Igår var min eminenta hovslagare Sara här.
Jag har funderat till och från i flera år om man skulle testa att ha hästarna barfota en tid. Det finns kilometervis av text på ämnet men jag lärde mig en viktig sak av Norma:
Om jag har funderingar kring djuren eller barnen så dryftar jag det spörsmålet direkt med en pålitlig människa in real life som är kompetent. En person som bevisligen har bra koll i frågan och som själv lever efter ett fungerade koncept.
Jag läser inte en enda rad på nätet!
Allt nätetläsande och alla "experter" och förståsigpåare, tyckare och tänkare och moralister bringade inget gott till mig och Norma. Det bara försvårade, ställde till mer problem och fick mig att sluta lyssna på mig själv, min egen förmåga och intuition.
Aldrig mer!
Den person som jag främst diskuterat hästarnas hovar grundligt tillsammans med är Sara, som ju är hovslagare till yrket sedan många år. Hon har skott mina hästar i flera år och har berättat för och nackdelar och eventuella kortsiktiga och långsiktiga scenarion för mig.
Eftersom vi rider till absolut största delen på mjuka stigar i skogen så kan det passa bra att hästarna går barfota.
Min vän Lisas hästar var i alla år barfota på vår, sommar, höst och skoddes på vintern. De mådde bra och funkade väldigt bra med med detta koncept.
Det återstår att se om det funkar med Oddur och Kaisa.
"Om det inte gör det, så skor jag bara hästarna igen", sa Sara. Väldigt lungt och enkelt.
Så igår kom hon och tog av skorna och verkade hovarna.
Tyvärr gjorde Oddur ett av sina numera ganska ovanliga upphopp.
Just som Sara hade lossat skon och drog av den så slet Oddur till sig sitt ben i en blixtsnabb snärt när han hoppade ur hennes grepp.
Skon var till hälften avdragen men satt kvar, så när Oddur smällde ner hoven igen på stallgången så for en av sömmarna som hållit fast skon in i hans sula.
Sara konstaterade snabbt att det blivit ett pyttelitet sticksår och var det var lokaliserat. Hon verkade klart hoven och därefter tvättade och smorde hon det pyttelilla såret.
Sedan gjorde hon ett bomullsomslag med bakteriedödande vätska som hon plastade in hoven i och slutligen virade ett gummibandage runt.
Nu ska de (iallafall Oddur) få stå inne på box ett tag så att bandaget inte geggas ner av lera och det inte kommer in smuts i såret.
Vår stora förhoppning är att sömmen INTE ger upphov till bakterietillväxt inne i hoven som i sin tur ger upphov till en hovböld.
Jag är så tacksam för min kloka, trygga och kompetenta hovslagare Sara! ❤
Jag kollade till hästarna sent i går kväll och tidigt i morse och märkte inte av hälta på Oddur då. Jag kollar honom det sista jag gör innan jag åker till jobbet och i eftermiddag kommer Lisa och tittar till honom när jag är på jobbet. Lisa är också en sån där supertrygg och kunnig hästkvinna med skarpt djuröga efter ett helt liv med egna hästar och jobb på ridskola. ❤
Nu håller vi alla tummar och tår för att inga bakterier får fäste och att sticksåret läker fint.
Samt att hästarna klarar och mår bra av att vara barfota.
Den här akutväskan köpte jag när vi byggde stallet. Idag, typ 10 år senare fick jag användning för den för första gången.
En ynnest att ha så friska hästar i år efter år.
Hov i bandagepaket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar