Igår var det så äntligen dags för den första ridturen med Kaisa här hemma i byn. Min kompis Cattis hade lovat att rida Kaisa och jag red bredvid med den mer miljörutinerade Oddur.
Till följd av att det är så mycket snö i år finns det bara två ridvägar att välja på. En där man kan möta timmerlastbilar med släp och den andra turen som innebär att man måste rida förbi en kohage, en mjölkgård, draghundar, och som innebär risk för möte med snöskoter. Bägge vägarna innebär risk för möte med bil, traktor och buss.
Vi valde turen förbi kohagen. Jag vet att Kaisa har reagerat tidigare när vi promenerat förbi kor, men Cattis är cool och sa att "i värsta fall hoppar jag väl bara av och leder henne förbi om hon blir alldeles för rädd".
Om jag innan hade tänkt ut ett drömscenario för en första ridtur med Kaisa här hemma på byn så gick väl allting lite bättre!
Vi mötte traktor med släp, bil, red förbi konstiga brevlådor, en märklig spark och skällande hundar i hundgårdar. Vi passerade både en stillastående snöskoter och mötte en som kom emot oss på vägen. Föraren (Cattis sambo) hade vänligheten att stanna och stänga av motorn när vi passerade. Vi red förbi dom lite läskiga korna i hagen och mjölgården som både lät konstigt, luktade märkligt och hade flera annorlunda saker utställda här och där.
Kaisa reagerade på de olika sakerna genom att typ stanna till lite eller spänna sig, men gjorde absolut inget dumt. Redan på tillbakavägen när vi passerade sakerna för andra gången var hon redan mycket coolare. Cattis satt lugnt och tryggt i sadeln och hade en sån bra inverkan genom att inte själv hetsa upp sig utan bara tala om att allt var som det skulle.
Även att trygga Oddur var med var superbra för Kaisa. Vi ska rida en del nu tillsammans. Jag på Oddur och Cattis på Kaisa så att hon dels får mängdträning i miljö med Oddur vid sin sida som en avslappnad förebild och även får träna att gå i lite olika terräng. Den varan blir det ju så mycket mer av när alla våra fantastiska ridvägar tinar fram igen.
Jag har funderat i över två års tid på hur det ska bli med Kaisa som ridhäst och har inte vågat ta ut något i förskott. Min tanke har varit att skapa så bra förutsättningar som möjligt för att hon ska vara lika snäll och trygg att rida som hon är från marken. Bland annat genom att ta hjälp av andra.
Hittills har det gått så otroligt bra och ingen är gladare än jag! Hon är så himla fin och vänlig! Cattis blev förtjust i denna mjuka, pigga, känsliga och snälla lilla häst. 💗
