Idag torsdag den 2:a januari körde vi säsongens slalompremiär!
Men innan barnen får på sig underställ, ullstrumpor och skidkläder. Innan man fått fram hjälmar, matsäck, extravantar, skidor, goggles, pjäxor och stavar. Allt till barnen, allt till sig själv. Innan man burit ner alla saker till bilen, packat den full och kört till backen. Innan magar är mätta, pjäxor sitter på och liftkort är köpta. Innan törsten är släkt och innan alla gått på toa. Så kan det kännas väldigt maxat tycker jag.
Men när man tillslut står på de där skidorna i backen är det så härligt!
Litsbacken var toppen som den brukar. Vi åt lunch i den nybyggda värmestugan, åkte i några timmar och avslutade med lite fika innan hemfärd.
Och mina sprackarns nya pjäxor var skitbra! Vilken skillnad på stödet när pjäxorna är utprovade efter min egen fots längd och brädd istället för mina förra som var aldeless för stora. Det var helt rätt tid att investera i nya pjäxor. Efter några åk kände jag att jag kunde stå på lite mer och åka lite bättre helt enkelt. Det var superkul! Och det bästa av allt, jag fick inte ont av dem, vilket jag var lite rädd för då de satt ganska slimmat.
Det kändes så bra att åka med Carro och tjejerna igen. Som alltid! Så tacksam för det.
När vi kom hem och rastat Karo, fixat hos kaniner och hästar, burit in allt så var vi ganska hungriga.
Alla hjälptes åt med att göra iordning kvällens middag. Riva, ost, hacka grönsaker, duka och steka: Tacos!
Barnen är busiga och vi vuxna ganska möra. Jag och Carro efter skiddag och Anders efter sin natt på akuten och en dag med värk.
Vi ska snart gå ut och spana efter mer vackert norrsken, och kanske barnen vill köra mörkerpulka igen. Eller så är kanske sova det bästa för oss alla?
Tacksam! ❤
