SeMeStEr!

Sitter i skrivande stund på MAX i Ystad och nyttjar deras bredband. Jag och maken har tillsammans med våra vänner varit på Jylland i Danmark en vecka. Nu befinner vi oss i Ystad och inom kort bär det av mot Öland. Underbara sommar med vita sandstränder, cykelturer på gamla rostiga cyklar, danska dagobert smörgåsar, sommarklänningar, prunkande rosenbuskar, flipfloptofflor, kalla pilsner, slitna pocketböcker, nya platser, nya stränder, nya dialekter... Ljuvliga underbara sommar!!!

1 vecka hemma nu.

Så glad var jag över att finnas hemma den natten då Anders väckte mig och var så smärtpåverkad. Mina omvårdnadskurser sa mig att det kunde vara njursten.

På akuten trodde de också njursten eller kanske blindtarmen. Några prover, en röntgen samt en operation senare visade att blindtarmen var sprucken.

Veckan har förflutit med ett sjukhusbesök per dag, uppvaktning av Valter som fyllde två år. Ett badhusbesök, och träffat vänner och Anders familj.

Min vän Sofie behövde även hjälp att hämta hem sin pärla från dess vinterförvaring. Hon och jag, mina två skäggdamer och Sofies Kleiner münsterländer Lysse for mot Härjedalen. Hela Sofies familj fanns att träffa i söndags vid en skyttetävling i Vemdalen. Sen for vi mot Östersund igen. Sofie på sin hd och jag körde min Jeep med de tre voffarna.

Igår ansågs Anders vara så kry att han kunde bli utskriven. Så härligt att få hem honom igen!!! Idag kommer min storebror upp och hälsar på. Det är till att ha det bra!

Adjö Tröndelag.

Solen sken under sista färden ned mot Trondheimsfjorden och sedan vidare mot skolan där terminens sista muntliga examen väntade. Jag försvarade min Bacheloroppgave (C-uppsats) om hönans välfärd i kommersiell äggproduktion.

Resan kantades av känslor av blandad kompott. Dels var jag en smula spänd inför min kommande muntliga examination där jag skulle försvara arbetet. Detta gick f.ö mycket bra. Ett litet uns av vemod av att lämna detta vackra land med dess fina invånare samt ett lyckorus över att snart få kliva ur bilen på hemmaplan och återigen få dela tillvaron med min bättre hälft, familjen, vännerna och skägghundarna.

Hej då vackra Norge, mitt hem under nästan ett års tid!

 

På hemvägen stannade jag till i Kall. Dit kom även mannen eftersom våra vänner i Kallrör ville bjuda oss på middag. Så bra start på tillbakavandringen! Jag är numera återemigrerad till Sverige på heltid och har en tenta kvar till min Bachelorexamen! :-D

Med mig i flytten tar jag massa ny kunskap, ett nytt språk, nya perspektiv på tillvaron, lärdomar om vårat fina grannland, nya vänner samt 65 nya högskolepoäng.

Hårfärgsambilavent

Känner att min hårfärg inte optimal just nu. Det är urtvättad svart med brunröda pigment som lyser igenom i längderna samt en hyffsad utväxt av min ordinare hårfärg a´la den skandivaviska 7:an. Färgen som är mer känd under namnet: musgrått. Denna utväxt kommer även blekas en smula av solen vilket kommer resultera i en skarpare kontrast mellan färgat och ofärgat.

Min plan just nu är att avfärga håret och dra i ett gäng blonda slingor. Jag trivs med det, men har å andra sidan trivts i många olika hårfärger. Mahognyrött med olika svarta och röda slingor är ju sååå snyggt. Letade fram lite olika hårfärgsbilder.

På denna bild syns min ordinarie hårfärg tydligt i luggen, men är blondslingat i längderna. Och så här blir mitt blonda hår om jag inte drar i nya slingor i utväxten.

Här har jag en röd grundfärg med svarta slingor. Mycket snyggt.

Här är en bild från när jag själv inhandlade hårfärg på butiken som på förpackningen hävdade skulle bli mörkbrun (ev med röda inslag?), men som kom ut helt svart. Detta är nog den färg som jag minns känner mig sugen på igen. Blev okey, men inget mer. Av erfarenhet är ändå helt svart hår det billigaste och enklaste sättet att själv upprätthålla ett nyfärgat hår eftersom det är svårt att misslyckas med hemmafärgning av ett helt svart hår. Köper man billigare hårfärg på affären med svart hårfärg så blir det liksom svart.

Här har jag en ljusare brun nyans i hela håret och en mycket blekt lugg. Minns att färgen var häftig precis i början men utväxten syntes snabbt i den blonda luggen och det såg fettigt ut på tre sekunder. Blonda luggen lyfte färgen från att annars varit ganska trist (kedlig på norska), men utväxten spolierade intrycket snabbt. Det övriga håret var så nära i nyans med min riktiga hårfärg att inte utväxten syntes så tydligt vilket var ett stort plus. Nyansen i längderna är för mörsk för att vara ljus och för ljus för att vara mörk i mitt tycke.

Den här hårfärgen var jag så nöjd med! Chokladbrun hårfärg med knallröda slingor. Problemet med denna hårfärg var att de knallröda slingorna ganska snabbt blev råsa! Köpte sedan en djupröd hårinpackning som tog tillbaka det röda pigmentet i slingorna. Det var räddningen för dessa slingor. Minns att jag fick några emo-gliringar med mina ofrivilliga råsa slingor ;) Men känner mig inte helt sugen på knallröda slingor heller.

Här har jag min vanliga hårfärg med med mycket blonda slingor. Jag älskar denna nyans. Lagom blont, ser mkt naturligt ut. Men det finns några nackdelar. När min mörkare nyans växer ut så ser håret snabbt fettigt ut. Det kräver kontinuerliga besök till frissan för nya slingor i hårbotten. jag har försökt att göra blonda slingor själv med hjälp av vänner och det har blvit ruggigt fult ibland, men ett gult resultat istället för blont, eller för blont, eller fläckligt mm.

Här är återigen det mörkbruna håret med röda inslag samt några svarta slingor. Så snyggt! Denna hårfärg lyftes av att använda den röda hårinpackningen med jämna mellanrum.

Varg i Jämtland

Har ibland funderat på hur det kommer sig att det trots allt verkar finnas så lite varg i Jämtland. Rent logiskt, har jag tänkt, borde ju revir finnas både här och där när det nu även finns revir i Uppland. Jag har ju dock varit väldigt nöjd med att det inte funnits något vargrevir i närheten av oss.

En del i min närhet håller ju exempelvis på med harjakt med stövare, och detta är vad jag förstått, inte möjligt i områden med varg. Många av stövarraserna är väl även dom utrotningshotade?

(egna tankar).

Men efter ett samtal igår och lite mer infosök på bland annat Rovdjursföreningen, Nationalatlas och Jordbruksverket har jag insett att anledningen till att Jämtland har så lite varg verkar bero på att Jämtland ingår i ett Renskötselområde. Samerna måste kunna skydda sina renar från diverse faror och lidande, och varg är ju såklart ett stort problem mot rennäringen.   

Rovdjur

Efter lite rovdjursfunderingar från min sida började jag insamla en del information och tänkte att jag kan dela med mig av den.

Fram till slutet av 1800-talet fanns det björnar i hela skandinavien. Till följd av intensiv jakt hade antalet sjunkit till 130 stycken björnar år 1930 som då fanns kvar i mellersta och norra Sverige. År 1996 hade björnstammen ökat till omkring 1000 djur och år 2008 beräknades antalet ligga på omkring 3000 till 4000 i Sverige. Ett av de mest björntäta områdena är Jämtlands län. Efter en inventering år 2006 beräknades antalet björn i Jämtland ligga på omkring 832 - 992 stycken.

Björnar får mellan 1 - 4 ungar per år och dess största fiende är människor samt hanbjörnar som biter ihjäl ungar för att försäkra sig om att få para honan vid nästkommande brunst och föra sina gener vidare.

Den årliga tillväxten beräknas ligga på ca 10%, vilket resulterar i en organiserad jakt på ca 10% 's tilldelning för att hålla stammen på en önskad nivå. Så 3000 björnar resulterar i en jakttilldelning på ca 300 stycken individer.

I Norge finns mest björn i områden som gränsar till Sverige och Hedemark är björntätast. År 2008 fanns 126 registrerade björnar i Norge, år 2010 fanns 166 stycken registrerade och år 2011 registrerades 151 björnar. År 2011 togs ett beslut om ett maxtak på 212 stycken björnar i Norge. Det uppskattas också att det fanns ett överskott på ca 50 björnhanar.

Den norska Vargstammen låg i Maj 2011 på 59 till 62 stycken Vargar. Norge har en även en Lodjursstam på omkring 400 djur och den sjunker , liksom deras Järvstam som hade 58 föryngringar (8 färre föryngrar än i fjol).

Norge, tillskillnad från Sverige har en stark tradition av så kallade utmarksbeten. Det innebär att fåren släpps i utmarker och fjällen på bete under sommaren. En fårbesättning som mister 30% av fåren eller mer till följd av rovdjursangrepp kan mista rätten till utmarksbete. Fårbönder i Norge kan söka pengar för att finansiera en person (1000 kronor per dag) att ex. 3 dagar i veckan vistas bland fåren, samla dem, leta kadaver och doukumentera detta. Att hägna in betesmark för får i utmarka är inte aktuellt till följd av naturen utformning, stora kostnaderna och allemansrätten. En annan strategi är att dokumentera de får som är dåliga på att hålla sig till flocken och slakta ut dessa, dvs inte använda dessa i avlel för att öka fårens naturliga egenskaper till att skydda sig för rovdjur. (information efter samtal med fårarbetare).

Varg var nästan helt utrotad i Sverige på 1960 och 1970-talet, men har efter fridlysning återhämtat sig. År 2010 beräknades antalet Varg i Sverige ligga på över 300 stycken Vargar och dessa finns främst i Svealand och Götaland.

Får och Getbestättningar löper överlägset störst risk att bli utsatt för rovdjursangrepp i Sverige. År 2011 angreps 99 tamdjur av Björn, 186 stycken av Lodjur, 472 stycken av Varg, 13 stycken av Kungsörn och 7 stycken av Järv. Sammanlagt blev 777 stycken tamdjur angripna av Rovdjur i fjol. Vidare angreps 515 stycken bisamhällen och 350 förstördes av Björn i Sverige förra året. Även 57 stycken tamhundar blev förra året angripna av rovdjur och beviljades ersättning på sammanlagt 496 000 kronor.

Varg angriper i genomsnitt 5 får per tillfälle, Lodjur 2 får per tillfälle och Björn 7 får per tillfälle.

En liten procentuell del av Sveriges Björnar och Lodjur angriper tamdjur medan den procentuella andelen av Vargar som angriper tamdjur är större. 30% av Sveriges vargrevir med föryngring är inblandade i en eller flera angrepp på tamdjur. En gård med djurbesättning som blivit rovsjursangripen löper högre risk för att angripas igen.

Ekonomisk stötta utgår till vissa djurägare för att minska rovdjursangreppen på tamdjur. Ett av huvudsyftena är att öka acceptansen för rovdjur i Sverige.

Åtgärder för att minska rovdjurangrepp är bland annat:

- En genomtänkt kadaverhantering

- Ökad tamdjursbevakning

- Nattintag av djuren

- Lina med tyglappar på utsidan av ordinärt stängsel

- Ljud och ljusskrämmor

- Ökad tillsyn / mänsklig närvaro

- Sändare på ledardjur, nattfålla med rovdjursanpassat stängsel, vallfolk på färboddrift

- Rovdjursavvisande stängsel. Stängsel med flera trådar upp emot 4 - 5 trådar, eller fårnät med extra eltråd minskar rovdjursangreppen. En undersökning visade att djur bakom stängsel med 4-5 trådar eller fårnät inklusive eltråd drabbades av ca 3-4 % rovdjursangrepp. Djur som omgärdades av gärdesgård eller stängsel med 2 trådar drabbades av 30-40% rovdjursangrepp och 6 av 6 besättningar på skogsbete drabbades av rovdjursangrepp, dvs 100% av djur på skogsbete blev rovdjursangripna.

- Boskapsvaktande hundar. Har använts som skydd mot rovdjur i flera av världens länder. Hundarna används antingen tillsammans med en herde, eller utan herde ensamna med flocken. Dessa hundar skall präglas på tamdjuren från ca 2 månaders ålder och knyta känslomässiga band till den så att flocken inkluderas i hundens vaktinstinkt. Hunden skall följa flocken, leva med den och trivas med den och vaktande boskapshundar utan herde måste präglas ännu hårdare på boskapen.

Källor:
- Sveriges Lantbruksuniversitet / Viltskadecenter
- Rapport 2009-2 från det skandinaviska björnprojektet
- Jägarförbundet
- Svenska rovdjursföreningen
- Naturvårdsverket
- Jakt och jägare
- Svd

Höns och kycklingar

Mina hyresvärdar är mycket intresserade av höns. De har nu fyra separata flockar med Islandshöns, Järhöns, Dvärgkochin, Italienare och lite blandhöns.

Tre av flockarna består av en tupp med ett antal hönor. En av flockarna består av flera Järtuppkycklingar samt två äldre Dvärgkochintuppar som passar på ungtuppkycklingarna trots att det inte är deras egna och trots för att de blev introducerade för tupparna när de var några veckor gamla. Dessa två tuppar (far och son) är exeptionellt välvilligt inställda till andra tuppar och kycklingar, och visar fram mat som de hittar.

Denna höna har legat och ruvat frenetiskt en längre tid och i dagarna kläcktes 6 små kycklinar. Dessa befinner sig under henne på bilden ovan.

Och nu har de kikat fram.

Denna ståtliga Islandstupp passar mycket noga på sina hönor.

Denna Järhöna tillhör det gamla gardet och är en av gårdens äldsta hönor tillika en av de tamaste.

Hönsflockarna får spatserna på tomten i olika omgångar för att inte riskera att flockarnas olika tuppar ryker ihop och dödar varandra. En vacker Islandstupp blev för några månader sedan dödad av sin bror.

En av flera Järtuppkycklingar som skall bli hönsgryta. Tuppflocken som jag skrev om tidigare.