Idag har vi varit på två studiebesök på Inderöy. Det första besöket gjordes hos en ekologisk köttproducent som byggde nytt fjös för ca tre år sedan.
Besök nummer två gjordes hos en mjölkproducent i närheten där även här ett nybyggt fjös var centralt för besöket. Gård nummer 2 kommer på sikt bli robotgård. Det var intressant att se hur denna man hade löst mjölkningen med mkt enkla och billiga medel i ett hörn av lösdriften i väntan på robot, då han inte ville inevstera i andra dyra lösningar i mellantiden.
Här är fjöset för den ekologiska köttproduktionen. Till höger syns tjurarnas inomhusdel, i mitten är luftehagen och till vänster är en väl tilltagen plats intill foderbordet för att rymma en traktor och därmed underlätta utfordringen.
Tjurarna kan röra sig mellan inomhusdelen och luftegården som de vill.
Djuren är uppdelade i grupper efter ålder och på kortsidan närmast i bild finns den yngsta gruppen av tjurar. Längst bort på andra kortsidan finns den grupp med de äldsta och största djuren. När slaktbilen kommer för att hämta denna grupp (ca 4-5 gånger per år), så flyttas alla andra grupper ett steg framåt, och nya ungdjur / kalvar sätts in i första sektionen. Att gruppen hålls intakt minskar stress och bråk mellan djuren.
Inomhus
Ventilationen bestod av "vindbremseduk", som släpper in frisk luft med utestänger blåst.
Liggbåsen var gjorda i trä, vanligt är annars att dessa är tillverkade i metall. Tittar man noga kan man se att betongen är klädd med en gummimatta för att göra underlaget mjukare för tjurarna att ligga på.
Även foderhäcken var gjord i trä för de grupper med de yngre djuren.
"Dörrarna" mellan inomhusdelen och luftegården.
Foderbordet
"Luftegården" / utomhusdelen av byggnaden. Tjurarna kan kan gå in och ut som de vill. Ett (av flera) krav för ekologisk köttproduktion i Norge är att djuren skall kunna vara utomhus. Bonden hade dels egen uppfödning av köttras, som gick med amkor i ett annat fjös sina första månader, men köpte även in tjurkalvar av mjölkras från mjölkgårdar i närheten. Ett annat krav för ekologisk produktion är att även de inköpta kalvarna skall vara uppfödda i ekologiska bestättningar.
Nästa anhalt blev på en mjölkgård på inderöy med en nybygd ladugård.
Producenten hade valt att spara ett område på kortsidan av fjöset där han dels förvarade foder för en vecka, samt spån. Porten möjliggjorde att han kunde köra med traktorn in i fjöset och sköta foderhanteringen med den.
Mjölkkor på Idisslingssiesta.
Gråhunden Emil på taket till sin hundkoja. 
Frieserstoet tackar aldrig nej till lite klappar och uppmärksamhet. 
Gråhundsbröderna. Nisse närmast. 
Emil. 
Nisse. 
Ivrigt glada. De vill komma iväg på den stundande promenaden tror jag. 
Här är dock en som inte förstått tjusningen med vårvintern. Picasso föredrar fortfarande att spendera den största delen av sin tid inomhus på sin dyna. 
Här är en till som gillar att komma in och softa på soffan... :)
garderobslängan har blivit vit och reglar för mellanväggar har spikats fast. 
Dörrkarmar för dessa dörrar har kommit upp och dörrana har blivit "omhängda". 
Även dessa "gå-in-garderober" har blivit spacklade och vita invändigt. 
Här är fjöset för den ekologiska köttproduktionen. Till höger syns tjurarnas inomhusdel, i mitten är luftehagen och till vänster är en väl tilltagen plats intill foderbordet för att rymma en traktor och därmed underlätta utfordringen. 
Inomhus 
Ventilationen bestod av "vindbremseduk", som släpper in frisk luft med utestänger blåst.
Liggbåsen var gjorda i trä, vanligt är annars att dessa är tillverkade i metall. Tittar man noga kan man se att betongen är klädd med en gummimatta för att göra underlaget mjukare för tjurarna att ligga på. 
Även foderhäcken var gjord i trä för de grupper med de yngre djuren. 
"Dörrarna" mellan inomhusdelen och luftegården. 
Foderbordet
"Luftegården" / utomhusdelen av byggnaden. Tjurarna kan kan gå in och ut som de vill. Ett (av flera) krav för ekologisk köttproduktion i Norge är att djuren skall kunna vara utomhus. Bonden hade dels egen uppfödning av köttras, som gick med amkor i ett annat fjös sina första månader, men köpte även in tjurkalvar av mjölkras från mjölkgårdar i närheten. Ett annat krav för ekologisk produktion är att även de inköpta kalvarna skall vara uppfödda i ekologiska bestättningar. 
Nästa anhalt blev på en mjölkgård på inderöy med en nybygd ladugård. 
Producenten hade valt att spara ett område på kortsidan av fjöset där han dels förvarade foder för en vecka, samt spån. Porten möjliggjorde att han kunde köra med traktorn in i fjöset och sköta foderhanteringen med den. 
Mjölkkor på Idisslingssiesta.
Detta är försöksrummet. 
En hel del mätinstrument behövdes för att kunna genomföra försöket.
Manometern där vi ställde in olika styrka i pascal på utblåsfläkten. 
Här mäter Berit luftströmmarna på olika avstånd och höjd från inluftsdonet med en lufthastighetsmätare. 
Dosan som hela tiden loggar luftströmmarna / luftstyrkan från luftmätaren. 
En annat mätinstrument som mäter temperaturen och luftfuktigheten. Vi placerade en inne i rummet och en utomhus. 
Vi gjorde mätningarna med dels spaltpanel (sprekkpanel på norska),
och dels med en FK-ventil.
För att kunna se hur luftströmmarna rör sig inne i rummet användes en rökmaskin, och vi registrerade den rökfärgade luften som strömmade in i rummet genom de två olika inluftsdonen, mot rutmönstret på väggen. 
Innan kakan hinner svalna och stelna så formas "brödet" till en strut kring detta lilla redskap. 
Det går även att forma de som små skålar över exempelvis ett upp och nedvänt glas.
I frysen fanns en påse hjortron (Mylta på jämtska, Multebär på norska). Lyx!
Till Rullrånen åt vi hjortrongrädde.
och drack Te. 
MUMS!
