Jag har börjat få ganska mycket grått hår och rynkorna i mitt ansikte ökar i antal. Dessutom upplever jag att jag har börjat få en del förklimateriebesvär.
Men för mig är inte detta några större problem.
Kanske beror det på att jag växte upp med väldigt många äldre förebilder. Mina far och morföräldrar var alla födda på 10-talet, utom unga Mormor Greta som var född 1921, plus deras syskon med respektive. De var alla så himla trygga, kloka, vackra och stod så stadigt på jorden, trots sin ålder. Alla var måna om att snygga till sig, vara hela, rena, nyrakade och se bra ut, men att åldras var inte något som bekom dem. Vad jag kunde förstå iallafall.
Och kanske det för mig inte heller är ett större problem för att jag är gift med en trygg och jordnära man som ser ärr och åldrande som en högst naturlig del av vägen genom livet. Jag har fått mina två barn. Jag är på den platsen i livet som jag drömde om när jag var yngre, osv.
Men framförallt känner jag att det är en jävla ynnest att få åldras och att få vara frisk och kunna göra saker. Att kunna leva mitt liv med alla mina förmågor.
Tänk hur många släktled bakom mig som slitit som djur. Som genomlevt svält. Som gått igenom fruktansvärda förluster, sorger och smärta. Som kämpat och försakat.
Och nu står jag här!
Ett resultat av deras strävsamhet och slit.
40 år med grånat hår, lite rynkor och förklimakteriebesvär.
Tanken är svindlande. ❤️
TACKSAM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar