Jag hade bestämt mig för att låta vinbären bli fågelmat i år. Trots mitt beslut så kändes det inte helt bra. Varje gång jag gick förbi någon av bärbuskarna fick jag känslan av att bären borde tas omhand.
Mina fina svärföräldrar kunde sätta sig in i min vånda och kom en dag och gjorde slut på den. Vi hjälptes åt att plocka av de röda vinbären. Min svärmor tog hand om dem och kokade saft. Hon ringde och berättade att vi hade ett gäng saftflaskor att hämta hos dem nästa gång vi kom förbi.
Dagny var också med i buskarna. Hon hängde på min bringa i sin sele och trivdes med att få vara med och vara nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar