deltog hon, hennes dotter och ett gäng andra ryttare i en hoppclinick på Frösö ridklubb. Det kom en tränare från Sundsvall som höll lektion.
Själv bänkade jag mig på läktaren och hade både roligt och en stund av lärointag. Jag har alltid tyckt att det är roligt och lärorikt att titta på ridträningar.
Här är Anna-Lena tillsammans med sin tyska import. En mycket alert och trevlig 4,5 år gammal vallack som heter Chicko.
Här är Anna-Lenas dotter med sitt sto Smulan.
"Lilla" Chicko igen...
Både Anna-Lena och hennes dotter var grymma på hoppning! Jag vart faktiskt lite sugen på att hoppa igen. Innan jag flyttade till Norderåsen så gick jag i en hoppgrupp på Frösöridklubb.
Kanske skall bygga upp några kryss på volten till våren och testa Baylis... :-)
lördag 30 januari 2010
fredag 29 januari 2010
KEM *iiiiiiiiiii*
Efter 26 år har jag behövt konfronteras med något som jag lyckats undvika och TROTT är super trist och totalt omöjligt.
Vi har nämligen börjar med en 10 poängs kurs i Kemi!
Från att endast haft en humm om hur en atom är uppbyggd har jag nu kastats in i kemisk nomenklatur, stökiometri, periodiska systemet, oktettregeln, orbitaler, formler, molmassa, balansering av formler, molaritet, inter - och intramolekylära bindningar, termokemi OCH SÅ VIDARE!!!
I slutet av kursen kommer detta att vävas in i miljöfrågor. Jag tycker faktiskt att det är ganska intressant, men ack så svårt!!!
Jag avslutar med ett kemi-nörd citat:
"Kemi är inte allt, men allt är Kemi"
Vi har nämligen börjar med en 10 poängs kurs i Kemi!
Från att endast haft en humm om hur en atom är uppbyggd har jag nu kastats in i kemisk nomenklatur, stökiometri, periodiska systemet, oktettregeln, orbitaler, formler, molmassa, balansering av formler, molaritet, inter - och intramolekylära bindningar, termokemi OCH SÅ VIDARE!!!
I slutet av kursen kommer detta att vävas in i miljöfrågor. Jag tycker faktiskt att det är ganska intressant, men ack så svårt!!!
Jag avslutar med ett kemi-nörd citat:
"Kemi är inte allt, men allt är Kemi"
lördag 23 januari 2010
Skogsritt på Tinkern Baylis
Kom nyss hem från stallet. Jag och Tinkervalacken Baylis gav oss ut på en tur i skogen tillsammans. Vi red den s.k "vinterrundan". Det blev en ganska lugn tur på ca 7 km.
Tränade på gallopfattningar och halvhalter. Travade 10 steg, följt av skritt i några steg. Och så 10 travsteg igen, skritt igen osv osv.
Fattningarna gjorde jag från skritt, höger fattning, höger gallop en liten sträcka, avsaktning till skritt, vänsterfattning, vänster gallop en liten bit, skritt igen, högerfattning osv osv.
Tränade på gallopfattningar och halvhalter. Travade 10 steg, följt av skritt i några steg. Och så 10 travsteg igen, skritt igen osv osv.
Fattningarna gjorde jag från skritt, höger fattning, höger gallop en liten sträcka, avsaktning till skritt, vänsterfattning, vänster gallop en liten bit, skritt igen, högerfattning osv osv.
fredag 22 januari 2010
Sluta röka presenten till mig själv!
söndag 17 januari 2010
En soft helg.
Helgen har varit lugn. Jag red ut i lördags på Tinker'n Baylis. Anders lyckades laga Audin som varit trasig, vilket var nödvändigt eftersom vi från och med imorgon verkligen behöver två fungerande bruksbilar. På lördagkvällen kollade vi på den kritikerrosade filmen "A slumdog millioner". Den var ríktigt bra, trots att den bitvis var ganska tragisk...
Idag red vi ut igen. Jag på islandsstoet Månadis. Hon lättade där bak ett par gånger, men jag har blvit grymt mycket bättre på att stävja hennes små bus redan vid första bocksprånget eller bakutsparkarna, så oftast hinner hon liksom inte med en lång reportoar av bus, som hon tidigare ofta lyckades med och då fick mig ur balans.
Ibland känner jag även in henne INNAN hon är på gång med ett bus och kan stävja det redan då :-) Jag sitter ned tungt som tusan och har korta tyglar och "bryter" helt enkelt ned henne så att hon inte får möjligheten att bralla.
Månadis är en fantastisk lärare på att lära ut förmågan "klister i wräva" och "håll dig kvar på rodeohästen". Enda sättet att lära sig antar jag är att rida vilda busiga hästar! :-) Thank you Månadis!
Utöver sina små vilda språng så är hon sååååå mysig och glad! Man blir helt enkelt glad av att rida henne eftersom det smittar av sig! Hon e sååå gullig det lilla stoet! Med Månadis känner man verkligen att det är ett uttryck för glädje, så på något konstigt vis har jag ett stort överséende med hennes små förehavanden... :-)
I afton bjöd Jeanette och David http://www.wannstrom.com på middag. Det var trevligt som alltid! De hade köpt en liten present till mig som de tyckte passade, nämligen dessa skor!
I just LOVE them! De var en riktig fullträff, men jag är inte förvånad för Jeanette hittar ofta saker i min smak! Det är inte första gången *tack*!
I helgen fick vi även denna bröllposinbjudan. I mars gifter sig Jeanette och David här i byn! Tjohoo! Så förbannat underbart roligt!!!
Imorgon börjar jag en ny kurs. KEMI... *scary...* Men den är säkert mycket lärorik och intressant! Jag har stora förhopningar.
Men det är inte bara jag som börjar med ny kurs imorgon, för det gör även Anders! Imorgon startar hans lastbilsutbildning! Anders skall ta lastbilskörkort med tungt släp, hjullastarförarbevis och utbildning i farligt gods! Sååååå braaaaaa!!!
Bilden Har Karin Södergren http://krumelurerochstreck.blogspot.com målat till en berättelse i Hemmets Journal.
Idag red vi ut igen. Jag på islandsstoet Månadis. Hon lättade där bak ett par gånger, men jag har blvit grymt mycket bättre på att stävja hennes små bus redan vid första bocksprånget eller bakutsparkarna, så oftast hinner hon liksom inte med en lång reportoar av bus, som hon tidigare ofta lyckades med och då fick mig ur balans.
Ibland känner jag även in henne INNAN hon är på gång med ett bus och kan stävja det redan då :-) Jag sitter ned tungt som tusan och har korta tyglar och "bryter" helt enkelt ned henne så att hon inte får möjligheten att bralla.
Månadis är en fantastisk lärare på att lära ut förmågan "klister i wräva" och "håll dig kvar på rodeohästen". Enda sättet att lära sig antar jag är att rida vilda busiga hästar! :-) Thank you Månadis!
Utöver sina små vilda språng så är hon sååååå mysig och glad! Man blir helt enkelt glad av att rida henne eftersom det smittar av sig! Hon e sååå gullig det lilla stoet! Med Månadis känner man verkligen att det är ett uttryck för glädje, så på något konstigt vis har jag ett stort överséende med hennes små förehavanden... :-)
I afton bjöd Jeanette och David http://www.wannstrom.com på middag. Det var trevligt som alltid! De hade köpt en liten present till mig som de tyckte passade, nämligen dessa skor!
I just LOVE them! De var en riktig fullträff, men jag är inte förvånad för Jeanette hittar ofta saker i min smak! Det är inte första gången *tack*!
I helgen fick vi även denna bröllposinbjudan. I mars gifter sig Jeanette och David här i byn! Tjohoo! Så förbannat underbart roligt!!!
Imorgon börjar jag en ny kurs. KEMI... *scary...* Men den är säkert mycket lärorik och intressant! Jag har stora förhopningar.
Men det är inte bara jag som börjar med ny kurs imorgon, för det gör även Anders! Imorgon startar hans lastbilsutbildning! Anders skall ta lastbilskörkort med tungt släp, hjullastarförarbevis och utbildning i farligt gods! Sååååå braaaaaa!!!
Bilden Har Karin Södergren http://krumelurerochstreck.blogspot.com målat till en berättelse i Hemmets Journal.
fredag 15 januari 2010
Besök av Sofie och Lysse
När jag kom hem från min tentaskrivning i ämnet Husdjurmiljö kom min kompis Sofie http://www.misssofienyman.blogspot.com och hennes hund Lysse på besök.
Framförallt Norma och Lysse är super polare, och leker järnet tillsammans!
det är inte ofta Norma behöver jaga någon annan hund, men med raketsnabba Lysse måste jag medgé att hon ligger i lä! Han är helt sjukt snabb!
Ostkroken Norma! Ostkrok: Jämtska för ostbåge...
Kolla in det galna svarta lilla monstret på denna bild. Inget väsen jag skulle vilja träffa på en mörk kväll i skogen iallafall... ;-)
Gråsidingens Lysing. Lysse är en stående fågelhund av rasen Kleiner munsterländer och Sofie jagar främst ripa med honom.
Mitt Silver
Norma 104 år gammal...
Vi gick inte en allt för lång promenad för det var faktiskit extra ordinärt kallt idag. När vi kom hem lagade vi en god kalkonmiddag. Efter en stund begav sig Sofie hemåt igen eftersom hon skall jobba natt... *Stackars Sofie*
Själv ska jag softa, njuta av min gjorde tenta och se fram emot morgondagens ridtur!
Framförallt Norma och Lysse är super polare, och leker järnet tillsammans!
det är inte ofta Norma behöver jaga någon annan hund, men med raketsnabba Lysse måste jag medgé att hon ligger i lä! Han är helt sjukt snabb!
Ostkroken Norma! Ostkrok: Jämtska för ostbåge...
Kolla in det galna svarta lilla monstret på denna bild. Inget väsen jag skulle vilja träffa på en mörk kväll i skogen iallafall... ;-)
Gråsidingens Lysing. Lysse är en stående fågelhund av rasen Kleiner munsterländer och Sofie jagar främst ripa med honom.
Mitt Silver
Norma 104 år gammal...
Vi gick inte en allt för lång promenad för det var faktiskit extra ordinärt kallt idag. När vi kom hem lagade vi en god kalkonmiddag. Efter en stund begav sig Sofie hemåt igen eftersom hon skall jobba natt... *Stackars Sofie*
Själv ska jag softa, njuta av min gjorde tenta och se fram emot morgondagens ridtur!
torsdag 14 januari 2010
Vacker omgivning hemmavid
Denna mörka årstid känner jag att det ger extra mycket att fånga dessa FANTASTISKT vackra vinterdagar! Jag bara går och njuter av alla vackra vyer och den fina naturen som bjuds i denna lilla by!
Skönt att komma hem till vårat varma lilla hus och tina upp de frostnupna kinderna efter den kyla som nu råder.
Skönt att komma hem till vårat varma lilla hus och tina upp de frostnupna kinderna efter den kyla som nu råder.
tisdag 12 januari 2010
Silver 8 år
Idag för åtta år sedan föddes Silver!
Silver ÄR
hundmamma till nio valpar. (bild lånad från kennel Argenta's hemsida)
här tillsammans med två av valpsönerna (bild lånad från kennel Argenta's hemsida)
Silver är också en riktig spillevink
en riktig snygging
en världsvan lady
ett stort busfrö
ett stort gosigt charmtroll
sist men inte minst,,, En kompis att hålla i när det blåser... <3
Silver ÄR
hundmamma till nio valpar. (bild lånad från kennel Argenta's hemsida)
här tillsammans med två av valpsönerna (bild lånad från kennel Argenta's hemsida)
Silver är också en riktig spillevink
en riktig snygging
en världsvan lady
ett stort busfrö
ett stort gosigt charmtroll
sist men inte minst,,, En kompis att hålla i när det blåser... <3
söndag 10 januari 2010
Körde hundspann idag! :-)
Idag fick jag följa med min granne ut och köra hundspann! Vilken UPPLEVELSE det var! När jag kom dit hade de redan tagit ut de åtta hundar som skulle ingå i spannet. De var totalt överlyckliga! Hoppade och tjöt av iver för att få komma iväg.
Vi började sela dem i tur och ordning och sedan placerades de framför släden i tur och ordning. När vi sedan satt, respektive ställt oss på släden och lossat bromsen plus ankaret så bar det iväg!
Från att ha varit livat värre så tystnade hundarna i samma ögonblick som de fick ge sig iväg! Först var de mycket snabba och ivriga, men ändå helt tysta och arbetade fokuserat framåt.
Tyvärr hade B och C nyss fått ta bort sin äldsta mest rutinerade ledartik som oftast gått längst fram och som lärt upp de flesta av de andra hundarna, så i täten gick en rutinerad hund och en som de tränar till att få mer rutinerad att gå just längst fram.
När vi kom ut på ett öppet fält så gick någon med två hundar på en väg intill. Den av de två främre hundarna som var minst rutinerad drog sig något mot de två hundarna vid vägen. C som körde var rask och satte i bromsen och stannade släden. Hon gick fram och trasslade ut hundarna och bytte sedan till en annan hund som fick springa längst fram istället.
Hon berättade sedan att det är jätte viktigt att de hundar som springer längst fram verkligen strävar framåt vid all typ av störning (andra hundar, fåglar etc). Det skall ju även vara väldigt säkra i kommandona som ex höger / vänster, och hålla sig till höger i spåret. Om de främsta hundarna märker att det börjar bli tjaffs längre bak i leden skall de även då träva framåt så att linorna sträcks och genom det motverka störningarna bland de bakre hundarna.
Det var mer pyssel och stök med att få till en bra konstallation i de olika leden och paren än jag trodde. Vissa passar bättre till att springa på vänster respektiva höger sida, och oftast går det bra om man sätter en tik och en hanne i par för att undvika konflikter. C och B hade stenkoll på hur de bäst skulle placera sina hundar framför släden.
Efter en stund när hundarna hade sprungit av sig den värsta energin och det gick mer uppför fick även JAG köra!!! Vilken häftig känsla det var!
Vädret var strålande och bitande kallt, men det var inget jag märkte av eftersom jag hade munderat mig upp över öronen och var dessutom helt begaistrad av hela upplevelsen!
Vill i väg!!!
C och hunden Aina, (som jag förut trodde hette "Lappen").
Kejo
Grymt stolt hundspannsförare... :-)
På hemvägen hade solen redan börjat sjunka så sakteliga
När vi kom tillbaka efter turen gick vi in och drack lite värmande kaffe. Därefter tog C en tur med några mycket oruttinerade unghundar (som bara hängt med två gånger tidigare), och några äldre. Jag själv gick iväg för att ta några fina bilder av detta med dessvärre hade batterierna tagit slut då...
Jag frågade hur det kom sig att unghundarna var så grymma på att bara rätta in sig i ledet och dra. Jag fick till svar att det går snabbt när man har de äldre hundarna som de kan ta efter, men om man skulle försöka lära dem själv utan de äldre hundarnas hjälp skulle det ta månader.
En grym upplevelse var det! Jag förundras över vilka häftiga saker jag får vara med om här uppe i Jämtland, och att mitt liv här ter sig så annorlunda från när jag bodde i Stockholm och Dublin... :-) Republiken Jämt-LAND ÄR verkligen ett annat land...
Vi började sela dem i tur och ordning och sedan placerades de framför släden i tur och ordning. När vi sedan satt, respektive ställt oss på släden och lossat bromsen plus ankaret så bar det iväg!
Från att ha varit livat värre så tystnade hundarna i samma ögonblick som de fick ge sig iväg! Först var de mycket snabba och ivriga, men ändå helt tysta och arbetade fokuserat framåt.
Tyvärr hade B och C nyss fått ta bort sin äldsta mest rutinerade ledartik som oftast gått längst fram och som lärt upp de flesta av de andra hundarna, så i täten gick en rutinerad hund och en som de tränar till att få mer rutinerad att gå just längst fram.
När vi kom ut på ett öppet fält så gick någon med två hundar på en väg intill. Den av de två främre hundarna som var minst rutinerad drog sig något mot de två hundarna vid vägen. C som körde var rask och satte i bromsen och stannade släden. Hon gick fram och trasslade ut hundarna och bytte sedan till en annan hund som fick springa längst fram istället.
Hon berättade sedan att det är jätte viktigt att de hundar som springer längst fram verkligen strävar framåt vid all typ av störning (andra hundar, fåglar etc). Det skall ju även vara väldigt säkra i kommandona som ex höger / vänster, och hålla sig till höger i spåret. Om de främsta hundarna märker att det börjar bli tjaffs längre bak i leden skall de även då träva framåt så att linorna sträcks och genom det motverka störningarna bland de bakre hundarna.
Det var mer pyssel och stök med att få till en bra konstallation i de olika leden och paren än jag trodde. Vissa passar bättre till att springa på vänster respektiva höger sida, och oftast går det bra om man sätter en tik och en hanne i par för att undvika konflikter. C och B hade stenkoll på hur de bäst skulle placera sina hundar framför släden.
Efter en stund när hundarna hade sprungit av sig den värsta energin och det gick mer uppför fick även JAG köra!!! Vilken häftig känsla det var!
Vädret var strålande och bitande kallt, men det var inget jag märkte av eftersom jag hade munderat mig upp över öronen och var dessutom helt begaistrad av hela upplevelsen!
Vill i väg!!!
C och hunden Aina, (som jag förut trodde hette "Lappen").
Kejo
Grymt stolt hundspannsförare... :-)
På hemvägen hade solen redan börjat sjunka så sakteliga
När vi kom tillbaka efter turen gick vi in och drack lite värmande kaffe. Därefter tog C en tur med några mycket oruttinerade unghundar (som bara hängt med två gånger tidigare), och några äldre. Jag själv gick iväg för att ta några fina bilder av detta med dessvärre hade batterierna tagit slut då...
Jag frågade hur det kom sig att unghundarna var så grymma på att bara rätta in sig i ledet och dra. Jag fick till svar att det går snabbt när man har de äldre hundarna som de kan ta efter, men om man skulle försöka lära dem själv utan de äldre hundarnas hjälp skulle det ta månader.
En grym upplevelse var det! Jag förundras över vilka häftiga saker jag får vara med om här uppe i Jämtland, och att mitt liv här ter sig så annorlunda från när jag bodde i Stockholm och Dublin... :-) Republiken Jämt-LAND ÄR verkligen ett annat land...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)