Tillvaron med djuren.

SILVER
Plötsligt blev Silver sjuk. Hon blev stel, undvek trappen, bakdelen sjönk ihop på kort tid. Hennes lust och gnista försvann. Silver var inte pigg på att gå ut, hon hoppade inte in i bilen. Vi blev såklart oroliga över att hon hade ont och jag trodde hon drabbats av artros i höfterna, då jag tyckte symtomen överrenstämde med det jag läste på nätet.

Vi for in till Veterinären som gick igenom Silver och föreslog röntgen. Hela Silver röntgades. Det visade sig att jag haft fel. Silver led inte av artros utan har fått diskbråck i ryggen.

Veterinären trodde att hon skulle kunna bli pigg och glad igen med dels smärtlindande medicin, kosttillskott i form av glukosamin samt rehabilitering.

Vi fick restriktioner om vad Silver inte bör göra. Hon skall inte cyklas med, joggas med, ej heller hoppa i djupsnö. Silver skall inte dra, ex spark. Hon skall inte gå i trappor.  

Däremot är det viktigt att hon bibehåller och bygger muskler i ryggen. Vetten rekommenderade långpromenader, promenader i vatten en bit upp på benen, lite ryggstärkande övningar på pilatesboll som hon visade oss. Hon rekommenderade även att vi skulle uppsöka en hundfysioterapeut.

Jag har tagit till mig av råden och Silver har fått göra övningar på en liten pilatesboll. Nästa vecka har vi bokat tid på ett hundrehab på Frösön.

Hon är med medicineringen faktiskt precis som innan. Pigg, glad, rörlig och pratsam. Vi fortsätter att gå vår hundkurs och Silver gillar det skarpt!

NORMA
Norma och jag har ett tillfälle kvar av agilitykursen. Det är verkligen roligt och jag tror att det får bli en fortsättningskurs också.

Utöver mig och Norma är det bara vallhundar med på kursen. Ibland märks det faktiskt att man har en Schnauzer med en hel del självständighet och eget huvud...
Vid ett tillfälle så var Norma helt övertaggad. Hon sket i vad jag bad om och sprang istället och snodde de andra hundarnas leksaker som hon sprang ärevarv med och vägrade komma, till glada skratt från övriga kursare...

Sist gick det mycket bättre :-)

Agility är i alla fall något som Norma älskar! Hon blir lyrisk och börjar nu pipa när vi närmar oss platsen för kursen. Hon är vig, snabb, modig och supertaggad!

Jag som alltid skyter om hur friska mina hundar är... Parallellt med att Silver får medicin för ryggen så behandlar vi ett sårigt öra på Norma som inte läker till följd av att hon kliar upp det. Det fick bli tratt, salva, örondroppar och tabletter. Det har läkt fint, men tratten får sitta på ett tag till.


ODDUR
Oddur och jag varvar ridning på plan med skogsturer. Han började i liten grad testa mig när han kom. Sakta sakta i små omärkbara doser lyckades han chefa lite. Jag märkte ingenting förrän han plötsligt hade kommit undan med saker och detta eskalerade och plötsligt skulle han ex inte gå åt det hållet jag ville och vägrade lyfta hovarna när jag skulle kratsa dom etc.  Som tur är har jag en grym ridlärare och bra hästfolk runt mig som tidigt talad om hur jag skulle agera när han trilskades, och detta har nu upphört nästan helt. genom detta har vi nu kommit mer till ridning. Hovkratsningen är inte heller ett problem längre. :-)

Jag flyttar Oddurs ben, och han får inte flytta mig längre. :-)

Vi övar på att böja på volter, halvhalter, sidvärtsrörelser, snabba eftergifter när Oddur gör rätt. Jag tränar på att förändra min sits till den bättre. Inte lätt att programmera om något som sitter i ryggmärgen men det ska gå!

Vi har även börjat tölta en del. Oddur är töltsatt och har en bra tölt, men då detta är en ny gångart för mig vill jag inte riskera att förstöra den genom att jag inte kan upprätthålla den och han då faller in i trav och på så sätt minskar tölten mer och mer, men nu har min tränare gett mig bra verktyg även för det. :-)

Oddur och hästkompisen Snacken fick sluta gå i samma hage efter att de dängt varandra lite för mycket och lite för allvarligt. Vi tänkte att de borde göra upp, men de visade sig att grabbarna från Råken var lite för lika i rang. En hästspark är ju kraftig, och när hovarna dessutom pryds av järnskor och feta broddar är det som att ett vanligt knytnävsslagsmål plötsligt pryds av knogjärn med piggar.
Snacken blev halt och fick sys. han var även illa biten lite varstans på kroppen.

Men skam den som ger sig. Nu när hagen är fylld av gräs som de kan sysselsätta sig med har vi även dragit av dem skorna och släppt ihop dem på nytt. Det slogs, men blev inte lika allvarligt och Snacken fick ge upp chefsrollen. Oddur är nu högsta tuppen i flocken. Snacken verkar ha accepterat läget och grabbarna håller sig lugna. Vi hoppas att detta fortsätter.

Jag hade fått informationen om att Oddur hade varit svår att fånga på betet av uppfödaren. I vinter har han inte visat en tillstymmelse till att vara svårfångad i hagen. Men nu har den lilla spjuvern kommit på att det inte är så roligt att lämna den gräsfyllda hagen...

Jag tar med mig morot eller äpple var gång och detta har hjälpt för nu vill han ju komma och ha godsakerna. Men när jag ska trä på han grimman så är han inte lika sammarbetsvillig. Jag bestämde mig för att han skulle få ha kvar grimman i hagen, men nu har rackarhästen kommit på hur man får av sig grimman trots att jag har satt den tight på huvudet...

Jag får nog ta och lära mig lite NH (Natural horsemanship) och få tips på hur jag kan jobba med problemet. Om jag skall tro på vänner som håller på med detta så har jag en hel del ledarskapsövningar framför mig. :-)

Med och motgångarna med djuren berikar verkligen min tillvaro. Jag lär mig saker oavbrutet. Det är så inspirerande att finna på råd och utvecklas framåt! :-)