Året 2022.
Det har inte varit ett solskensår.
Krig i Europa, skenande elpriser, matpriser och drivmedelpriser. Inflation och dyrare räntor och sviterna av en isolerande pandemi och de ständigt återkommande domedagsprofetsiorna till följd av miljö och klimat.
Tänker man på de stackars människorna i Ukraina, eller ryssar som skickas till ett krig mot sin vilja, eller de människor som slåss mot obefintlig jämnställdhet i Iran, Afghanistan och kvinnor som måste sälja sin kropp för att få hämta lite vatten från brunnen i Afrika så känns plötsligt ens egna problem ganska små. För problem finns såklart alltid, tänker pragmaten inom mig.
Framförallt har vi tagit tag i en del betydelsefulla saker detta år som givit oss båda så mycket tillbaka! Samt skördat frukten av saker jag själv tog tag i 2021.
Jag har kommit till nya intressanta och välbehövliga insikter som delvis varit jobbiga men också nödvändiga för att nå nya plan i livet. Acceptans!
Två återkommande känslor har varit oro och stress. Och med facit i hand var flera av orosmolnen onödiga (som de ju ofta är) då saker helt enkelt inte föll ut så som oron befarade. Somliga saker oändligt mycket bättre än väntat.
Jag är tacksam över nya insikter. Över mina älskade barn som verkar glada och friska. Som trivs i sin för året nya skola och på förskolan. Att djuren är friska och ger så mycket. Att vi skaffade tre fina kaniner och att jag och Lisa utvecklat hästarna en hel del under året och kunnat njuta tillsammans i skogarna runt byn.
Att jag och Anders har ett varsitt jobb att gå till. Mitt jobb är fortsatt, efter alla år, det bästa jag haft. Jag har aldrig en jobbig känsla när jag sätter mig i bilen och åker till jobbet. Jag är glad att jag fick ett extrajobb och att jag hade vett att säga upp mig i tid innan stress slog över.
Jag är tacksam för att Anders är min livskamrat. Vår fina lilla gård, vårt gemensamma liv, vår familj och de traditioner som vi bygger upp tillsammans. Tacksam över min familj, min släkt och mina vänner.
Det finns oändligt mycket jag kan påverka. Men ännu mer jag inte kan påverka. Jag vill lägga fokus på rätt saker.
Jag ser med tillförsikt fram emot år 2023. Det känns bra att lämna Tigerns år bakom oss och ta oss an Kaninens år. Jag har inga storslagna planer eller nyårslöften. Jag vill bara leva i harmoni och balans med mig själv och med dem som betyder något för mig. Jag vill bli snällare mot mig själv. Mindre orolig, mindre stressad och sannare mot mig själv och mina närmasta. Lära mig att säga nej för att kunna säga ett ärligt ja. Lagom är fullkomligt tillräckligt och det tar mig hur långt som helst. Att lägga fokus på det som betyder något och släppa annat.
Jag vill laga god mat (när jag har tid och lust). Ha lagom städat, rida mina hästar, umgås med mina hundar och kaniner. Bada med familjen, åka på små utflykter, ta med matsäck, simma i sjön och Hårkan i sommar och åka slalom i Litsbacken i vinter. Odla lite och köra raggarbil. Eventuellt baka mer bröd, om jag orkar och vill prioritera det. Hänga med barnen och Anders och de härliga människor som finns i vårt liv.
Håll i, håll om och njut av livets små goda ting. Uppskatta alla underbara möjligheter och rättigheter som vi som är svenska medborgare får till skänks varje dag.
Och så hoppas jag att omvärlden blir en lite trevligare plats det kommande året. 🙏
