Barnens utrustning

Varje år är det samma sak. Vad har vi här hemma? Hur mycket har barnen vuxit sedan i fjol? 

Kan Tage ärva något från Dagny? Vad är för smått? 

Sen skriva annonser, sälja, ge till vänners barn och efterskänka till Fritidsbanken och Loppis. 

Det blir en hel del prylar när man som vi, har alla klimat från varm sommar och snörik vinter. 

Cyklar, skridskor, längdskidor, kälkar, pjäxor, badkläder, slalomgrejer, flytvästar, stavar, allsköns hjälmar, inlines osv. 

Jag vill att barnen ska få testa på många olika saker och ha utrustning som sitter bra. Den behöver inte vara elitsatsningsbra, men så schysst att de ska tycka det är roligt och inte begränsas av dåliga/fel grejer

Men för mig känns det i allra högsta grad väsentligt att försöka få ihop alla dessa saker secondhand i så stor utsträckning som möjligt. Samt att sakerna får fortsätta nötas på av andra barn när Dagny och Tage är klara med dem. Om de inte är trasiga eller uttjänta dvs. Då slänger jag dem. 

Såklart har vi köpt nytt till barnen ibland, men den absoluta majoriteten av alla barnsaker så som kläder, barnvagnar, leksaker, utrustning, möbler, bilbarnstolar osv är secondhand. 

Jag vill att barnen ska ha grejer, men vill inte ingå i detta slöserisamhälle med nya prylar i parti och minut som tär på Moder jord. Vi gör tillräckligt stora avtryck ändå. 

En annan anledning är kostnaden. Vi skulle absolut ha råd att köpa precis allting nytt till barnen. Jättefina saker av dyra märken. Men det skulle inte bli lika mycket pengar över till annat då. Djur, raggarbil och annat vi vill göra. Man får prioritera och välja, och denna väg tar oss längre. 

I dagarna har vi gått igenom barnens slalomgrejer och längdskidor. Tages hjälm såg liten ut. Han fick då överta Dagnys och hon fick en ny. 

Dagny är ett par längdskidor kort och Tage saknar pjäxor till de skidor och stavar han i år får ärva av Dagny med NNN-bindning. Men eventuellt har jag löst det. En kompis  i Dvärsätt hörde av sig. Hon hade skidor till Dagny i år och förhoppningsvis nästa. Samt skidor till Tage nästa år. 

Sen skrev jag på en begagnad pjäxannons igår och hoppas kunna köpa dessa till Tage. Just längdskidor är lite bökigt eftersom det finns två system, både NNN och SNS och de är inte kompatibla med varandra. Värdelöst! 

Men snart är vi i hamn även denna vinter med både längdskidor, hjälmar, slalomutrustningar och skridskor. 👌

Det är ett stök varje år, och självklart hade det varit enklare att åka till en affär och kitta upp barnen varje säsong. Men nej, 

det är inte min väg.  

Urvuxna skidor som ska säljas eller efterskänkas. 

Bra sns-pjäxor men inte kompatibla med Tages nya skidor nnn-skidor. 😏

Också för smått. 

Barnen har fått nya större hjälmar så denna säljs eller ges till Fritidsbanken. 

Tages för små pjäxor från ifjol.

Dagnys nya längdpjäxor hon fått ärva av Nour. 

Vi bär in allt, mäter barnen, synar, utvärderar och ser vad som blir kvar och vad som behöver kompletteras. 

Vabb

Barnen var risiga i slutet på förra veckan, blev piggare, för att sedan bli sämre igen. 

Vår helgplan att åka pulka / kälke / madrass och grilla lunch ilag med Annelie, Thomas, Edwin och Alwin på söndagen i Ope fick vi ställa in. Tage fick feber först, och igår även Dagny. 

Jag är hemma och vabbar. 

Det här med renovering

Vi köpte ett förfallet torpställe och hade en liten budget. Vi visste att allt behövde göras, från grund till skorstenstopp. El, vatten, avlopp, dränering, isolering, trappa, ytskick - allt!

De första åren jobbade vi på så entusiastiska. 

Vi köpte billiga alternativ och gamla grejer som vi själva renoverade innan vi satte in dem, så som fönster, järnspis och dörrar tex. 

Och vi gjorde allt själva och hjälptes åt sida vid sida. Jag slipade, målade, spacklade, oljade och Anders snickrade plus massa annat. 

Vi gnetade och sparade och återinvesterade i huset. När vi byggde verkstan och stallet lejde vi in fantastiska snickare som hjälpte oss med grunden, stommen och taket. Samma grymma snickare fick sedan bygga ut vårat hus samt göra många andra stora och viktiga åtgärder, som dränering, nytt tak, mura om skorstenstopp, renovera vår dricksvattenbrunn mm. 

Startskottet för husets utbyggnad och omfattande renovering var när vi märkte att familjen skulle utökas med barn. ❤️

Men sen blev det liksom lite för mycket med allt. 

Renovering som aldrig tog slut (delvis pga att vi själva startar nya projekt), intensiva småbarnsår, hundar, hästar, odlingar, heltidsjobb, trötthet, gamla bilar etc som ständigt behöver lagas. Plus alla vardagliga och återkommande sysslor som snöskottning, stängsla hagar, vedhantering, klippa gräs, osv. För att inte tala om evighetssysslorna handling, mat, tvätt, disk och städ. 

Och under alla dessa år har vi inte haft någon avlastning i Jämtland. Ingen har kunnat ta barnen en kväll eller en helg, mer än vid något enstaka tillfälle. Vi har roddat det mesta själva. Vårt system har varit: En tar barnen, den andre gör något. 

Så alla slattar av små och stora kvarvarande renoveringsdetaljer har vi inte haft orken att ta tag i. Livet med allt vad det innehåller har tagit vår energi i anspråk. 

Men nu när barnen blivit större, märker jag att energin och tiden sagta återvänder. 

Vi har pratat ihop oss om att med små steg försöka avsluta surdegarna som finns här hemma. Att försöka få till någon liten insats kontinuerligt. 

Att få sätta punkt och dra ett sträck över många av de projekt som finns här hemma tror jag skulle göra oss båda gott. 

I helgen stökade Anders på med lite lister och foder som blivit liggande. Jag ägnade samtidigt tiden åt disk och markservice iform av mat och fika. Sen blir det min tur att ta vid med målning. 

Team Rasmusson, på't igen. ❤️

Årets skidpremiär

Igår hade Dagny och Fannie planerat en härlig dag tillsammans. De gick på stan och lunchade, shoppade och fikade. De åkte sedan hem till Fannie och hennes två fina katter där de hade Mellokväll och övernattning. En drömmig dag för Dagny.

Tage ville såklart också ha en härlig lördag så vi bestämde att han och jag skulle göra årets första skiddag tillsammans. Slalompremiär i Litsbacken som nu har öppnat. 

När vi som bäst höll på att prova årets nya ärvda och begagnade pjäxor, ställa in bindningar osv så fick jag ett meddelande från vår kompis Katarina i Krokom. Hon skrev att hon skulle testa Litsbacken för första gången med sina barn Valfrid och Saga och undrade om vi skulle dit. Vilket hit! 

Det var ganska mycket bilar på parkeringarna men inte alls någon trängsel i vare sig backen eller liftkön. Vi åkte hela eftermiddagen tills liften stängde tillsammans med Katarina, Valfrid och Saga. Backarna hade perfekt underlag och temperaturen var lagom. 

Det enda minuset var att mina nya pjäxor från ifjol gjorde väldigt ont. I synnerhet i början. Kanske jag fått större fötter? Kanske de behöver korrigeras på något vis? Måste ringa någon som har bättre koll på vad man kan göra, om de går till sig eller om jag helt enkelt behöver köpa nya. 🤔

Tage kunde ha sina skidor från ifjol som jag köpte för 100 kronor och han fick ärva Dagnys urväxta pjäxor och hennes hjälm. Mitt i all sortering av utrustning hittade jag en pjäxmiss. Pjäxor i nästa storlek till Tage visade sig vara i samma storlek som de han nu övertar från Dagny. Så dubblettpjäxorna efterskänker vi till en annan person som söker pjäxor. Nämligen Elsy.  

När vi kom hem var vi möra och nöjda. Anders ägnade sig åt husfix och jag satte igång med middagen. Vitkål- och köttfärspanna med ris. 

Efter maten var tanken att även vi skulle ha mellokväll med lösviktsgodis. Men Tage fick välja och då valde han istället en gammal favorit för oss alla tre. Nämligen Cars 3! 

Den första Bilarfilmen kom 2006. Vi när en dröm här hemma, att det mot förmodan skall komma en uppföljare nummer 4, i år när det är 20-års jubileum sedan den första Bilar-filmen hade premiär. Vi hoppas på en 4:a och fortsätter kika på Cars 1, 2 och 3. Vilka filmer! 

Först måste vi reda ut och ställa in utrustningen. Längder, vikter och bindningar.

Och så ska matsäcken packas. 

Dagnys nya utrustning för i år. 

Begagnade pjäxor från Odensala och begagnade twintipskidor från Byskogen. 

Begagnad slalomutrustning till barnen har jag köpt mycket av i just Byskogen och Ås.

Första åket. 

Nu kör vi!

Katarina, Valfrid, Tage och Saga. 

Jag gillar att åka lift med barnen och surra.

Saga blev förtjust i Litsbacken.

Mor och son.

Fullmånen hade seglat upp på himlen när vi packade in oss i bilen igen och for hem till Anders och Karo. 

Kvällens middag blev en vitkålsgryta med köttfärs, lök, morötter, vitlök, tomatpuré, 

soya, diverse fonder, kryddor och matlagningsgrädde. Till den kokade jag ris. 

Lördagsgodis till Tage, mig och Anders.

Dagny myser med kattungen Clark

i väntan på Mello. ❤️

Fredagsmys och morgonstund

Barnen har länge varit intresserade av både Titanic och Wasaskeppet. De har besökt Wasamuseet, vi har en bok om Wasa och de har lyssnat och sett på dokumentärer om Titanic. 

Jag berättade för barnen att det finns en spelfilm om Titanic som jag själv såg på Bio med min barndomsvän när den kom. Vi var 13 år gamla när vi åkte in själva till Stockholm och såg den på biografen vid Hötorget. 

"På fredag vill jag att vi har fredagsmys tillsammans och tittar på Titanic" tyckte Dagny. Tage instämde. 

Anders köpte med snacks hem efter jobbet och när middagen var uppäten bänkade vi oss i vardagsrummet alla fyra. 

Filmen var längre än jag minns den och hade mer skrämmande scener än jag kommer ihåg. Men barnen var nöjda och allvarliga när filmen var slut. Den var bra, men sorglig. De hade många frågor innan de somnade. 

Det blev morgon och ledig lördag. Jag tassade upp först. Startade perkulatorn, drog på mig vinterjackan utanpå pyamasen och gick ut i blåsten tillsammans med Karo. 

Jag gav hästarna och kaninerna deras frukosthö och bytte vatten till kaninerna. Sen tog jag en liten promenad med Karo bort till brevlådan. Den var tom. 

När jag kom in igen slog doften av nykokat kaffe emot mig. Jag tände ljusen på bordet, kokade några byägg och hörde barnens röster från övervåningen. 

Jag gav Karo hans frukost och hällde upp en stor kopp nykokat kaffe till mig själv. Sen satte jag mig på min stol med ullfilt och kände mig nöjd. 

Fredagsmys i vardagsrummet

 med snacks och filmen Titanic. 

En spännande film tyckte båda barnen. 

Lite för lång tyckte mamman och pappan. 

Morgonstund med guld i mun. 

 

Mina nya skridskor

Jag berättade om mina skridskoupplevelser för min vän Jeanette. Att jag efter alla år köpt ett par begagnade skridskor till mig själv för att kunna åka när barnen åker, men som visade sig vara för trånga i lästen. För smala för mina fötter helt enkelt. 

Hon berättade då att även hon köpt ett par bredare hockeyskridskor till sig själv med samma tanke som mig. Men att dessa ändå hade visat sig vara smala för hennes fötter. 

Generösa och hjälpsamma Jeanette erbjöd direkt mig att få hennes nya skridskor om de passade på mina fötter. 

Bara någon dag senare svängde hon förbi mig med dessa. 

Nu har jag inte testat dem på isen än, men de är i exakt min storlek och verkar sitta riktigt bra när jag testat dem här hemma. 

Nu är det bara att testköra och nybörjarslipa dem som är kvar att göra. 

Tacksam för Jeanette och hennes omtänksamhet. ❤️

Börja gymma

En av sakerna som jag alltid önskar, men som jag inte alltid prioriterar, är att bli starkare och att få bättre flås. 

När jag gick mina sista två år på UBGs gymnasium minns jag att jag vid några enstaka tillfällen hängde med min klasskompis Minna till skolans gym. 

Efter studenten dröjde det några år innan jag besökte ett gym igen. Det var när jag som nyinflyttad i Jämtland och boende på Frösön köpte ett medlemskap på Friskis och svettis. Det var i synnerhet deras olika gympapass jag var intresserad av men jag vill minnas att jag även kikade in på deras gym kanske 2 gånger?

Men så nu, 20 år senare, vill jag testa detta med gym igen. I Häggenås finns en sporthall plus gym och priserna är väldigt förmånliga. Medlemskap i HSK sen 1300 kronor för ett års gymkort. 

Det är främst löpband jag tänker börja med nu när det är så kallt ute. Men även andra maskiner. Det kändes en smula agasamt att gå dit, men desto bättre att få en hel hög av goa barn i sällskap på premiärbesöket! ❤️

Nu har jag besökt gymmet två gånger och främst sprungit men även annat, och jag kan säga att bättre PT än ACDC måste vara svår att uppbringa! Iallafall för mig. 

Jag hoppas att få in mer fysisk aktivitet i mitt liv detta år. För kroppen och för själen. Och ett eget gymkort är ett steg i den riktningen. ❤️ 

Snälla och peppande barn. ❤️

Flitiga och duktiga!

Alla fem!