Sveriges matproduktion och självförsörjningsgrad är ett ämne som jag länge intresserat mig för och som jag har många tankar kring.
Jag har så svårt att blunda inför att svenska odlingabara marker växer igen och att gamla jordbruksfastigheter står öde.
Förr i världen åt många svenskar mat de själva odlade, producerade och plockade. Eller köpte råvaror som hade producerats i Sverige. På 1930-talet var Sverige i stort sett självförsörjande.
Till de produkter som Sverige idag till stor del är självförsörjande på är socker, morötter och spannmål. Men sen tar det stopp. Ungefär hälften av maten vi äter importerad från andra länder.
Varannan tugga...
Jag tror att denna sköra och negativa trend kan beror på många saker.
Som att färre ägnar sig åt att producera mat? Svårt att få lönsamhet? Att odlingsmarker i Norrland växer igen? Att fler olika rätter från andra kulturer med andra råvaror och kryddor letar sig in i gemene mans kokkunskaper? Att väldigt många fler människor idag väljer andra proteinkällor än kött som importeras långväga ifrån? Att folk vill spendera pengar på annat än mat och köper billigast möjliga (utländskt)? Samt att politiska besluta försvårat matproduktionen och gör det billigare att välja utländskt före svenskt? Att många helt enkelt inte bryr sig nämnvärt, mat som mat?
Norge har agerat på ett helt annat sätt än Sverige med en politik som verkligen värnar om lantbruket och självförsörjningsgraden. Ett föredöme anser jag, där Sverige borde ha agerat på liknande sätt.
Jag har flera vänner som väljer att äta vegetarisk kost. Somliga för miljöhänseende och andra för att de inte vill äta djur. Jag har haft diskussioner om huruvida bönor och linser långväga ifrån, kan vara bättre för miljön, än kött från närområdet. Somliga menar då att det totala klimatavtrycket ändå är mindre för linser från andra sidan jorden än lokalproducerat kött tex.
Jag vet inte om så är fallet, men slås ofta av tanken att det hade ju varit väldigt bra om vegetariska alternativ i högre grad kunde odlas i Sverige, istället för att importeras från andra sidan jorden.
Gissa hur glatt överraskad jag blev när jag hittade svenska kidneybönor och svenska svarta bönor i affären! Dessutom läste jag att det har odlats linser (gotlandslinsen) ända sedan 1800-talet. Samt att intresset för svenska linser och bönor har ökat.
Flera av dessa grödor behöver ett varmare klimat och lämpar sig bäst att odla på tex Gotland och i Skåne. Men då är det ju tur att våra norrländska vallskördar blir energirika med dygnets många soltimmar sommartid, och gör att köttproduktion lämpar sig bra här.
Förr i världen släpptes jordbrukets djur ut på skogen under sommaren (Fäbodrift) i Sveriges norra delar. Jordbruksmarkerna inne i byarna var aldeless för viktiga för matproduktion och vallfoder inför vintern. Därför fick djuren denna tid finna sin mat i skogen så att avkastningen från åker och äng blev så stor som möjligt.
Idag betar djuren på somliga av dessa åkrar sommartid.
Just alternativet med fäbodrift, kanske är svår i vår moderna värld, med tanke på energiinnehållet i det som skogen erbjuder, i förhållande till dagens raser, tillväxt, avkastning osv. Men ändock en tanke kring ett sätt att dryga ut resurserna.
Jag tror att Sverige har så mycket utvecklingspotential och förbättringspotential när det kommer till att öka självförsörjningsgraden. Men det behövs politiska beslut som gynnar detta. Idag serveras tex mycket utländsk mat på restauranger, i skolor och inom vården för att det är billigare.
Jag anser att det behöver bli mer åtråvärt att producera mat samt lättare och billigare att välja svenskt än utländskt. Samt att det behöver satsas och forskas på nya grödor som lämpar sig för vårt nordiska klimat.
Men dessa svenskodlade bönor gjorde iallafall mig glad.
