Semestern fortsätter söderut

När vi checkade ut från vårat B&B i Sala hade vi redan konstaterat att Sala Silvergruva låg aldeless i närheten. Att gå ned i gruvans gångar på en guidad visning kändes verkligen spännande så ett besök fick det bli.

Nere i gruvan rådde en kylig temperatur. Det blev verkligen en kontrast att lämna den mörka, trånga och fuktiga kylan för den heta och soliga sommardag som rådde ovanför gruvan. Här skildes vi också från våra jämtländska kamrater som hoppade in i sin Plymouth och rattade norrut tillbaka mot Jämtland. Jag och Anders brummade vidare mot Skåne. Slutmålet denna kväll/natt var Ystad men vi hade inte riktigt bestämt oss för vad som kunde tänkas hända på nerresan.

I så stor utsträckning som möjligt undvek vi de större vägarna, de mindre brukar vara lite mer spännande att färdas på. Man får se små samhällen som man annars bara har hört namnet på.

Min mormor Greta kom från Österbymo. En liten by i Östergötland som gränsar till Småland. Jag har aldrig varit till denna plats förut så vi bestämde oss för att göra en liten avstickare i jakten på de rötter som gett upphov till 25% av min DNA-uppsättning.

Vi hittade omgående till Sunds kyrka där både min mormors mor Otilia Samuelssom och min mormors far Karl-Stefanus Samuelsson ligger begravda. Mitt på den så fridfulla och idylliska kyrkogården fanns deras grav. Jag plockade lite sommarblommor och la på graven innan vi adjö till denna vackra plats. Den större gård som min mormor växte upp på, innan familjen blev av med sina tillgångar i kreugerkraschen och den kurortsliknande plats där mormor blev headhuntad av den välbärgade Fru Arfelt som tog med sig min unga mormor som hembiträde till Stockholm fann vi dock inte.

Vi fortsatte att brumma fram på de mindre vägarna genom Småland och vidare ned till Skåne. Sent på natten anlände vi till Ystad.

Första Skånedagen bjöd återigen på vacker väder. Vi åt frukosten ute innan vi tog tag i gräsmattan. När vi var färdiga for vi ned mot Ystad där vi först åt middag och därefter la oss på Ystad havsbad där vi somnade till ljudet av vågskvalp.

 

I Simrishamn finns ett Autoseum som vi också besökte. Dessa motormuseum har förvisso en hel del intressant att titta på, men miljön är något för tillrättalagd för vår smak.

 

Efter besöket fortsatte vi mot en favoritplats i Tomelilla. Nämligen ett nostalgicafé och nostalgimuseum. Bilar, redskap, möbler och retroprylar trängs tillsammans och atmosfären är en helt annan. Ställets ägare började prata med oss och tipsade oss om att det samma kväll var en större fikaträff för äldre bilar som de själva skulle fara på.    

 

Sagt och gjort. Vi åkte mot denna bilträff i Löddeköpinge. På plats kunde vi konstatera att det inte var någon liten kvällsträff! Massor av fräna bilar och hojar fanns att beskåda.

 

Medhavd matsäck förtärdes på lemmen till bagageluckan.

 

I begynnelsen av vår resa svängde vi in på turistbyrån i Bräcke där vi införskaffade en fin dekal till bilen. En del skåningar på träffen blev häpna över så långväga gäster.

 

Efter bilträffen i Löddeköpinge väntade Anders syster och man i Malmö. Väl i Malmö serverades middag och trevligt umgänge med Karin och Samuel. Dagen efter besökte vi deras nyöppnade butik och strosade runt i lite affärer. Malmö är verkligen en häftig stad som jag blivit stormförtjust i!  

 

Semestern fortsätter och idag får det nog bli ytterligare ett besök till havet!