Fredagshäng vid hockeyrinken

På fredagskvällen hade några engagerade föräldrar i bygdens sportklubb HSK - Häggenås sportklubb bjudit in alla till Familjehäng på hockeyrinken nere i Häggenås. 

De grillade hamburgare och sålde snacks. Högtalare runt rinken var uppställda och spelade ösig musik. 

Tage och Elsy var entusiastiska och ville verkligen fara ner och åka skridskor och äta en fredagsburgare. 

Vi for och blev bjudna på en riktigt trevlig kväll. Barnen träffade fler kompisar ute på isen och åkte för glatta livet.

När mina fötter blivit väldigt nedkylda och Tage åkt i nästan två timmar hade han ändå svårt att slita sig. Det var ju så roligt! 

Jag är glad och tacksam för att det finns engagerade föräldrar som ordnar sånna här roliga aktiviteter för barnen ideellt på sin fritid. 

Ett jättebra och uppskattat initiativ! 

Elsy och Tage äter mellis efter skolan

och laddar för skridskodisco. 

Olivia och Buster fattade tycke för varandra.

Dagny och Olivia laddar för sova-över-helg.

Frode och Tage.

Hockeyrinken fylldes på med 

fler och fler barn och föräldrar. 

Jeanette i discodunket.

Engagerade föräldrar i Häggenås sportklubb 

grillar fredagsburgare bredvid hockeyrinken. 

Elsy. 

Snacks fanns att köpa. 

Jag och Tage. 

Bild: Jeanette. 

En hunddag

Jag hade ledig fredag och började förmiddagen med en promenad med Karo upp till skogskanten och sen hem igen. 

Dagen innan hade jag besökt en sybehörsaffär inne i Östersund och köpt några meter svart resårband till barnens overaller. Anne-Lie var snäll och sydde fast nya fothällor på Tages vinteroverall, då de ursprungliga var helt uttjänta. 

När jag hämtade den nylagade overallen så passade jag och Anne-Lie på att ta en skön hundpromenad tillsammans i Häggenås. Hundarna var glada och exalterade över att ses igen.

Efter skolans slut kom barnen hem med sina vänner Elsy och Olivia. Elsys mamma Jeanette,  tillika min vän, kom också förbi. Hon frågade om hon kunde ta med deras goa hund Buster så att han och Karo kunde leka. 

Absolut!

Vi tog en lekpromenad med Karo och Buster innan vi och de fyra barnen åt mellis tillsammans. 

Karo var nöjd och tillfreds efter dagens begivenheter. Så även jag. ❤️

Puss Matte.

Titta där är dom! 

Anne-Lie, Pricken och Tammas. 

Härads Humle.

Men döpt till Pricken, 

och på bilden kan man ju se varför. 

Mironik's Assam.

Karo.

Emma och Anne-Lie på en av våra 

gemensamma hundpromenader. 

Mironik's Bolero.

Tammas. 

  

Jag och Karo for hem och efter en stund 

kom Jeanette och Buster förbi. 

Lejonforsens Buster.

Buster.

Buster och Karo lekte i snön

 tills de båda var helt slitna. 

De tog det lugnt en kort stund, åt snö

och sen satte de fart igen...

Buster påminner om den stora, snälla 

Franska vädurskaninen Dumle som vi hade. 

Stora, goofy, keliga och genomsnälla. ❤️

Jeanette, Buster och Oddur. 

Skönt att vila i köket efter allt bus. 

Gosbjörnen Buster. 

Tacksam för alla fina hundar 

och kvinnor jag har i mitt liv. 

Bilder: Emma och Jeanette.

Jag är trött

Vardagen löper på och jag känner mig så trött. 

Många säger att "ja men det är ju så den här mörka årstiden, alla är trötta." Men jag har upplevt vintertrötthet och jag har upplevt en annan trötthet. 

Sådan trötthet att jag kunde somna precis varsomhelst, närsomhelst. Jag sov och sov och ändå blev jag inte piggare. Var gång jag körde in till stan behövde jag veva ner rutan och djupandas när jag närmade mig Kläppe för att inte somna framför ratten. Var gång jag hoppade in i bilen bredvid Anders somnade jag nästan omgående i passagerarsätet. Jag gick runt och gäspade från morgon till kväll och allt jag uträttade kändes så extremt jobbigt. Uppförsbackens stigning var tröstlös.

Det skulle visa sig att jag led av extrema somnapnéer. Att mitt blod var sämre syresatt än de västa coronapatienterna som låg inlagda på IVA. Att jag låg och kippade efter luft i extrem andnöd natt efter natt efter natt efter natt. År ut och år in. 

Det enda jag ville var att sova, men då började ju mitt verkliga maratonlopp. När jag äntligen orkade söka hjälp gick det undan. En orolig läkare ringde upp mig efter bara några timmar. Jag fick gå före hela kön till lungmotagningen. Han sa att jag inte fick köra bil och att mina provsvar var extrema och alarmerande. 

När jag tänker på de där åren minns jag inte jättemycket. Att jag ens orkade fortsätta jobba, vara småbarnsmamma, fixa kläder, tvätt, aktiviteter, djur mm är fortfarande för mig en gåta. Det var på många sätt en mörk tid, men desto häftigare när jag fick hjälp. Det var som att dimman plötsligt lättade. Att jag äntligen kom fram till en oas efter att ha vandrat i en öken i några år. 

Så nu när denna nya trötthet drabbat mig igen, om än inte lika extrem som tidigare, tänker jag lyssna på mig själv. Också en sak som jag tänker utveckla än mer, att lyssna på mig själv. 

Vad känner jag? Vad orkar jag? Vad vill jag?

Det här är ingen vanlig vintertrötthet. Så idag har jag tid på Lungmotagningen igen för att kolla hur det står till med mina andningsuppehåll nattetid. Och skulle det visa sig att allt ser bra ut där, så får jag helt enkelt fortsätta rota i problemet på annat håll. 

I veckan tappade jag en av våra fina jultallrikar i golvet. Den från 1971 gick i kras. Jag lyckades finna en ny på Tradera som jag köpte. Jag har samlat hela serien och ville därför fylla glappet med en ny begagnad 71:a. 

Men jag kan inte skaffa en ny kropp, så jag får  laga mig successivt vid behov. ❤️

Legosöndag

Igår ägnade vi förmiddagen åt röj, disk, tvätt och mek.

Efter lunch kom Anna och Nour. Vi fikade, pratade och satte sedan tänderna i lego! 

Vi har så mycket lego här hemma och Nour lyckades verkligen entusiasmera oss allihop! 

Strax innan middagstid sa vi adjö och sen lagade jag mat medan Anders skottade snö från gården. Dagny rev ost.

En väldigt trivsam söndag. 🙏

Nour sorterar lego. 

Dagny, Anna och Tage letar bitar. 

Pitabröd med pulled pork, grönsaker och vitlökssås till söndagsmiddag denna dag. 

En lördagskväll i Lugnvik

På lördagskvällen åkte jag, Anders, barnen och Karo till Lugnvik. Vi åt middag och fikade med mina svärföräldrar Bosse och Barbro samt tog en välbehövlig promenad runt om i Lugnvik. Vi åkte i pulkabackar, spanade på tåget och klättrade i snöhögar.

En bra kväll förutom att jag var så inivassen trött. 

Tårta för att fira Anders som fyllt år.