Föreläsning om hästars temperaturreglering

I tisdags hade Wången en gästföreläsare som kom och höll ett föredrag om hästars temperaturreglering. 

Jag trodde att föreläsningen skulle handla en del om att många rakar sina hästar i onödan då deras egen päls är så bra på att själv sköta temperaturregleringen. Samt att många hästägare täckar sina hästar alldeles för mycket i onödan. Och att täcken snarare kan stjälpa än hjälpa. 

Det var intressant och kvinnan var ju verkligen expert på sitt område. Jag upplevde att föreläsningen förespråkade mer rakning och täckesanvändning på hästar än vad jag hade förväntat mig. Ytterligare ett sätt som togs upp för att hjälpa hästar att hålla värmebalansen vid lägre temperaturer är att ge dem mer mat. 

Hon hade gjort många vetenskapliga studier på bla travhästar, ridhästar, Ardenrar, Shettisar, men inga på islandshästar. 

Mina egna funderingar är att kanske islandshästar har en längre och tjockare päls än många andra raser? Jag rakar inte hästarna och ibland när jag tar in dom på kvällarna kan de vara täckta med snö. Jag borstar av dem snön på ryggen och under snön är pälsen alldeles torr och varm.  

Ibland ligger de ner i snön och solar i vårvintersolen. När de reser sig är de fortfarande varma och torra i pälsen. Somliga kvällar när det har varit blött busväder kan de se ut som att de är genomvåta, men när man lyfter på pälsen så är de torra och varma inuti och mot huden. 

Hästar som behöver få upp värmen börjar skaka / huttra. På tre år har jag bara sett detta fenomen en enda gång. Det var en mycket kall period på sommaren. Det hade dessutom regnat länge och hästarna hade då endast sommarpäls och gick då ute dygnet runt. Jag tänkte att de skulle få spendera natten i boxen så de fick torka upp. När jag tog in dom på kvällen så huttrade min väninnas häst men inte Oddur. Detta är enda gången. Jag har aldrig sett dem skaka vid något annat tillfälle.  

Vidare började jag fundera kring hundrasers olika pälsar. Två Pyrenéerhundar som jag gick ut med när jag var yngre älskade att ligga ute i snön och sova vintertid. De nästan våndades inne i lägenheten. Samtidigt verkar ju många av de korthåriga raserna från bla Mellaneuropa, så som Pointrar, Boxrar vara mycket mer frusna av sig, av logiska skäl med tanke på pälsarna. 

Jag upplever att vår Kh Collie Winston (skotsk ras) tål kylan mycket bättre än vår Schnauzer Norma (tysk ras). Båda tål kyla bra, men Collien verkar vara helt oberörd. De två gråhundarna som jag bodde med i Norge gick knappt att duscha. Vatten rann bara utanpå deras enorma pälsar. 

Islandshästarna har levt isolerade på Island sedan vikingatiden. Evolutionen borde väl ha rustat dem för den karga, blåsiga, snöiga fjällklimatet som råder där? Likväl som hundraserna har fått olika pälsar. Det skulle vara så intressant att få veta om det förhåller sig så om någon forskade på just islandshästars temperaturreglering för att se om de visade sig att de evidensbaserat är bättre rustade eller inte än andra hästraser. 

Många islandshästar, liksom Oddur är lättfödda och har lätt för att bli överviktiga. Jag har tolkat det som att de genom årtusenden har anpassat sig efter den lite "snålare" födan på Island. Jag ger som sagt lite mer mat vid sträng kyla, men måste vara försiktig med Oddur. Hon som höll i föreläsningen berättade faktiskt att det hade framkommit att just islandshästar hade en effektivare matsmältning än andra raser. Detta kanske också bidrar till att de skapar mer energi/värme ur en mindre mängd mat? Samt tillgodogör sig mer näring? 

Hon berättade också att hennes forskning hade visat att täcka hästar i flera lager (många täcken ovanpå varandra) inte visat sig ha någon större effekt. Likaså ridtäcken / ländtäcken hade heller ingen större inverkan på hästar i arbete.  

Hon avslutade även med att det är väldigt viktigt att lära känna sin egen häst och vad just den individen mår bäst av i frågan kring täckens vara eller inte vara, stalltemperaturer, samt matgivor mm. 

När vi diskuterade saken efteråt var det någon som var kritisk till resultaten och att, "man har väl eget sunt förnuft", men jag har svårt att avfärda forskning. Det som ansågs vara sunt förnuft inom sjukvård och husdjurshållning för 40 år sedan är långt ifrån vad som anses vara det idag. Om ytterligare 40 år har det vi idag anser vara "sunt förnuft" reviderats otaliga gånger... 

Vårt fina islandssto Kaisa med på sina ställen 1 dm långa vinterpäls 

får vara fotoflicka för detta inlägg,