I helgen följde vi med Viktor till skogen igen. Vi tog först bilen och sen gick vi ett stycke. Jag, Anders, Tage och Viktor.
Viktor visade oss flera intressanta saker. Först en gammal kolbotten och sen gick vi vidare genom skogen bort till en myr. Strax intill myren på en upphöjd plats i skogen låg resterna av ett gammalt skogshuggarläger. Där fanns en liten ihoprasad timrad huggarkoja som sagta tagits tillbaka av naturen. Där fanns också resterna av ett gammalt skogsstall. Ute på myren hittade Viktor männens kallkälla där de troligt hämtat vatten till sig och sina hästar.
På skogsarbetarnas gamla lägerplats tog även vi en eftermiddagsfika. Varm choklad, kaffe, frukt samt Dagny och Nellys bakverk.
På myren fanns många spår av något annat också. Nämligen ett bäverparadis. Ett stort nätverk av flera bäverdammar och små stigar och vattenkringelikrokar från bävrar. Der var roligt att se och Tage hade många roliga funderingar om bävrarnas tillvaro i denna myr.
En härlig eftermiddag i skogen! Tacksam att Viktor visar oss intressanta platser och delar med sig av all sin kunskap. 🙏
På hemvägen var Tage väldigt enträgen om att vi skulle stanna vid sjön. Han hade nämligen uppmärksammat att vattennivån var hög när vi passerade sjön på väg till skogen.
Vi gjorde honom till viljes och då kunde vi alla se att han hade rätt. Det såg ut som att bryggan åkt längre ut i sjön, men egentligen var det sjöns nivå som stigit avsevärt.
Det har förvisso regnat mycket tyckte Viktor men detta verkar konstigt. Straxt fann han fler ledtrådar. Efter bävrar...
Anders kröp ner och kikade in i trumman. Där fanns orsaken till sjöns ökade vattennivåer.
Observanta iakttagelser! 🌟
Den böljande naturen på denna plats tyckte jag påminde om gamla vikingagravar.
Nere vid de små björkarna ligger en gammal kolbotten. En gång i tiden låg det en stor kålmila där. Minns att Anders och min kompis Hjalmar Strid från Fåker berättade att hans farfar hade varit Jämtlands sista Kolare.
Karo med lillhusse. ❤️
En gammal tjärstubbe.
Ett gammalt skogsstall till hästarna som arbetade i skogen. Mest troligt Nordsvenskar.
Kanske hette hästarna som stod i detta skogsstall Svarten, Stjärna, Blacken och Brunte?
Tage ville att vi skulle fika i stallet.
Här har den gamla timrade Huggarkojan rasat samman och håller långsamt på att åtetas av naturen.
Ett vagt spår av fönsterkarmen och glasrutor.
En gång för länge sen satt kanske en trött skogsarbetare och tittade ut genom denna ruta. Kanske såg han ut på en snöstorm, en Räv som trök förbi eller en vacker soluppgång över myren?
Nu sitter vi och dricker kaffe i vad som en gång var ett litet skogsstall till Norderåsens skogsarbetares hästar. De som drog fram timret och sen ut från skogen för fortsatt färd ned till sågverken i Sundsvall via flottningslederna.
Myren.
Ute på myren hittade Viktor igen de gamla skogsarbetarnas Kallkälla. Hit gick de troligen för att hämta vatten till sig själva och sina hästar.
Vi hittade också ett stort nätverk av dammar byggda av flitiga bävrar. Hela myren verkade vara ett Bäverparadis.
Ett litet men mycket gammalt träd ute på myren.
Vackert dött gammalt träd.
Karo tyckte att bävrarna byggt bra och rejäla broar. 👌
Rester efter en gammal bro?
Tage gjorde oss uppmärksamma på att vattnet stod högt i sjön när vi åkte förbi.
Vi stannade och Viktor hittade snart spår efter vad det kunde bero på. Anders kikade in i vägtrumman och i den fanns orsaken till sjöns höga vattennivå.
