onsdag 7 september 2011

Utan sadel och utan bett...


På den lilla gården där jag bor inneboende finns tre hästar. Den ena av dem är en Hucul. (Rasen kan även stavas med z Huzul).

Rasen är en gammal polsk alltiallo ras som användes, och används, både som arbetshäst och ridhäst. Den är liten, stark och uthållig och är en ättling i rakt nedstigande led till den numera utdöda och primitiva Tarpanen.

Hucul är egentligen en bergsponny men är idag en vanlig ponny på polska gårdar. Den kan också kallas för Karpatisk ponny.

Utmärkande för Huculhästar är också att det inte är särskilt spektakulära eller snabba, MEN de är uthålliga, kommer alltid i mål och är våldsamt trogna sina ägare och har en lojalitet utöver det vanliga.

Idag red jag en tur på just lilla Blackie. Utan sadel och utan bett på tränset gick det ändå utmärkt att gallopera fram över stubbåkrarna! Hon är en exeptionellt snäll och pålitligt gammal märr!

Lilla Blackie igen.

Häst nr två på gården är en norsk kallblodstravare.

Och nummer tre i hagen är detta vackra Frisersto.

3 kommentarer:

  1. Vilka fina hästar :) Verkar vara ett riktigt mysigt ställe som du hamnat på :)

    SvaraRadera
  2. Vilken tur du har med boende! Modigt att rida ut barbacka och bettlöst... men du har ju vanan inne sen du var liten och tjyvred på ridskolans sommarbete.
    Frieserhästen är otroligt vacker! En riktig John Bauer-sagohäst.

    SvaraRadera
  3. Vintertass: Det är det verkligen!

    Karin på FOX: Hästen är otroligt snäll, annars hade jag inte tordats. Tjuvridningen har jag inte tänkt på på lääänge... ;) Undrar om det kanske var sist man red barbacka...? Det var en ganska obra sak att göra, och vågat... Och förbannat roligt och SPÄNNANDE...

    SvaraRadera