Igår sken solen och vi tog en stilla promenad upp till torpet. Vi satte oss i trädgården och lyssnade på asplövens brus.
Sen gick vi hem igen och bevittnade alla kvarlämningar från människor som levde och verkade i Norderåsen förr i tiden.
Men också spår från de människor som bor här idag.
Det är så mycket vackert här i våra omgivningar.
När vi kom tillbaka gav vi kaninerna ett fång med klöver och maskrosblad och såg att potatisblasten har börjat kika upp.
Tacksam.
En gärdsgård som någon person,
någon gång samlade lämpligt virke till.
För att sedan bygga ett hägn för att hålla
sina djur, sitt levebröd, inhägnade.
En gång en värdefull grind som höll
djuren innanför stängslet.
Nu har naturen sagta återtagit den.
Vårat fina torp Sill Karl-Orsa.
Potatisblasten börjar titta fram. 😊
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar