Jag tog en härlig ridtur på Sveriges mest godghjärtade Tinkermärr. Med på turen följde även mannen och våra två schnauzrar. Livet på en pinne för mig!
Norma beter sig ypperligt när hon springer lös bredvid hästen och även när jag håller hundkopplet samtidigt som jag rider. Mina bekymmer är mer relaterade till vad gör hon om vi får möte av annat på turen som exempelvis människor, andra hundar, en katt, en bil osv. I skogen känns det inte heller bra att ha hundarna lösa eftersom det finns så mycket Björn häromkring.
Men som sagt, när det är jag, Norma och häst håller hon sig nära (utan att vara för nära de stora hovarna) samt håller koll på var det bär av och anpassar sitt eget tempo efter hästens.
Hon börjar bli till åren min väns fina fina Guinness. Tjugoplus vid det här laget, så snäll och vid god vigör!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar