För ganska många år sedan nu så lärde jag känna min goda vän Anne-Lie genom vårat gemensamma hundträningsintresse. Under åren har det hunnit bli en hel del hundträningar, hundpromenader, hundprat och hundkurser tillsammans. Samt en väldigt massa annat också.
Vi talade mycket om blivande hund. Jag hade ju redan bestämt att jag ville ha en till Collie. Gärna en avkomma, eller barnbarn efter Winston. Anne-Lie, som också blivit förtjust i Collie sedan hon träffat Winston 😉, bestämde sig för att nästa hund faktiskt skulle bli en Collie! (en långhårig) istället för en tredje Schäfer.
Vi började kolla runt och drömde oss iväg. TÄNK om vi skulle kunna ha en varsin jämngammal Collie och hitta på massa roligt tillsammans.
Till vår bådas lycka hade Karos uppfödare även en långhårskull på G efter bra och stabila föräldrar som Anne-Lie fick boka en valp ifrån efter att vi alla träffades här i Jämtland i vårvintras.
Sen blev det ju en lång och spännande väntan. Skulle parningarna gå bra?, skulle tikarna ta sig?, skulle det födas några valpar till oss?
Nu har liksom all den där spännande tiden av många om och men och väntan resulterat i att vi har fått vår underbara korthåriga bluemerlecollie tillika Winston-son Karo och Anne-Lie har i några veckor haft sin tuffa, orädda och gosiga lilla ullboll Tammas. En långhårig trefärgad Colliehane. Det skiljer ungefär 3 veckor på dom.
Samma ras men ändå så olika utseende. Mironik's Assam (Karo) och Mironik's Bolero (Tammas). Så himla roligt!
❤❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar