Det finns en väldigt vanligt sjukdom som drabbar hästar. Främst av raser som Islandshästar, shettisar och liknande som det verkar. Hästar som i tusentals år präglats av ett kargt klimat och ett magert bete.
Sjukdomen heter fång och leder till en mycket smärtsam hovbensrotation. Det tar ca 1 år av vila innan hoven vuxit ner igen och kunnat verkas bort.
Somliga hästar som drabbas av fång behöver avlivas direkt och somliga kan bli bra efter ca 1 år av vila och behandling.
Har hästen fått fång en gång blir den extra känslig för att kunna återinsjukna. Många av fånghästarna som blir okey efter 1 år, drabbas igen och inom ett par år landar de i avlivning ändå.
En fånghäst måste behandlas mycket varligt för resten av sitt liv för att undvika nya utbrott. De rekommenderas ofta mycket motion, strikta foderstater och att aldrig mer gå på bete.
Hästar kan drabbas av fång om de redan lider av sjukdomar som heter PPID eller EMS, men den vanligaste orsaken verkar vara för mycket mat i kombination med för lite motion. Jag har inte jättekoll på sjukdomarna ovan men tolkar det lite som diabetes fast på häst.
Fång är så pass vanligt att det nästan alltid står med i annonser för Islandshästar "har ej haft fång" och jag vet om allt för många sorgliga fånghistorier i omgivningen. Jag har verkligen fångskräck, men den känns ändå reell, med tanke på antalet fånghästar bara bland vänner och bekanta. 💔
Jag har varit på två kurser via islandhästföreningen där temat var fång och hullbedömning, och har pratat med några veterinärer och uppfödare om sjukdomen. Jag minns att jag och några till på kursen fick en verksamhetshäst som vi skulle göra en hullbedömning på. Vi var så noggranna och enades om att den här hästen var i prefekt hull. Nej, det var han inte! Hästen var i överhull. Inte mycket men ändock för tjock.
Det jag fått med mig från dessa kursdagar, från min husdjursutbildning, från vad olika veternärer sagt till mig och vad några väldigt framgångsrika uppfödare sagt, är ungefär föjande:
- Låt inte hästen vara i överhull! Gör kontinuerliga hullbedömningar på dina hästar. Använd dig exempelvis av Hennekes bedömningsskala.
- Motionera din häst.
- Gör inga snabba foderbyten. Vänj hästen successivt.
- Ha alltid fri tillgång på friskt vatten.
- Stråfoder är att föredra. Hästar är grovtarmjäsare. Håll nere eller skippa kraftfoder helt.
- Magra beten kan passa islandshästar bättre än kraftiga. I synnerhet för hästar som inte är dräktiga, digivande eller högpresterande.
- Få Islandshästar klarar att få fri tillgång på mat eller att gå på kraftiga beten dygnet runt hela sommaren, utan att bli för tjocka och riskera att insjukna i ex fång.
- Det kan vara en idé att vänta en smula med att släppa hästarna på bete. Eventuellt efter midsommar för att sockerhalt? Energinivån har sjunkit en aning i gräset.
- Det är inte bra om hästen redan är i överhull inför betessäsongen.
- En häst i lagom hull enligt Hennekes skala är bäst. Men en lite för smal häst, är ofta mindre vanskligt än en lite för tjock häst.
Själv köper jag torrhö av en bonde i länet. Hästar har ätit torrhö i hundratals år. Att äta hösilage/ensilage som är producerat för högpresterande mjölkkor som får ur sig ca 30 liter mjölk per dag eller till köttdjur som öka sin kroppsvolym maximalt kan ju bara inte vara lämpligt för mina vikingahästar som anpassat sig för karga förhållanden i långt över tusen år och blivit experter på att utvinna varenda tillstymmelse till näring i fodret?
Min hjärna säger mig att magra beten och torrhö som inte är rena dunderhonungen är bättre lämpat till mina islandshästar.
Ett minus med Oddur och Kaisa är att Oddur är en lättfödd gluffsgluffs, medan Kaisa är en petig finsmakare. Det resulterar i att Oddur äter upp sin mat snabbt och går sen raskt över på att äta Kaisas mat. Han är dessutom chef i hagen och äter det han vill. Jag lägger därför ut hö:et i flera högar så att Kaisa i stor utsträckning alltid ska kunna gå vidare till en ny hög när Oddur jagar bort henne. Ger jag mer mat blir Oddur för tjock.
Balansen är att försöka få Oddur att hålla nere vikten och att hålla upp vikten på Kaisa. När jag hade hästarna mer inne på box var det lättare att sticka till henne extra kilon hö till natten. På lösdrift är det svårare.
Men jag tror att det är farligare för Oddur att bli för tjock än det är för Kaisa att bli för smal.
En veterinär på en av fångföreläsningarna jag var på för några år sedan sa ungefär så här:
Av alla hundratals djurskyddsärenden jag fått åka ut på när någon blivit anmäld för att ha en för smal häst är det bara TVÅ av alla dessa "för smala" hästar som jag kunnat bevisa att de led och for illa av sin smalhet. Men den dagen folk istället börjar anmäla hästägare för att de har för tjocka hästar, då kommer jag med lätthet kunna bevisa alla negativa konsekvenser det får. För det är inte bara fång som tjocka hästar ökar risken att få, utan även flera andra dåliga saker.
Mina hästjuveler har iallafall börjat få komma ut och öva på lite gröngräs men de får fortfarande mest torrhö ännu.
Skulle hästarna ändå få fång vill jag känna att jag iallafall använt informationen som givits mig på ett bra sätt och gjort det kan kan för att undvika denna vidriga sjukdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar