Jag tycker många slänger sig med ordstäv som flera av oss egentligen inte håller med om.
Iallafall inte jag... 😎
Som exempelvis uttrycket:
"Du får den hund du förtjänar".
Som då menas med att duktiga, flitiga, kunniga och ambitiösa hundägare får trevliga hundar och tvärtom. Antar jag?
Det finns jättesvåra individer och det finns superlättsamma individer och allt däremellan. Det finns rädda och stressade och explosiva hundar som är mycket svårare och jobbigare att träna och leva med än andra hundar.
Superduktiga jägare som gör alla rätt med sin hund kan ändå få en individ som inte går att använda, trots rätt linjer, kunskap osv.
Det finns MASSOR av beteenden som kan vara till olika besvär för olika människa-hund konstellationer, beroende på vilket liv man lever.
Några av mina mest ambitiösa hundträningsvänner har ibland haft hundindivider som varit jobbiga / ouppfostrade / gått ur hand lätt / svårmotoverade / explosiva / ättriga / starka / lätt till att låsa sig / ointresserade, lata, egensinniga, överslagshandlingar. Svåra helt enkelt.
Den hund som jag lagt ner överlägset mest tid på var överlägset den absolut svåraste individen som besatte flest jobbiga beteenden av alla de hundar vi haft.
Medan några av mina vänner har kommit över hundar som råkat vara så trygga, coola, självuppfostrande och blivit riktigt trevliga individer som upplevs som härliga hundar av andra, utan så vidare värst mycket engagemang alls.
Man säger ju inte till föräldrar som har barn med exempelvis extrem blyghet, eller utåtagerande beteende, diagnoser, svår självkontroll att: "Du får det barn du förtjänar".
Denna lilla harang som somliga gärna svänger sig med kastar jag sonika i papperskorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar