Jag har i 25 års tid drömt om att rida på min egen häst i skogen och ha min egna hund med vid sidan. Igår blev det barndomsdrömscenariot verklighet!!!
Vi har tränat på att ha Norma med kopplad på ridturer, dvs någon har hängt med på promenad med hundarna när jag själv har ridit.
Jag har lärt Norma att vara följsam för mina armar/händer, dirigering. Jag har lärt henne att stanna, komma och springa över vägar på kommando. Hon vet också att det kan komma godis även från hästryggen.
Vad gäller hästarna så är de otroligt coola med hundar. Jag har ridit Oddur med andras hundar som springer lösa intill och omkring honom och han var helt cool med det. Snacken accepterar att familjens Berner sennenhund hoppar upp med sina stora tassar på hans kropp. Hästarna är med andra ord hundexemplariska!
Att kunna ha hunden med på ridturer är oslagbart! Hunden får långa motionspass i sådan terräng som man inte alltid promenerar i samt får springa i olika tempon och hela tiden vara uppmärksam på var flocken rör sig.
Genom samhället fick dock Norma vara kopplad.
Mina fina djur. Oddur och Norma.
Norma och Snacken kom också bra överrens.
Magväskan var laddad med levergodis...
Bild nummer två är ju underbar!
SvaraRaderaNär Lurvig levde och jag jobbade med hästar var han nästan alltid med ut i skogen. Unghästarna lärde sig från början att han var med och han hade stenkoll på vilka han skulle hålla sig en bit ifrån och vilka han kunde gå nära.
Jag saknar väldigt sällan den tiden men nu när jag läste de här inlägget saknar jag just de ridturerna lite grann.
Att kunna rida och samtidigt ge hunden ett härlig motionspass i skogen är ju bara oslagbart! Det är så härligt så jag förstår att du faktiskt kan sakna just det! :-)
SvaraRadera