Min morfar

Idag den 2 maj för 100 år sedan 1910 föddes min morfar Gösta Johan Filip Jansson. Hans föräldrar Edit och Johan fick fem barn och min morfar var äldst av sönerna.

Familjen drev ett lantbruk i en by i Uppland som heter Alunda. När min morfar var 12 år så dog hans pappa och familjen flyttade till Väsby torp, ett mindre ställe som också låg i Alunda.

Min morfar var mycket begåvad i skolan men i och med att pappan dog så fick han som 12-åring ta ett stort ansvar för familjen och började jobba tidigt. Jag tror att det till en början kan ha varit med att hjälpa till med sysslor på andra gårdar.

Efter en tid började min morfar Gösta att köra mjölk åt Nens mejeri. Han körde då mjölken från Alunda till Stockholm.

Omkring 1939/1940 så åkte min morfar till Finland. Han deltog som frivilligsvensk i Finska vinterkriget, han har berättat om några av händelserna han var med om. Det var ju ganska "läskiga" saker. Bl.a blev han beskuten av plan när han körde en lastbilstransport osv.

Under denna tid (40-tal) så träffade han min mormor. Hon kom från Österbymo i Östergötland, men hade flyttat till Stockholm och fått arbete som hembiträde åt en dam i Nockeby. De gifte sig och flyttade till en liten lägenhet på Industrigatan 10 på Kungsholmen. Där bodde inte bara min mormor och morfar utan även många av deras syskon hade denna lägenhet som en första boende som nyinflyttade stockholmare.

Min morfar kom sedan in i glasmästeribranchen och fick bl.a jobb i Midsommarkransen. I samma veva flyttade Gösta och mormor Greta till Hägerstensåsen och där fick de sitt första barn, och efter ytterligare några år fick de ett andra barn (min mamma).

År 1953 startade de eget och öppnade Bandhagens glasmästeri och ramaffär. Jag tror att både Bandhagen och Högdalen var ganska nybyggda förorter vid denna tid. Familjen valde även att flytta till Bandhagen. De måste ha gillat verksamheten för på 60-talet öppnade de en affär i samma tema i Högdalens centrum.

I slutet på 50-talet köpte mina morföräldrar en tomt på bergsknalle vid Utsundssjön i byn Kallboda som inte ligger så långt från Alunda. 1960 var sommarstugan färdigbyggd och denna plats blev deras rekreation. All ledig tid spenderades där.

När mormor och morfar blev pensionärer valde de att återigen flytta. Denna gång till den då helt nybyggda förorten Kista norr om Stockholm, där de bodde tills de gick bort.

Min morfar Gösta var en otroligt aktiv man. Jag skulle vilja säga att han hade myror i brallan... ;-) Sport var ett stort intresse. Han tävlade i skidåkning, Cykling och orientering. Han var bl. med och startade Stockholms orienteringsklubb.

Han körde mycket motorcykel som ung och en gång berättade han för mig att när han passerade Mårbacka så svängde han in, smög sig tyst fram och såg då att Selma satt på altanen. Hon hade talat med ett hembiträde och morfar sa att hon talade långsamt med dov röst.

Han höll även på med tillförlitlighetstävlingar med bil. I övre medelåldern var han också med i poesiföreingen "Romantiska förbundet" med Harald Forss i spetsen. Han gillade många saker min morfar. Konst, poesi, samhälssaktuella saker, meka, pyssla, trädgårdsfix. Han var nog helt enkelt en tusenkonstnär. Som pensionär började han gå kvällskurs i Engelska på PRO minns jag.

I min barndom blev ju somrarna på kallboda ett viktigt inslag. Där hade min morfar en liten Bubbla från 1962. Han var ofta i garaget och meckade med den och jag var honom i hälarna och lekte med mina grejer. Bubblan var vinröd och hade blå motorhuv. När morfar blev äldre och hans döttrar började bekymra sig om hans körförmåga så började han alltid sätta fast en "övningskörningsskylt" bak på bubblan. Sen bar det iväg på olika äventyr runt om i Roslagen med barnbarnen.

Min morfar hade en otrolig förmåga att laga saker. Oavsett vad som gick sönder så behövde man bara lämna det i Kista, sen fick man tillbaka saken lagad.

Morfar öste verkligen omtanke över oss barnbarn. Han ville aldrig missa våra skolavslutningar, gymnastikuppvisningar ridskolelektioner, födelesdagar, konfirmationer. Han tog med oss till tekniska museét, barnhörnan på kulturhuset, bibliotek, you name it! När han blev äldre och skröppligare så skulle han promt fortsätta åka kommunalt och han kom på hur han kunde ta sin rulator i rulltrappor och envisade sig fram genom Stockholm tunnelbane- och pendelstågsnät först med käppen och sedan med rulatorn för att hälsa på ute i Kungsängen och Bromma. Jag tror att vi barnbarn var ett av hans stora intressen som äldre.

Min morfar var en underbar och enastående man. Han berättade om det som varit, var öppen inför det nya och helt igenom fylld av kärlek. Han lärde mig så mycket och det jag vill ta åt mig mest av är hans öppenhet, ödmjukhet, nyfikenhet, fördomsfrihet och framförallt hans kärleksfullhet. Det är mer än 10 år sedan denna min förebild morfar dog. Det tog lång tid innan jag kunde tänka på honom utan att bli ledssen, men nu tänker jag oftast på honom med glädje.

Morfar som liten tillsammans med sin mamma Edit, pappa Johan och storasyster Gertrud.

Arbetande yngling (till vänster i bild)


Militärtid och Vinterkrig (Gösta med pipa)


Mormor och morfar till höger på bilden.

Schackfunderingar

Mormor i vitt i mitten med min mamma i duffel under sig. Morfar längst till höger.

Glasjobb. (till höger i bild)

3 Generationer. Morfar håller om sin mamma Edit och sin dotter (min mamma) katarina.

I sin yrkesroll i ramaffären.

Världens bästa morfar! Här tillsammans med min storasyster Johanna.

Normas röntgenresultat

Idag gick jag in på kennelklubbens hemsida och upptäckte då till min förtjusning att Normas höftledsröntgenresultat hade publicerats! Normas höftleder graderades till B, vilket innebär att de är normala! :-D

Veterinärdata Undersöknings datum Veterinär / Klinik Resultat
2010-04-21 Östersunds Djursjukhus HD grad B

"Höftledsdysplasi (HD) är en felaktig utveckling av höftleden som förr eller
senare ger upphov till förslitning av brosket i höftleden med benpålagringar
som följd.

Gradering av höftledsstatus sker enligt normer fastställda av FCI. Normerna bygger på dels passform mellan lårbenshuvud och lårskål, dels på djupet av lårskålen dvs. hur djupt lårbenshuvudet ligger inne i lårskålen. Lederna graderas i 5 grupper:

A normala höftleder grad A
B normala höftleder grad B
C lindrig dysplasi
D måttlig dysplasi
E höggradig dysplasi


HD ger förr eller senare upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningen kan inte ses på röntgenbilden men mycket snart tillkommer benpålagringar som kan urskiljas relativt enkelt. Dessa benpålagringars storlek och utbredning är ett relativt gott mått på graden av broskförslitning i leden. Pålagringarna ökar i regel med åldern och leder ibland till att höftleden blir helt deformerad hos den gamla hunden."

Källa: http://kennet.skk.se/skk/?id=587&sprak=sv

Valborg

Vi har firat Valborg idag. Kvällen startade med en kakbuffé, följt av majbrasa med kör och avslutades med en bubafton i byn. Artut! Min vän Sofie kom och deltog i festligheterna :)
Vänner + en baby innanför Jeanettes mage... ~dussigos~
Sofie
Kören
Sais moi :)

En tripp till Norge

Jag har varit i Norge ett par dagar. Vi i klassen åkte över för att besöka vår Högskola http://www.hint.no i Steinkjer. Det har varit information och föreläsningar i plugget på dagarna, rundtur på eftermiddagar/kväll och samkväms-prat-prat-prat nattetid. Var riktigt trött idag när jag kom hem.

Det var ljuvligt att se hav, runda strandstenar och känna doften av tång igen... :-) Norge är sagolikt vackert.












På hemvägen stannade vi till vid vattenfallet Tännforsen en bit från Åre för att spana och käka. Jag tror att vissa delar av filmen Ronja Rövardotter spelades in där. Mäktigt med vattenfall.

Dagen då Norma (bokstavligen) föll till föga...

Norma fick genomgå sin Höftledsröntgen idag.
Den lugnande sprutan har börjat kicka in och Normas huvud blev fort väääldigt tungt...
Efter ytterligare några minuter låg hon som en lealös liten hög i det lilla undersökningsrummet.
Efter ännu en liten tid kom en djursjukvårdare och hämtade oss. Norma bars in till röntgenrummet och las på britsen. Först undersöktes hennes chip med sökapparaten som syns på bilden. Normas chipsiffror jämfördes med dem i hennes stamtavla för att se att de överrensstämde med varandra.
Sedan las hon till rätta i denna lilla kudde för att underlätta vid tagningen av röntgenbilderna (antar jag).
Minst sagt lealös... :-D
Denna bild tog jag en stund efter att Norma fått sin uppvakningsspruta fortfarande något trött och omtumlad.

Nu är det bara att invänta röntgenresultaten på höftlederna...

Hästskor och veden

Hästsko nummer 1 och 2 är utslitna vinterskor som någon av Tinkrarna haft på fötterna.

Jag funderar på att först och främst skruva ur broddarna, och sedan borsta dem lite med en stålborste, måla dem svarta och hänga upp dem ovanför dörrarna till uthusen.

Jag berättade om mina fina hästskor jag fått av M. för Jeanette och David. Det visar sig att de själva just tagit ned en hästsko som hängt ovanför ytterdörren på stationshuset. De gillar inte hästskokonceptet och jag fick den gärna (Hästsko nr 3). Jag såg till min förtjusning att detta var en hästsko av äldre årgång!

Vid det här laget berättar Anders att sett ytterligare en hästsko som låg och skräpade i våran plåtbod. Ännu gladare blev jag när jag insåg att denna var ÄNNU äldre! (Hästsko nr 4). Nu ligger 3:an och 4:an i ett rabarberbad för att avlägsna lite rost och sedan skall jag även måla dessa med svart färg.

Hästsko nr.4 ser verkligen old school ut och skulle sitta fint som tattueringsmotiv... :-D

Annars har största delen av dagen spenderats med veden. Jag fullkomligt älskar Anders vedklyv som han fick i 30-års present! Däm vad den underlättar vedarbetet.

Vi tog även en promenad ned till stationen med hundarna. Silver fick plötsligt eld i baken och kutade i full fart, kors och tvärs över en lägda med nosen klistrad mot marken. Jag är väldigt säker på att det var en sork hon fått upp spåret på, för det verkar vara en hel massa sork i år. Det bästa var att när vi närmade oss vägen så ville vi få in henne eftersom det kan komma bilar. Efter en busvissling släppte hon spåret och kom gallopsande mot oss något flämtande efter sin vilda sorkjakt. Good dog!

Det känns så bra att ha två råttfångarhundar i sorktider som dessa :-)

Fredagsmys med Vänner och deras Lamm

Våra vänner har får. Tackorna har nyligen lammat och idag var vi dit och kelade med lammen. SÅ GALET SÖTA!!!
Synd att detta bedårande Lamm inte var ett tacklamm... Han fick heta "Pricken"

Tackmamman bräker efter mer Mariekex... :-)

Hon kanske lipar hon åt mig för att Mariekexen tog slut? ;-P

Utöver att ha myst med fåren och lammen har vi haft det väldans trevligt tillsammans med våra goda vänner!