Kall februaridag

Kalla dagar hemmavid. 

Jag tycker så mycket om vår egen lilla upptrampade promandstig bakom gården. 

Eldar, tänder ljus, läser, bakar, tvättar, plockar. 

En person kom och köpte ett par urvuxna skidor och ett par pjäxor som barnen haft. 

En annan person i Värmland la ett par begagnade nnn-pjäxor till Tage på brevlådan med vår adresslapp på, och jag swishade priset och frakten. 

Vännerna Lisa och Lotten hörde av sig om att de kunde ha begagnade skidor till barnen. ❤️

Jag for till gymnet när Anders kommit hem från jobbet. Efter 2 km på löpbandet hände något konstigt inne i vaden som gjorde ont, och sen var det inte obekymrat att fortsätta springa längre.  

Min vän Stina i Bräcke trodde det kunde vara en muskelbristning. Botet var vila. 

Snart är jag på det igen. 

Karo på vår egna vackra 

lilla promandstig bakom gården. 

Är så förtjust i mina begagnade vinteroveraller. 

Oslagbart sköna att rida i, 

ta hundpromander i och åka pulka mm. 

Kalla dagar: vackra dagar.

Norderåsen med Oviksfjällen i horisonten. 

Vår fina trofasta Karo. ❤️

Brasan brinner oavbrutet när vi är hemma. 

Ljus i de tre loppade ljusstakarna 

samt i min gammelmorfars lilla skål som 

han värmde sitt rakvatten i var morgon. 

Han var bla skogsinspektor i Österbymo och hette Karl-Stefanus Samuelsson. Född 1879. 

Jakt och friluftsliv var hans huvudsakliga hobbys, och han hade flera jakthundar som låg i värmen framför järnspisen till hans hustru Ottilias förtret när hon skulle laga mat. 

Dagny bakar.

Gosa med mig!

Jag och barnen pelade några parti Råttfällan. 

En klassiker från 1960-talet. 

Tacksam.

Lappa och laga

Det här med att lappa och laga har ju folk ägnat sig åt i alla tider. En självklar del av livet för väldigt många människor och sista tiden har också vi gjort lite olika små lagningsinsatser på olika grejer. 

Efter att Anders bytte batteri i min klocka kunde vi han inte trycka tillbaka plattan på baksidan. Han var rädd att spräcka glaset om han tog i för hårt. Jag tog med mig klockan till en urmakare i stan. Hon hjälpte mig utan vidare med att fästa plattan med ett specialverktyg. Jag har även två mindre klockor jag trivs i här hemma som är trasiga. Samma urmakare i Kärnan sa att jag kunde ta med mig mina trasiga klockor till henne så skulle hon kika på dem och ge mig ett kostnadsförslag för att laga dem. Bättre att laga än att köpa nya. 

Sen gick fothällorna av på Tages begagnade vinteroverall. Men då den var fräsch i övrigt så köpte jag resårband i en tygaffär i stan och Anne-Lie hjälpte mig att ny nya fothällor istället för att köpa ny overall. 

Ett silverarmband som jag använder mycket gick sönder i knäppet. Jag tog med mig det till Guldfynd. Kvinnan i butiken kikade på det och lyckades knipa ihop den trasiga delen så nu kan jag använda det igen.

Mina pjäxor gjorde fasligt ont denna säsong. Istället för att köpa nya så tog jag med dom till Gå och löpklinigen där de värmde dem och anpassade dem efter mina fötter. 

En vinterjacka här hemma har dragkedjan gått sönder på. Jag ringde till en syateljé vid Fagerskrapan och tog prisuppgifter. 5 eller 7 hundra? har jag för mig, kostade det att byta dragkedja i vinterjackor. Det kan det ju vara värt om man har en fin jacka man trivs i. 

Och en person som verkligen är duktig på att laga saker är ju Anders! Han har i alla år lagat bilar, gräsklippare, snöskoter, mopeder, traktor och annat så att de går att använda lite till. 

Livets första besök hos frisören

I alla år har jag klippt Anders, barnen och ofta även mig själv. 

Dagny fyller snart 10 år och har börjat prata om att hon vill testa andra frisyrer än vad jag kan åstadkomma. Hon visar bilder på uppklippta och etappklippta frisyrer. Troligtvis ganska avancerade och stylade. 

Jag förklarar att man oftast blir besviken om man går till en frisör med en häftig bild och önskar få den samma. 

Men så för ett tag sedan passerade vi en drop-in-frisör i stan som klippte barn från 100 kronor. Vi gick in och kikade. Dagny var lite fundersam. Vi visade en bild på en etappklippt frisyr och frisören sa att ja det går bra nu och kostar 200 kronor. 

Dagny bestämde sig på stående fot. Livets första frisörbesök. Hon satte sig i stolen och fick sin efterlängtade frisyr. 

Inte som på bilden men nöjd ändå. 

Bra, prisvärt och lättsamt ställe. Frisörerna var nogranna och trevliga. Det hann komma och gå ett gäng män och barn som blev tillfixade under tiden vi satt och väntade. 

Före.

Efter.

Uppklippt, toppat och etappklippt. 

 

Gå & Löp kliniken

Jag blev lite nedslagen när mina nya pjäxor från ifjol gjorde så ont när vi premiäråkte i Litsbacken. 

Jag fick smått fotklaustrofobi och blev väldigt tveksam till om jag öht skulle kunna åka något mer den dagen. 

Men min vana trogen (eller kanske ovana?) så tvingade jag mig igenom några åk till, trots fotpanik. Och sen blev det faktiskt en aning aning bättre senare på eftermiddagen.

Men tillräckligt ont och obekvämt för att jag inte vill ha fler sånna här skiddagar. Men ej heller köpa nya pjäxor. 

Jag ringde min kompis David. Han föreslog att jag skulle ta med mig pjäxorna och bege mig till Gå & löp kliniken i Östersund. 

Väl på plats fick jag väldigt proffsig hjälp av otropedteknikern och pjäxdoktorn Ola Eriksson. 

Han målade upp mina fötter, mätte dem, undersökte mina pjäxor noggrant, plockade ur en sula som inte var bra och sen stoppade han in mina pjäxor i en ugn. 

Efter en stund fick jag hoppa i ett par speciella inlägg vid tårna, ett par strumpor och slutligen ner i de varma pjäxorna. Jag fick sedan stå och "hänga" i dem en stund innan Ola kylde ner pjäxorna igen. 

När det var klart gick jag runt med dem inne i butiken och de kändes bra. 

När jag betalade de prisvärda hundralapparna som det absolut var värt, istället för att ha svinont eller köpa nya pjäxor, så sa Ola att ibland kan man behöva göra denna procedur fler gånger. Somliga gånger för att fötterna helt enkelt ändrar sig igen. Och då var det bara att besöka dem igen. 

Jag är så glad för denna hjälp och rekommenderar alla som tycker att deras pjäxor också sitter lite besvärligt att göra ett besök på Gå & löpkliniken i Östersund. 

Pjäxugn.

Pjäxorna kyls ner.

Numera formade efter just mina fötter. 

Barnens utrustning

Varje år är det samma sak. Vad har vi här hemma? Hur mycket har barnen vuxit sedan i fjol? 

Kan Tage ärva något från Dagny? Vad är för smått? 

Sen skriva annonser, sälja, ge till vänners barn och efterskänka till Fritidsbanken och Loppis. 

Det blir en hel del prylar när man som vi, har alla klimat från varm sommar och snörik vinter. 

Cyklar, skridskor, längdskidor, kälkar, pjäxor, badkläder, slalomgrejer, flytvästar, stavar, allsköns hjälmar, inlines osv. 

Jag vill att barnen ska få testa på många olika saker och ha utrustning som sitter bra. Den behöver inte vara elitsatsningsbra, men så schysst att de ska tycka det är roligt och inte begränsas av dåliga/fel grejer

Men för mig känns det i allra högsta grad väsentligt att försöka få ihop alla dessa saker secondhand i så stor utsträckning som möjligt. Samt att sakerna får fortsätta nötas på av andra barn när Dagny och Tage är klara med dem. Om de inte är trasiga eller uttjänta dvs. Då slänger jag dem. 

Såklart har vi köpt nytt till barnen ibland, men den absoluta majoriteten av alla barnsaker så som kläder, barnvagnar, leksaker, utrustning, möbler, bilbarnstolar osv är secondhand. 

Jag vill att barnen ska ha grejer, men vill inte ingå i detta slöserisamhälle med nya prylar i parti och minut som tär på Moder jord. Vi gör tillräckligt stora avtryck ändå. 

En annan anledning är kostnaden. Vi skulle absolut ha råd att köpa precis allting nytt till barnen. Jättefina saker av dyra märken. Men det skulle inte bli lika mycket pengar över till andra saker som vi tycker om. Hästar, hund, raggarbil och annat vi vill göra. Man får prioritera och välja, och denna väg tar oss längre. 

I dagarna har vi gått igenom barnens slalomgrejer och längdskidor. Tages hjälm såg liten ut. Han fick då överta Dagnys och hon fick en ny. 

Dagny är ett par längdskidor kort och Tage saknar pjäxor till de skidor och stavar han i år får ärva av Dagny med NNN-bindning. Men eventuellt har jag löst det. En kompis  i Dvärsätt hörde av sig. Hon hade skidor till Dagny i år och förhoppningsvis nästa. Samt skidor till Tage nästa år. 

Sen skrev jag på en begagnad pjäxannons igår och hoppas kunna köpa dessa till Tage. Just längdskidor är lite bökigt eftersom det finns två system, både NNN och SNS och de är inte kompatibla med varandra. Värdelöst! 

Men snart är vi i hamn även denna vinter med både längdskidor, hjälmar, slalomutrustningar och skridskor. 👌

Det är ett stök varje år, och självklart hade det varit enklare att åka till en affär och kitta upp barnen varje säsong. Men nej, 

det är inte min väg.  

Urvuxna skidor som ska säljas eller efterskänkas. 

Bra sns-pjäxor men inte kompatibla med

 Tages nnn-skidor i år. 😏

Också för smått. 

Barnen har fått nya större hjälmar så denna säljs eller ges till Fritidsbanken. 

Tages för små pjäxor från ifjol.

Dagnys nya längdpjäxor hon fått ärva av Nour. 

Vi bär in allt, mäter barnen, synar, utvärderar och ser vad som blir kvar och vad som behöver kompletteras. 

Vabb

Barnen var risiga i slutet på förra veckan, blev piggare, för att sedan bli sämre igen. 

Vår helgplan att åka pulka / kälke / madrass och grilla lunch ilag med Annelie, Thomas, Edwin och Alwin på söndagen i Ope fick vi ställa in. Tage fick feber först, och igår även Dagny. 

Jag är hemma och vabbar. 

Det här med renovering

Vi köpte ett förfallet torpställe och hade en liten budget. Vi visste att allt behövde göras, från grund till skorstenstopp. El, vatten, avlopp, dränering, isolering, trappa, ytskick - allt!

De första åren jobbade vi på så entusiastiska. 

Vi köpte billiga alternativ och gamla grejer som vi själva renoverade innan vi satte in dem, så som fönster, järnspis och dörrar tex. 

Och vi gjorde allt själva och hjälptes åt sida vid sida. Jag slipade, målade, spacklade, oljade och Anders snickrade plus massa annat. 

Vi gnetade och sparade och återinvesterade i huset. När vi byggde verkstan och stallet lejde vi in fantastiska snickare som hjälpte oss med grunden, stommen och taket. Samma grymma snickare fick sedan bygga ut vårat hus samt göra många andra stora och viktiga åtgärder, som dränering, nytt tak, mura om skorstenstopp, renovera vår dricksvattenbrunn mm. 

Startskottet för husets utbyggnad och omfattande renovering var när vi märkte att familjen skulle utökas med barn. ❤️

Men sen blev det liksom lite för mycket med allt. 

Renovering som aldrig tog slut (delvis pga att vi själva startar nya projekt), intensiva småbarnsår, hundar, hästar, odlingar, heltidsjobb, trötthet, gamla bilar etc som ständigt behöver lagas. Plus alla vardagliga och återkommande sysslor som snöskottning, stängsla hagar, vedhantering, klippa gräs, osv. För att inte tala om evighetssysslorna handling, mat, tvätt, disk och städ. 

Och under alla dessa år har vi inte haft någon avlastning i Jämtland. Ingen har kunnat ta barnen en kväll eller en helg, mer än vid något enstaka tillfälle. Vi har roddat det mesta själva. Vårt system har varit: En tar barnen, den andre gör något. 

Så alla slattar av små och stora kvarvarande renoveringsdetaljer har vi inte haft orken att ta tag i. Livet med allt vad det innehåller har tagit vår energi i anspråk. 

Men nu när barnen blivit större, märker jag att energin och tiden sagta återvänder. 

Vi har pratat ihop oss om att med små steg försöka avsluta surdegarna som finns här hemma. Att försöka få till någon liten insats kontinuerligt. 

Att få sätta punkt och dra ett sträck över många av de projekt som finns här hemma tror jag skulle göra oss båda gott. 

I helgen stökade Anders på med lite lister och foder som blivit liggande. Jag ägnade samtidigt tiden åt disk och markservice iform av mat och fika. Sen blir det min tur att ta vid med målning. 

Team Rasmusson, på't igen. ❤️