Tre hundar Två kvinnor

Min vän Erica kom förbi. Hon lånade spett och slägga. Vi hann även med en härlig hundpromenad med våra fina hundar samt en fikastund med te och kaka. ❤️

Karo - Korthårig Collie. 

Saara- Västsibirisk lajka & Navi- Border Collie. 

Huggarkoja & bäverdammar långt bort i skogen

I helgen följde vi med Viktor till skogen igen. Vi tog först bilen och sen gick vi ett stycke. Jag, Anders, Tage och Viktor. 

Viktor visade oss flera intressanta saker. Först en gammal kolbotten och sen gick vi vidare genom skogen bort till en myr. Strax intill myren på en upphöjd plats i skogen låg resterna av ett gammalt skogshuggarläger. Där fanns en liten ihoprasad timrad huggarkoja som sagta tagits tillbaka av naturen. Där fanns också resterna av ett gammalt skogsstall. Ute på myren hittade Viktor männens kallkälla där de troligt hämtat vatten till sig och sina hästar. 

På skogsarbetarnas gamla lägerplats tog även vi en eftermiddagsfika. Varm choklad, kaffe, frukt samt Dagny och Nellys bakverk. 

På myren fanns många spår av något annat också. Nämligen ett bäverparadis. Ett stort nätverk av flera bäverdammar och små stigar och vattenkringelikrokar från bävrar. Der var roligt att se och Tage hade många roliga funderingar om bävrarnas tillvaro i denna myr. 

En härlig eftermiddag i skogen! Tacksam att Viktor visar oss intressanta platser och delar med sig av all sin kunskap. 🙏

På hemvägen var Tage väldigt enträgen om att vi skulle stanna vid sjön. Han hade nämligen uppmärksammat att vattennivån var hög när vi passerade sjön på väg till skogen. 

Vi gjorde honom till viljes och då kunde vi alla se att han hade rätt. Det såg ut som att bryggan åkt längre ut i sjön, men egentligen var det sjöns nivå som stigit avsevärt. 

Det har förvisso regnat mycket tyckte Viktor men detta verkar konstigt. Straxt fann han fler ledtrådar. Efter bävrar...

Anders kröp ner och kikade in i trumman. Där fanns orsaken till sjöns ökade vattennivåer. 

Observanta iakttagelser! 🌟

Den böljande naturen på denna plats tyckte jag påminde om gamla vikingagravar. 

Nere vid de små björkarna ligger en gammal kolbotten. En gång i tiden låg det en stor kålmila där. Minns att Anders och min kompis Hjalmar Strid från Fåker berättade att hans farfar hade varit Jämtlands sista Kolare. 

Karo med lillhusse. ❤️

En gammal tjärstubbe. 

Ett gammalt skogsstall till hästarna som arbetade i skogen. Mest troligt Nordsvenskar. 

Kanske hette hästarna som stod i detta skogsstall Svarten, Stjärna, Blacken och Brunte? 

Tage ville att vi skulle fika i stallet.

Här har den gamla timrade Huggarkojan rasat samman och håller långsamt på att åtetas av naturen. 

Ett vagt spår av fönsterkarmen och glasrutor. 

En gång för länge sen satt kanske en trött skogsarbetare och tittade ut genom denna ruta. Kanske såg han ut på en snöstorm, en Räv som trök förbi eller en vacker soluppgång över myren? 

Nu sitter vi och dricker kaffe i vad som en gång var ett litet skogsstall till Norderåsens skogsarbetares hästar. De som drog fram timret och sen ut från skogen för fortsatt färd ned till sågverken i Sundsvall via flottningslederna. 

Myren.

Ute på myren hittade Viktor igen de gamla skogsarbetarnas Kallkälla. Hit gick de troligen för att hämta vatten till sig själva och sina hästar. 

Vi hittade också ett stort nätverk av dammar byggda av flitiga bävrar. Hela myren verkade vara ett Bäverparadis. 

Ett litet men mycket gammalt träd ute på myren. 

Vackert dött gammalt träd. 

Karo tyckte att bävrarna byggt bra och rejäla broar. 👌

Rester efter en gammal bro?

Tage gjorde oss uppmärksamma på att vattnet stod högt i sjön när vi åkte förbi. 

Vi stannade och Viktor hittade snart spår efter vad det kunde bero på. Anders kikade in i vägtrumman och i den fanns orsaken till sjöns höga vattennivå. 

Mot Åre

Vår Tage har ju fyllt 8 år. Istället för kalas valde han något annat i år. Nämligen samma som sin syster:

Jump yard i Åre med syskonen / vännerna Olivia och Dexter. Vilken lyckosam omständighet att även jag råkar vara god vän till dessa syskons mamma! ❤️

Vi 6 fick en lyckad dag tillsammans med Jump yard. fika och avslutningsvis mat på Max inne på Åre torg. 

Höstfärgerna var så vackra och vattnet låg spegelblankt både på Åresjön och Långan när vi for hemåt igen i Chevan efter en lyckad kalasdag. Barnen var nöjd. ❤️  

Tacksam. 🙏

Vi hade med eget förmiddagsfika. 

Åre.

Åres gamla kyrka är vacker. 

Sabina och Emma. 

Vi lärde känna varandra för en massa år sedan på en Rapportkurs i Gällö. 

Sabina gick med sin Vita Herdehund och jag med min Mellanschnauzer. 

Långan. 

Rida ut i pågående älgjakt

En ledig lördag på en solig septemberdag! Jag och Dagny var taggade på att komma ut i skogen på långtur med hästarna. 

Denna tid på året finns det en hel del andra taggade personer som vill ut i skogen. Nämligen alla älgjägare. 

Jag respekterar verkligen deras hobby, passion, naturvård, kunskap, matinhämtning osv. 

Jag har många människor som jag tycker om och högaktar, som är just jägare. Jag skulle själv kunna tänka mig att börja med jakt, om det inte vore för att hobbykvoten här hemma redan är full med råge. 

Jag har från somliga jägare (inte alla!) fått indikationer på att det kanske inte är så jätteuppskattat att plötsligt få in bärplockare, barn, hundrastare, ryttare osv in i deras pågående jakt. 

Personligen har jag ansträngt mig för att respektera detta. Dels för jägarnas skull men också för egen del. Ett antal människor med potenta vapen, lösa älghundar och som kanske väntat hela året på denna aktivitet. Är inte så roligt att hamna uppi med barn, hästar och hundar. 

Runt våran by och där mina ridvägar går är det 3 jaktlag som jagar. Ännu fler om jag rider bort mot Häggenås och Kyrkberget. 

Under åren har jag försökt undvika jaktlagsmöten genom att skriva i byns facebookgrupp eller ringa olika jaktledare eller jaktlagsmedlemmar. På senare år har även två av fyra jaktlag blivit bra på själva att skriva en blänkare på Facebook om var och när de tänker jaga. 

Ett av jaktlagens gamla jaktledare (en av de människor jag högaktar 🌟) har alltid svarat mig på samma vis när jag ringde, nämligen att: 

"Emma, du och alla andra människor har samma rätt att vistas i skogen. Plocka bär, rid eller gå med dina hundar precis var du vill, när du vill. Att vi jagar spelar ingen roll."

Igår innan jag begav mig ut med mitt barn i skogen skrev jag iallafall en fråga om det skulle jagas någonstans. För i så fall tänkte jag undvika detta område. Två av jaktlagen svarade. Men när vi red bort mot Häggenås slog det mig att det kanske var jaktlag i Österåsen eller Häggenås som jagar åt det hållet? Jag kollade i Häggenås facebookgrupp om det fanns någon notis om jakt. Där stod det absolut ingenting. Så vi fortsatte på vår fina ridtur runt Berget och vi träffade inte på en endaste människa. 

Eftersom att jakten pågår ända till januari och eftersom det rör sig om många jaktlag, många människor och att olika jaktlag jagar olika helger osv, så är det orimligt för mig att försöka jaga dessa människor för information. Jaktledare byts ut och jag vet inte ens om somliga av dessa personer och jaktlags existens. 

Och nu har jag landat i följande. 

Innan jag ger mig ut med ungar, vänner och djur i skogen på bärplockning, ridturer, svampjakt, cykelturer eller skogspromenader så kastar jag en öga på bygruppernas anslagstavla. Om något av jaktlagen skrivit en blänkare om var och när de ska jaga, så skall vi självfallet undvika detta område och respektera detta. Men annars så ger vi oss bara ut därhelst vi känner för det just den dagen. 🌲💚🌲

Slutjagat för min del, i jakten på jakt!  

Tänk att vi är här nu!

En dotter som verkligen uppskattar långa  ridturer i skogen. En Kaisa-häst som är så pass schysst att detta öht är möjligt. 

Lisa gjorde ett fantastiskt jobb med Kaisa. ❤️💔

Norderåsen skymtar uppe på åsen sett från Kyrkberget.

På hemväg via Gamla Norderåsvägen.

Där uppe är vårt fina hus. 

Snart hemma igen.  

Fredagsmys med barn & djur

Igår körde jag, Helena och barnen en favorit i repris. Det blev fredag och Dagny, Tage och Maja slutar tidigare på sina respektive skolor. 

Vi börjar med en gemensam mellis. Helena hade med sig ett nygräddat sagolikt gott bröd som hon bakat strax innan de kom. 

Tjejerna gick ut i förväg till stallet. De pysslade, ryktade och gjorde flätor. Tjejerna sadlade och tränsade. De har lärt sig så mycket sista tiden. I synnerhet Maja som är så hästintresserad, men utan tidigare erfarenhet. Hon suger åt sig allt som en svamp. Att vara kring hästar verkar vara Majas rätta element. 

Sen begav vi oss ut på vår fredagstur alla åtta. Dagny på Kaisa, Maja på Oddur, Tage med sin cykel, Helena med Karo och jag med ett vid-behovs-grimskaft i högsta hugg. 

Vi hade till största delen fint väder. När vi närmade oss byn igen hörde vi åskmuller och sen började det regna. Men det var inte förren vi alla 8 var tillbaka i stallet igen som himlen öppnade sig och det fullständigt vräkte ned regn. 

Vi stannade kvar i stallet tills regnet gett med sig en smula. Hästarna fick lite kraftfoder och sen stå inne och vila. Vi gick tillbaka upp till huset och gjorde iordning snabb middag iform av potatisbullar, bacon och lingonsylt. Anders kom hem från jobbet lagom tills att maten var klar och vi kunde alla äta tillsammans

Vilken fin fredag vi fick. Tacksam! ❤️

En kvardröjande sommarblomma från Tage till mamma. ❤️

Helena hade med sig ett fantastiskt gott bröd som hon just bakat till vår gemensamma mellis. 

Tjejerna gick i förväg ner till stallet efter vår mellis. När vi kom efter hade de flätat hästarnas manar. ❤️

Nu ger vi oss iväg. 

Vi fick nästan på en gång möte med en stor traktor med släp på byvägen.

Traktorekipaget stannade så fort han syn på barnen och väntade tills de kunde rida in på hembygdsgården. 

Själv kan jag ju trava eller gallopera mig ifrån somliga situationer som kan uppstå men, barnen är för gröna än så länge. Maja har tex aldrig ridit snabbare än skritt själv ännu. 

Oerhört glad för visad hänsyn! ❤️🙏❤️

Maja och Oddur.

Dagny och Kaisa.

Helena går med Karo. 

Framme vid Tages 

"Bästa-dagen-i-mitt-liv-backen". 

Lingontuva i stubbe. 

Maja har pyntat Oddurs man med vackra höstlöv. 

Tjejerna sadlar av.

Oddur väntar ivrigt på sin lilla kraftfodergiva med mineraler och en dust med hovförbättringspulver. ❤️