Fars dags-inlägget blev mitt 3000:nde inlägg.
Mitt första blogginlägg skrev jag den 10 december 2008. Så i 17 år har jag skrivit samt fotodokumenterat om mitt liv i Jämtland.
Jag skulle säga att jag är min bloggs största fan. Jag älskar den!
Bloggen ger mig fantastiska tillbakablickar som hade varit helt förlorade annars. Jag läser ofta gamla inlägg och blir glad över alla (i synnerhet små och obetydliga) ögonblick som jag har förevigat. För jag börjar ana att det är precis de där små, vardagliga händelserna som är de fina, mest betydelsefulla och intressanta.
Jag kan se på äldre inlägg och minnas hur trött, lycklig, uppgiven, exalterad eller förtjust jag var just då. Somliga perioder har varit så tunga och ibland svåra. Men majoriteten av de 17 åren har varit så bra och innehållit så mycket fint.
Bloggen bidrar till att jag känner tacksamhet. När jag går bakåt och kikar på alla fantastiska saker jag ägnat mitt liv åt kan jag ofta häpna över vilket rikt liv jag lever. Saker som annars bara skulle läggas i ett långt pärlband av vardag och falla i glömska.
Så TACK bloggen! Jag vet att den inte är uppskattad av alla, men för mig är bloggen det där superviktiga fotoalbumet som skulle vara det första jag skulle rädda vid en eldsvåda.
❤️❤️❤️
Och dagens blogginlägg belyser ovan nämnda tema:
Den vardagliga vardagen.
Jag har jobbat, handlat på Willys och svängde förbi två loppisar. På den ena träffade jag en gammal bekant så vi tog en kaffe tillsammans. Ett oväntat möte som blev oväntat berikande! ❤️
Jag hittade två fina Tomtar, en vacker liten Ängel till granen samt en fin ljusstake i mässing.
Den första snön har fallit och jag har ätit julens första pepparkakor med ost till mellis.
Barnen kom hem direkt efter skolan. Jag svängde ihop en pizza till middag och gjorde läsläxa tillsammans med Tage. Till kvällen påbörjade jag och barnen en ny spännande bok.
Tacksam.
Årets första snön.
Två nya Loppistomtar.






Inga kommentarer:
Skicka en kommentar