fredag 23 september 2022

Att lyssna på sin kropp

Vi klev upp. Signe kom förbi oss på morgonkvisten då tjejerna var fast beslutna om att åka buss igen till skolan. Återigen kom de större barnen fram och skulle hjälpa tjejerna med bussresan och att kliva av bussen vid skolan. 🥰

Efter en stund begav vi oss till Granbo för att uppvakta Johanna. Plötsligt var dags att hämta Dagny på skolan igen. Vi stannade till hos Ida och lämnade en liten skinnjacka som först hennes dotter Maja hade. Därefter Dagny följt av Tage. Nu kändes det att det var dags för Idas lilla Allan att få tillbaka jackan och därefter Allans lillebror som ännu befinner sig i magen. 

Efter besöket hos Ida, Ollie och Thea begav vi oss till Lit för att uträtta två ärenden. Dels hämta ett paket på Icabutiken, men också ett stopp vid kyrkan för att lämna igen mina nycklar. Mitt extrajobb, att städa kyrka och församlingshem som jag haft i nästan 5 månader, verkade i praktiken  passa mig aldeless perfekt. Men i realiteten skapade det så mycket stress hos mig. Stressen bara eskalerade och tillslut kunde jag inte blunda för alla signaler min kropp skickade. Den sa ifrån rejält! Så jag tänkte att det var helt enkelt inte värt den lilla extrasumma det inbringade. Så lagom till att räntor höjs, bränslet blivit dyrare, liksom maten och elen så avslutade jag extrajobbet. 😏 Men det kommer att gå bra. Vi klarar oss. ❤🙏

På vägen hem från Lit stannade vi till vid Hårkan. Inne i skogen går det så vackra promenadstigar. Jag, barnen och hundarna njöt av naturen men Dagny tyckte även att det var lite otäckt där det stupade brant ner mot älven bredvid stigen. 

Vi avslutade med att fika mellis innan vi for hem och började med middagen. Dagny hjälpte mig att laga korv och stuvade morötter. Anders kom hem och vi åt. Sen var jag så trött att det blev tidig kväll även för mig. 













Jag och solen kröp till kojs ungefär samtidigt. 
God natt. Zzzzz 😴







 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar