Jag lyssnade på ett sommarprat med en klok, äldre man förra sommaren. Jag tror han var präst. Han talade mycket om att många människor börjar blicka bakåt när de blir äldre. Jag kände igen mig.
Jag har alltid varit superintresserad av min släkt och mina förfäder, vart vi kommer ifrån och vilka de var. Jag har stått alla mina far- och morföräldrar nära. De var alla födda på 1910-talet, mormor 1921. De var alla bra på att berätta om sina liv och uppväxter. Jag lyssnade hänfört.
Men mitt eget liv har rullat på i en snabb takt.
Jag har gjort mycket och omedvetet levt lite efter devisen: full fart framåt, och inte reflekterat så väldans mycket bakåt.
Men de sista åren har jag, precis som den där kloka sommarprataren beskrev, börjat fundera en hel del på saker som hände för sisådär 30 år sedan.
En sak som varit så fundamentalt viktig under min uppväxt var mina vänner! De var liksom hela min värld under många år. Och jag är ganska säker på att sådana vänskaper inte växer på träd.
Vi var så förbannat stöttande, uppmuntrande, icke dömmande och lojala mot varandra. Vi var ödmjukt ärliga, men de höll alltid på mitt lag, även om jag hade fel.
När andra började skaffa familjer så flyttade de istället ihop i kollektiv på Ekerö och Skanstull. Själv flyttade jag hemifrån ganska tidigt. Först Sumpan, sen till miljonprogramområdet i Kungsängen, strax därefter inneboende närmare Centrum, följt av Dublin och därefter Östersund.
Vi vänner har stått varandra bi i olika faser i livet och för mig på distans. Ibland har det gått lång tid mellan gångerna vi ses eller talas vid. Saker har hänt under åren, MEN, de starka och kärleksfulla band vi knöt under alla de där åren, när vi delade sängar, resor, pengar, festivaler, spelningar, skolgång, sommarbad, läger, jobb, högtider och fritid med vandra, gör att plattformen är stark.
Jag kan ta upp luren och dela mina absolut innersta tankar och krånglerier. De lyssnar, stöttar och hjälper.
I högstadiet började vi lyssna på kent. Deras deppiga pop/rock präglade vår ungdom. Vi såg dem första gången på Salafestivalen för snart 30 år sedan. Det var kanske 2-4 hundra i publiken den gången. Sen såg vi dom fler gånger under de kommande åren på vattenfestivalen, i Globen, vid universitetet och vid något mer tillfälle.
Vi hängde vid skivsigneringar när nya singlar kom och svenska Isola gick på repeat varje kväll när jag skulle sova.
Men de sista 20-isch åren har jag inte lyssnat särskilt mycket på kent och deras absolut sista album brydde jag mig inte ens om att köpa.
Men så, för några månader sedan ringde Eva. "Emma! Kent ska ha en reunion och spela igen efter flera år. Vore det inte roligt om vi kunde fixa biljetter och ha en reunion vi också!?"
JAAAAA! Vilken strålande idé!
Eva och Mathias satt i kö, länge! Och lyckades fixa biljetter till oss alla! De organiserade även en förfest hemma hos sig och caterade supergod irak-kurdisk buffé.
Vi fick en underbar kväll tillsammans, och när det började närma sig konsert tog vi en 20 minuters promenad från deras lägenhet i Årsta och bort till 3-Arena vid globen. (Hammarbys hemmastadion 🍀💚).
Att höra gamla kentlåtar, som jag inte lyssnat nämnvärt på de sista 20 åren, omgiven av mina gamla ungdomsvänner och min älskade man var minst sagt emotionellt.
Jag grät nog slut på hela tårförrådet i lördags.
Efter konserten gick vi till en krog i närheten och fortsatte umgänget.
Sagta skingrades vi och jag, Anders, Hanna och Johan hoppade slutlugen på sista pendeln norrut. De hoppade av i Sundbyberg och gick hem till Hannas mamma som passade deras son och hund.
Jag och Anders hoppade av i Kallhäll och gick hem till mamma och pappa som passade våra små.
Det var LÄNGE sen jag och Anders var ute på galej till 3 på natten!
En kväll fylld av kärlek och mycket känslor.
Jag kände mig så lycklig, rik och tacksam på lördagskvällen.
Jag är själaglad att dessa människor fanns i mitt liv under ungdomen. Så tacksam att de fortfarande finns kvar och över de personer som tillkommit.
Och oerhört tacksam över det liv jag lever nu tillsammans med Anders och barnen.
❤🙏😭❤
På pendeln på väg till Årsta.
Väntar på tvärbanan.
När vi klivit av tvärbanan blev vi uppsprungna av två gamla vänner!
Johan och jag gick i samma klass från 1:an till 8:an.
Hanna och jag gick på samma lekis men i årsgrupperna efter varandra.
Minns inte riktigt hur gamla vi var när vi började umgås på riktigt, men kanske mellanstadiet?
På bilden har vi nästan kommit fram till Eva och Mathias, Bo och Nils i Årsta.
De fyra gamla vännerna.
Vi har gjort så kopiöst mycket tillsammans.
Underbart att ses igen!
❤ Vivi, Eva, jag, Hanna. ❤
Mathias och Nisse. ❤
Suuupergod kuridisk / irakisk mat caterad för oss att avnjuta.
Vi körde hemmafest istället för Restaurangbesök. 👌
Johan och Hanna.
23 år av kärlek. ❤
Nu har de sin lilla son Gösta och bor i skogarna utanför Fagersta.
Anders ❤.
Jag är SÅ glad att han följde med, trots att han inte är världens största kent-fan.
Svingoda såser, bla Humus.
Underbara Ingela och jag.
Joel, en fantastisk organisatör,
liksom hans syster.
Gott bröd till maten.
Vill äta NU!
Hanna ❤
Emelie, så himla bra! ❤
Samkväm i köket.
Katt, Nils, Bo. ❤
Vivi, Hanna, Ingela. ❤
Linus hade precis kommit tillbaka från en konsertturne i Chile med hans dödsmetalband.
Så glad att jag fick träffa honom och Ingela igen.
Underbara, varma, kloka, jordade människor!
Jag älskar er!
Nisse spanar på bärgningsbilen nere på gatan.
Vi tog en promenad på ca 20 minuter från lägenheten och till 3 Arena.
(Bajens nya hemmastadion).
Vi har en liknande bild på oss från Riga för några år sedan. ❤
Jag och Eva framme vi arenan.
40 tusen personer är många, och kent kör nu konserter fre, lör, sön, tis, ons och torsdag, och fyller arenan 6 gånger!
Vi hade ståplats och väntar lyckliga i folkhavet någonstans där nere.
Bilden är tagen av jämten Robert Dahlin som också var på kentkonsert.
Efteråt fortsatte kvällen i glada vänners lag på en pub i Årsta.
Syskonen Emelie och Joel. Så fina. ❤
Bästa make. ❤🙏❤
Bilder i detta i lnlägg:
Emelie Janus
Joel Janus
Mathias Janus
Eva Andersson
Hanna Jansson
Vivianne Meza Montanari
Ingela Nirbrant
Linus Nirbrant
Robert Dahlin
Emma Rasmusson
