Den här vintern har verkligen bitit sig fast. Igår invigde jag mina nya graningeridstövlar på min och Lisas ridtur. Jag hade ett par exakt likadana som jag slet på i många år och tillslut antar jag att de slängdes. När jag för ett par år sedan fann ett par likadana på en loppis köpte jag dom. Men tyvärr ramlade hela gummisulan av i bitar. Dessa stövlar är nog nyare och jag fick dom av Lisas mamma när vi hälsade på henne i Aspås. Hon hade själv fått dom av en kompis men de var tyvärr lite lite små. Jag blev glad för de satt jättebra och de var sköna att rida i.
Till ridstövlarna hade jag mina blå, helskodda manchesterridbyxor som jag köpte när jag var kanske i 15 års åldern och red ute på Sjövillan i Skå på Ekerö. De ser fortfarande nya ut så här 25 år senare. Bra kvalité med andra ord.
Jag och Lisa påbörjade att rida den så kallade vinterstigen. Vi kom en bit på väg innan snömängden stoppade oss. Vi vände om och tog in på en för oss ny avtagsväg där skaren bar bättre. Den ska vi utforska mer när snön försvinner.
Hästarna var pigga och glada och under en gallopp drog Oddur iväg en glädjebrall. Det är så roligt att märka hur mycket bättre kondis de har och mer muskler. Vi har byggt upp dom så långsamt och försiktigt och de är i fin form nu.
Att välja ridbyxor, ulltröja och väst var i kallaste laget. Det blåste igenom och jag frös rejält uppe i byn. Skogen ger alltid mer lä.
Hovslagaren skulle ha kommit och skott hästarna förra veckan men då snö och kyla dröjt sig kvar sköt vi fram besöket en vecka. Men så igår var det dags och då drog hon av både snösulor och broddar.
Så nu måste helt enkelt våren komma! Hästarna har sommarskor och jag vill fortsätta använda ridbyxor!
Min sköna ulltröja som råkade
krympa i tvätten för några år sedan,
sitter väldigt bra nu. 😊🐏
Lisa använder sina gamla chaps.
Perfekta i detta mittimellanväder.
Somliga skogspartier ligger bara igen. ☘️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar