Jag, Anders och hundarna bylsade på oss mycket kläder och tog en gemensam promenad ned till stallet. Där vände Anders och hundarna men jag smög in. Där väntade M, och tillsammans red vi ut på en fantastisk julridtur i arla morgonstund. Vi galopperade massor på snöiga fält och på smala stigar i skogen. När vi bagav oss ut var det ännu mörkt, men när vi kom tillbaka hade även ljuset vaknat.
Efter ridturen blev det julfrukost i stationen med Jeanette, David och Nemo. Myyyys!
Sedan bar det av hemmåt för att göra oss julfina eftersom släkt och julmat väntade hos Anders föräldrar i Lugnvik!
Ser ni vem som gömmer sig bakom stolen på betryggande avstånd från en glad och busig valp...? :-)
Paketöppningsdags. 
Enzo blev mycket glad för sin julklapp! 
På julaftonskvällen blev det återigen ett besök i stationen hos Jeanette, David och Nemo. 
Jag fick det mest fantastiska huvudkliarredskapet som någonsin tillverkats av Jeanette och David! I LOVE IT!!!
En liten Nemo som gosar med husse David!
Tänk, jag fick också en sån där kliare
SvaraRaderadet gör att man känner sig friare
den gör nytta och stimulerar vårt blodomlopp
vilket betyder att humöret blir på topp
bilden i bloggen gör en ju alldeles varm
Du ler ju så vackert och har en sån charm
så lycka nu till med Din nya mojäng
nmen nu är snart dags att krypa i säng.
Kram! Lars-Håkan!
Tack Lars-Håkan, det var ett fint rim! :-)
SvaraRaderaJa, det var ju lite kul att veta
SvaraRaderaatt det nu finns minst 2 st såna
här tingestar i Norderåsen. Vi får
väl vara rädda om dem, så kanske de
hamnar på hembygdsgården om sådär
150-200 år. Man skulle ha varit i
tropikerna i dessa dagar. Brrrr!
Sköt om Dig.
Åh visst är det mysigt att rida på julafton=)
SvaraRaderaLars-Håkan: Det finns minst tre då jag med säkerhet vet att stationsinvånarna är lyckliga ägare av en... :-)
SvaraRaderaFratidsmänniskorna kommer nog ha svårt att klura ut vad redskapet är till för innan de läst på den lilla beskrivningen på lappen i montern... ;-)
Ja det är lustigt det där med saker. Först är en pryl väldigt attraktiv. Tiden går och saken förlorar sin atraktion. Tillsist kanske den anses så världelös att den inte används eller beskådas över huvud taget. Efter ytterligare en tid vänder det, och prylen bli omtyckt och får ett värd igen... Tänker på alla gamla motorsågar i hembygdsgården t.ex. Först var de revolutionerande och jätte viktiga för dem som köptde dem nya. Sedan kanske de ersattes av någon ny och därmed liggande i en vrå i något uthus. Och nu är det människor som glatt beslådar dessa.
Å ena sidan anser jag att konsumtionssamhälets grad av konsumtion är totalt förkastlig. Jag själv kan dock dra nytta av detta eftersom männiksor gör sig av med mycket användbara saker. Marknaden för begangnat verkar ju ha ökat, men det har jag inga belägg för.
Jag tror tillexempel att det skulle vara livsfarligt alternativt ett drömläge för en hamstrare att arbeta på en sopstation, eftersom det slängs så mycket fina icke trasiga saker.
Håller för övrigt med dig om att ett mildare väder inte vore helt fel. Just nu är det i kallaste laget och begränsar många människor (däribland mig).
Jenny: Helt fantastiskt att kunna njuta av en vinterritt på julaftonen! Dina galoppbilder över snöfälten var helt underbara!