Norma 4 år.

Igår den 29 september blev vår "lilla" hund Norma 4 år. Just vid denna tid för 4 år sedan befann jag mig i en situation som var den perfekta "skaffa valp tiden".

En Schnauzer (mellan) var redan bestämt. Jag hade ju Muffa i åtankarna, och hade låtit sambo träffa henne också. Jag läste ju också en heeel del om schnauzrar.

Efter att ha ringt runt till en rad schnauzerkennlar (och pratat med Muffas familj) hade vi fått reda på att en del Schnauzervalpar kan vara krävande, för att milt uttrycka det.

När vi besökte Normas uppfödare var köket fullt av valpar och de såg väääldigt lika ut tyckte jag. Vi visste att bland alla dessa svarta filurer fanns bara en tik, och det var vår valp. Resten var hanvalpar.

En av valparna utmärkte sig med att vara extra vild, kravla sig över valplådekanten, hänga pappahunden i skägget, fara runt, åla omkring i knät mm. DET var Norma...

Jag var i ett tillstånd av skräckblandad förtjusning. Jag hade drömt om, och föreställt mig dagen då jag ÄNTLIGEN kunde skaffa den egna hunden i ett helt liv, 23 år gammal, och nu var den här!

Norma grät i högan sky när vi svängde ut från kennelns gårdsplan, och jag minns att vi tänkte att detta kan bli en lååång resa. Men somnade sedan av utmattning i mitt knä och sov nästan hela resan. Jag minns att vi stannade någonstans i Västmanland, sedan i Rättvik, Orsa, Finnmarken, Sveg och slutligen i Jämtland.

Vi blev även stoppade i någon poliskontroll, och den kvinnliga polisen tappade ansiktet direkt, och sken upp som en sol när hon kikade in i bilen och fick se Norma 8 vackor i mitt knä. :)

Sen började en valp och unghundstid. Vi såg ut som nåldynor. Jag visste ju såklart att valpar bits, men Norma var något i hästväg! De där varnade orden om att vissa schnauzervalpar kan vara "krävande" visade sig stämma med full styrka...

4 år senare, en massa hundträning, blod svett och tårar, mängder med glädje är Norma 4 år och en totalt urhäftig hund!

En man på schnauzerringen sa när jag ringde då för 4 år sedan, att schnauzervalpar och unghundar kan vara jobbiga, men om man lägger ned mkt tid på dem de första tre åren, så har du världens bästa hund sedan... ;)



Det som jag och sambo gillar med just schnauzrarna är att de är: sunda, friska, bra råttfångare, glada, positiva, "egna", snygga, robusta, mångsidiga, tuffa, lugna inomhus, anpassar sig till allt, vill vara med, humoristiska, tåliga. Och de älskar verkligen sin familj, och uttrycket "de går i döden för sin ägare" får man faktiskt känslan av!