Ibland när jag och Dagny går på hundpromenader bort mot sjön brukar jag peka upp mot Kyrkberget och säga att där har du och jag ridit på Oddur för 11 år sedan. Men då låg du fortfarande i min mage.
Det vore en dröm att kunna göra det tillsammans igen.
Gårdagen, den 1:a september, bjöd på ett fantastiskt väder. Höstens första dag. Jag frågade Dagny om hon ville rida med mig. Det ville hon, på en lång tur, deklarerade hon.
Jag funderade ett slag och föreslog rundan runt Kyrkberget. En jättefin tur som jag ofta red när Oddur var ung och jag hade han installad hos Helene och Nisse i Häggenås.
Dagny tyckte förslaget var mycket bra. Vi satte på sadelväskor på Kaisa och packade med oss vattenflaskor, kanelknäcke och två grimskaft. Vi lät grimmorna sitta kvar under tränsen och sen begav vi oss av mot Kyrkberget. Jag på Oddur och Dagny på Kaisa.
Man rider först gamla vägen genom skogen mot Häggenås. Efter ett bra stycke delar sig vägen i två. Där finns en jättefin stig in till vänster. Nu hade det tyvärr blivit så igenvuxet så för den som inte vet om stigen syns den inte. Men jag och Dagny red igenom böset och fann på den direkt sen. Stigen leder fram till asfaltsvägen mitt i mellan Häggenås och Norderåsen. Man rider över vägen och så fortsätter sen stigen genom skogen och fram till gamla skjutbanan. På några ställen var det så igenväxt att det snart inte kommer att gå att rida där. Men än går det. 👌
Efter skjutbanan rider man upp på slingan som går runt Kyrkberget. Den var sig lik och jättefin.
Uppe på berget sken solen från en blå himmel. Vi bestämde oss för att ta vår lilla pause. Vi satt av och knäppte lös tyglarna som Dagny stoppade ner i packväskorna. Hon fiskade istället fram grimskaften som vi knäppte i grimmorna och band hästarna i två björkar som stod i närheten av ett vindfälle som vi kunde sitta på.
Vi knaprade på vårt kanelknäcke, drack vårt vatten och plockade blåbär som vi åt direkt, samtidigt som hästarna vilade.
Det var ljuvligt. Jag och min 10 åring. ❤️
Efter en stund kände vi oss nöjda och knäppte på tyglarna igen, satt upp och fortsatte på stigen som leder runt berget.
Efter ett tag kände jag inte igen mig längre. En avverkning hade gjort att naturen såg så annorlunda ut. Men jag visste att vi borde befinna oss rätt ändå. Stigen blev bara mindre och mindre synlig och plötsligt syntes den inte längre. Jag sa till Dagny att vi för säkerhets skull borde vända om, då vi redan varit ute i flera timmar och det började bli kväll. Jag ville inte riskera att leda oss vill med mitt dåliga lokalsinne.
Men när vi skulle vända så protesterade Oddur. Han visade tydligt att han ville fortsätta på den redan inslagna stigen (som inte syntes längre). Lita på Oddur sa Dagny. Hon har rätt tänkte jag, och sen, när vi tagit oss över några vindfällen och ytterligare ett stycke, så tätnade skogen igen och plötsligt fanns den där igen! Den gamla välanvända stigen i skogen mellan Häggenås och Norderåsen. Älskade kloka gamla Oddur! 🫶
Sista stycket på den stigen som ledde oss tillbaka till bilvägen hade också vuxit igen rejält. Men den gick fortfarande att rida.
Vi kom slutligen hem efter vår ca 3,5 timmar långa ridtur runt Kyrkberget. En vanlig tisdag efter skolan i början på september.
Somligas målbild är SM. Det här har varit min. 🥲❤️🙏
TACKSAM!
Vi tog en paus uppe på Kyrkberget
och band hästarna i två björkar.
En av mina drömmar.
Hästarna vilar och Dagny plockar blåbär.
❤️❤️
Vi satt tillsammans jag och Dagny
och knaprade på lite kanelknäcke, drack vårt vatten och plockade blåbär som vi åt direkt. Hästarna stod och väntade på oss så tålmodigt. De fick också smaka blåbär och lingon.
Nu fortsätter vi.
Mina fina gamla ridstigar från tiden när jag hade Oddur inackorderad hos Helene och Nisse i Häggenås. 💚
Där framme på åsen, skymtar Norderåsen.
Dagny har nyligen lärt sig att galoppera på våra turer. Håll i manen uppmanar jag henne. ❤️
TACKSAM!
