söndag 2 maj 2010

Min morfar

Idag den 2 maj för 100 år sedan 1910 föddes min morfar Gösta Johan Filip Jansson. Hans föräldrar Edit och Johan fick fem barn och min morfar var äldst av sönerna.

Familjen drev ett lantbruk i en by i Uppland som heter Alunda. När min morfar var 12 år så dog hans pappa och familjen flyttade till Väsby torp, ett mindre ställe som också låg i Alunda.

Min morfar var mycket begåvad i skolan men i och med att pappan dog så fick han som 12-åring ta ett stort ansvar för familjen och började jobba tidigt. Jag tror att det till en början kan ha varit med att hjälpa till med sysslor på andra gårdar.

Efter en tid började min morfar Gösta att köra mjölk åt Nens mejeri. Han körde då mjölken från Alunda till Stockholm.

Omkring 1939/1940 så åkte min morfar till Finland. Han deltog som frivilligsvensk i Finska vinterkriget, han har berättat om några av händelserna han var med om. Det var ju ganska "läskiga" saker. Bl.a blev han beskuten av plan när han körde en lastbilstransport osv.

Under denna tid (40-tal) så träffade han min mormor. Hon kom från Österbymo i Östergötland, men hade flyttat till Stockholm och fått arbete som hembiträde åt en dam i Nockeby. De gifte sig och flyttade till en liten lägenhet på Industrigatan 10 på Kungsholmen. Där bodde inte bara min mormor och morfar utan även många av deras syskon hade denna lägenhet som en första boende som nyinflyttade stockholmare.

Min morfar kom sedan in i glasmästeribranchen och fick bl.a jobb i Midsommarkransen. I samma veva flyttade Gösta och mormor Greta till Hägerstensåsen och där fick de sitt första barn, och efter ytterligare några år fick de ett andra barn (min mamma).

År 1953 startade de eget och öppnade Bandhagens glasmästeri och ramaffär. Jag tror att både Bandhagen och Högdalen var ganska nybyggda förorter vid denna tid. Familjen valde även att flytta till Bandhagen. De måste ha gillat verksamheten för på 60-talet öppnade de en affär i samma tema i Högdalens centrum.

I slutet på 50-talet köpte mina morföräldrar en tomt på bergsknalle vid Utsundssjön i byn Kallboda som inte ligger så långt från Alunda. 1960 var sommarstugan färdigbyggd och denna plats blev deras rekreation. All ledig tid spenderades där.

När mormor och morfar blev pensionärer valde de att återigen flytta. Denna gång till den då helt nybyggda förorten Kista norr om Stockholm, där de bodde tills de gick bort.

Min morfar Gösta var en otroligt aktiv man. Jag skulle vilja säga att han hade myror i brallan... ;-) Sport var ett stort intresse. Han tävlade i skidåkning, Cykling och orientering. Han var bl. med och startade Stockholms orienteringsklubb.

Han körde mycket motorcykel som ung och en gång berättade han för mig att när han passerade Mårbacka så svängde han in, smög sig tyst fram och såg då att Selma satt på altanen. Hon hade talat med ett hembiträde och morfar sa att hon talade långsamt med dov röst.

Han höll även på med tillförlitlighetstävlingar med bil. I övre medelåldern var han också med i poesiföreingen "Romantiska förbundet" med Harald Forss i spetsen. Han gillade många saker min morfar. Konst, poesi, samhälssaktuella saker, meka, pyssla, trädgårdsfix. Han var nog helt enkelt en tusenkonstnär. Som pensionär började han gå kvällskurs i Engelska på PRO minns jag.

I min barndom blev ju somrarna på kallboda ett viktigt inslag. Där hade min morfar en liten Bubbla från 1962. Han var ofta i garaget och meckade med den och jag var honom i hälarna och lekte med mina grejer. Bubblan var vinröd och hade blå motorhuv. När morfar blev äldre och hans döttrar började bekymra sig om hans körförmåga så började han alltid sätta fast en "övningskörningsskylt" bak på bubblan. Sen bar det iväg på olika äventyr runt om i Roslagen med barnbarnen.

Min morfar hade en otrolig förmåga att laga saker. Oavsett vad som gick sönder så behövde man bara lämna det i Kista, sen fick man tillbaka saken lagad.

Morfar öste verkligen omtanke över oss barnbarn. Han ville aldrig missa våra skolavslutningar, gymnastikuppvisningar ridskolelektioner, födelesdagar, konfirmationer. Han tog med oss till tekniska museét, barnhörnan på kulturhuset, bibliotek, you name it! När han blev äldre och skröppligare så skulle han promt fortsätta åka kommunalt och han kom på hur han kunde ta sin rulator i rulltrappor och envisade sig fram genom Stockholm tunnelbane- och pendelstågsnät först med käppen och sedan med rulatorn för att hälsa på ute i Kungsängen och Bromma. Jag tror att vi barnbarn var ett av hans stora intressen som äldre.

Min morfar var en underbar och enastående man. Han berättade om det som varit, var öppen inför det nya och helt igenom fylld av kärlek. Han lärde mig så mycket och det jag vill ta åt mig mest av är hans öppenhet, ödmjukhet, nyfikenhet, fördomsfrihet och framförallt hans kärleksfullhet. Det är mer än 10 år sedan denna min förebild morfar dog. Det tog lång tid innan jag kunde tänka på honom utan att bli ledssen, men nu tänker jag oftast på honom med glädje.

Morfar som liten tillsammans med sin mamma Edit, pappa Johan och storasyster Gertrud.

Arbetande yngling (till vänster i bild)


Militärtid och Vinterkrig (Gösta med pipa)


Mormor och morfar till höger på bilden.

Schackfunderingar

Mormor i vitt i mitten med min mamma i duffel under sig. Morfar längst till höger.

Glasjobb. (till höger i bild)

3 Generationer. Morfar håller om sin mamma Edit och sin dotter (min mamma) katarina.

I sin yrkesroll i ramaffären.

Världens bästa morfar! Här tillsammans med min storasyster Johanna.

14 kommentarer:

  1. Vilken fin morfar! och vad mycket han fick vara med om i sitt liv. Tack för att du delar med dig. Kul att se alla gamla foton. Du och din mamma är väldigt lika och jag tror du fått ärva många av din morfars goda sidor. Du är bland de varmaste och nyfiknaste och öppnaste människor jag känner.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Emma, vad enormt duktig du är på att skriva,
    Du skulle skriva en bok om något tex din morfar.
    Skoj att läsa.
    Kram

    P.s kolla in videon på bloggen när Enzo badade igår D.s

    SvaraRadera
  3. Hejsan. Råkade ramla över din blogg efter en googling på kolapapper (!). Vad fint du skriver om din morfar...blev helt rörd när jag läste det. Är galet intresserad av livsöden så det här var ett toppensätt att starta måndagsmorgonen på. Tack!

    Kommer att fortsätta titta förbi, gillar din blogg!

    SvaraRadera
  4. ÅÅÅ vilken gullunge du är! Jättefint skrivet. JAg önskar att jag också visste så där mycket om mina släktingar ! KRAM

    SvaraRadera
  5. Emma, det är ett helt underbart inlägg!!! Först en suverän beskrivning av en riktig levnadshistoria och sedan bilder till som pricken över i :)

    SvaraRadera
  6. Karin på FOX: Han var en underbar man! Kan inte fatta att han skulle ha fyllt 100 om han levt! Håller även med om att jag och mamma är lika. samma kinder! :) Tack Karin för dina fina ord! Va glad jag blir <3

    Sams Photo: Tack Sam, gillar att skriva. Kollade in badfilmen på skuttand gasell-Enzo! Vilken gullig gláskit han e !

    My: Vad roligt att du hittade hit! Kolapapperträffen var rolig :). Kul att kunna bidra med ett trevligt inslag på din måndagmorgon! Var in och läste på din blogg. Spännande. På återséende. /Emma R

    Sofie Nyman: Jag tror säkert du vet en hel del, och det man inte vet, kan man ta reda på! Kram kompis!

    mossfolk: Tack va kul att du gillade att läsa om min morfar. Han hade nog ett rikt liv och det var nästan svårt att begränsa sig :-) Kram!

    SvaraRadera
  7. Toppen, vad fint! Kram J

    SvaraRadera
  8. ps. Vi åkte och la en fin ros i minneslunden på 100-års dagen av morfar ds. / Kram Johanna

    SvaraRadera
  9. Johanna: Va fint att ni åkte upp. Saknar dig. <3 kram Em

    SvaraRadera
  10. Va roligt att läsa Emma!!! Du har ett varierande och spännande innehåll i din blogg, vilket gör den till den bästa bloggen =) stoora kramar!!

    SvaraRadera
  11. Karin: Va glad jag blir över dina vänliga rader :). Stor kram tillbaka!

    SvaraRadera
  12. Vilken mysig läsning och vilken mysig morfar han verkade vara! Längtar efter dig!!!

    SvaraRadera
  13. Lisa: Han var en galet mysig gobbe! LÄngtar efter dig meee! Kram!

    SvaraRadera
  14. Jag var med i Stockholms Orienteringsklubb pa 70-talet. Trivdes med gaenget ute i Skrubba och vi unga var mestadels ifran Hagsaetra, Ragsved och Hoegdalen. Tack foer din fina beraettelse om Din Morfar. Tack foer att han var med och bildade Stockholms Orienteringsklubb som kom att ge manga familjer sa mycket glaedje. Mvh Lasse i kalifornien, alltsedan 1986.

    SvaraRadera