Agilitykurs

Jag har varken tränat hund eller gått någon hundkurs på evigheter och ingen av barnen har någon återkommande aktivitet just nu.

Tage är pepp på lite olika sporter så vi får se om det blir något till hösten. Dagny är inte sugen på något speciellt. Hon gillar sina kaniner.

Så när jag sent en kväll såg att Östersunds brukshundklubb skulle ha en nybörjarkurs i agility så slängde jag snabbt iväg en anmälan. Och det var tur för platserna rök i ett nafs. 

Jag gick en agilitykurs med vår Schnauzer Norma för en väldig massa år sedan. Hon tyckte det var superkul och var totalt dunderspeedad och svår att kontrollera då hon tog så mycket egna initiativ för att hon älskade det. För snabb för mig samt skällde från att vi närmade oss träningscentrat tills vi åkte hem typ. 

Jag tyckte sporten var jätterolig, men lite för stressig och snabb. Iallafall för Norma. Under åren som följt har jag gjort annat hunderi istället. Lydnad och spår tex. 

När jag berättade för barnen att Karo och vi kommit med på en agilitykurs var de först tveksamma och inte alls positiva. Jag hade ju anmält oss utan att fråga först. Det stämmer, men jag förstod att jag behövde agera pronto och de sov. 

Jag tänkte att de faktiskt skulle kunna tycka det var roligt bara jag fick med dem. Så efter att mer eller mindre tvinga med dom, muta med att köpa godis efteråt och att lova att de aldrig mer behöver ens snegla på en agiltyplan om de tycker det är jättetråkigt så följde de motvilligt med. Tage lite mer nyfiken, Dagny väldigt skeptisk. 

Men nu verkar det som att jag hade räknat ut det rätt ändå. Barnen blev glatt överraskade och tyckte agility är roligt. Karo, som är en helt annan karaktär än Norma, tycker agility är superkul men går inte in i hysteri utan är taggad och glad utan att det slår över. Han lyssnar, analyserar och vill göra rätt. Jätteduktig! 

Efter kursen kan vi i sommar, om vi vill och har lust, åka tillsammans med Karo och träna på klubbens agilityplan. 

Anders skjutsade oss och passade på att uträtta ärenden när vi kursade. Hundträningar är något av det tråkigaste han vet. Promenader däremot är hans melodi, så han tog Karo på en promenad när vi hade eftersnack på kursen.

Summering:

Jag och barnen har tillsammans med Karo hittat en rolig gemensam aktivitet som vi alla uppskattar. Instruktören är jättebra och kursarna jättetrevliga. 

Tacksam. 

Så glad att jag har passivitetstränat 

Karo så mycket sedan han var valp. 

Vilken skön grej det är! 

Två fina Mudis på kursen med 

supertrevliga Mor och dotter ägare.