Föreläsning om hästars temperaturreglering

I tisdags hade Wången en gästföreläsare som kom och höll ett föredrag om hästars temperaturreglering. 

Jag trodde att föreläsningen skulle handla en del om att många rakar sina hästar i onödan då deras egen päls är så bra på att själv sköta temperaturregleringen. Samt att många hästägare täckar sina hästar alldeles för mycket i onödan. Och att täcken snarare kan stjälpa än hjälpa. 

Det var intressant och kvinnan var ju verkligen expert på sitt område. Jag upplevde att föreläsningen förespråkade mer rakning och täckesanvändning på hästar än vad jag hade förväntat mig. Ytterligare ett sätt som togs upp för att hjälpa hästar att hålla värmebalansen vid lägre temperaturer är att ge dem mer mat. 

Hon hade gjort många vetenskapliga studier på bla travhästar, ridhästar, Ardenrar, Shettisar, men inga på islandshästar. 

Mina egna funderingar är att kanske islandshästar har en längre och tjockare päls än många andra raser? Jag rakar inte hästarna och ibland när jag tar in dom på kvällarna kan de vara täckta med snö. Jag borstar av dem snön på ryggen och under snön är pälsen alldeles torr och varm.  

Ibland ligger de ner i snön och solar i vårvintersolen. När de reser sig är de fortfarande varma och torra i pälsen. Somliga kvällar när det har varit blött busväder kan de se ut som att de är genomvåta, men när man lyfter på pälsen så är de torra och varma inuti och mot huden. 

Hästar som behöver få upp värmen börjar skaka / huttra. På tre år har jag bara sett detta fenomen en enda gång. Det var en mycket kall period på sommaren. Det hade dessutom regnat länge och hästarna hade då endast sommarpäls och gick då ute dygnet runt. Jag tänkte att de skulle få spendera natten i boxen så de fick torka upp. När jag tog in dom på kvällen så huttrade min väninnas häst men inte Oddur. Detta är enda gången. Jag har aldrig sett dem skaka vid något annat tillfälle.  

Vidare började jag fundera kring hundrasers olika pälsar. Två Pyrenéerhundar som jag gick ut med när jag var yngre älskade att ligga ute i snön och sova vintertid. De nästan våndades inne i lägenheten. Samtidigt verkar ju många av de korthåriga raserna från bla Mellaneuropa, så som Pointrar, Boxrar vara mycket mer frusna av sig, av logiska skäl med tanke på pälsarna. 

Jag upplever att vår Kh Collie Winston (skotsk ras) tål kylan mycket bättre än vår Schnauzer Norma (tysk ras). Båda tål kyla bra, men Collien verkar vara helt oberörd. De två gråhundarna som jag bodde med i Norge gick knappt att duscha. Vatten rann bara utanpå deras enorma pälsar. 

Islandshästarna har levt isolerade på Island sedan vikingatiden. Evolutionen borde väl ha rustat dem för den karga, blåsiga, snöiga fjällklimatet som råder där? Likväl som hundraserna har fått olika pälsar. Det skulle vara så intressant att få veta om det förhåller sig så om någon forskade på just islandshästars temperaturreglering för att se om de visade sig att de evidensbaserat är bättre rustade eller inte än andra hästraser. 

Många islandshästar, liksom Oddur är lättfödda och har lätt för att bli överviktiga. Jag har tolkat det som att de genom årtusenden har anpassat sig efter den lite "snålare" födan på Island. Jag ger som sagt lite mer mat vid sträng kyla, men måste vara försiktig med Oddur. Hon som höll i föreläsningen berättade faktiskt att det hade framkommit att just islandshästar hade en effektivare matsmältning än andra raser. Detta kanske också bidrar till att de skapar mer energi/värme ur en mindre mängd mat? Samt tillgodogör sig mer näring? 

Hon berättade också att hennes forskning hade visat att täcka hästar i flera lager (många täcken ovanpå varandra) inte visat sig ha någon större effekt. Likaså ridtäcken / ländtäcken hade heller ingen större inverkan på hästar i arbete.  

Hon avslutade även med att det är väldigt viktigt att lära känna sin egen häst och vad just den individen mår bäst av i frågan kring täckens vara eller inte vara, stalltemperaturer, samt matgivor mm. 

När vi diskuterade saken efteråt var det någon som var kritisk till resultaten och att, "man har väl eget sunt förnuft", men jag har svårt att avfärda forskning. Det som ansågs vara sunt förnuft inom sjukvård och husdjurshållning för 40 år sedan är långt ifrån vad som anses vara det idag. Om ytterligare 40 år har det vi idag anser vara "sunt förnuft" reviderats otaliga gånger... 

Vårt fina islandssto Kaisa med på sina ställen 1 dm långa vinterpäls 

får vara fotoflicka för detta inlägg, 

Istappar

Vi har haft så fina dagar i Jämtland nu. Dessvärre har vi missat det mesta av dem då både jag och Anders legat halvdäckade i någon form av influensa med dunderförkylning. Men nu äntligen är Anders frisk och jag är på mycket god väg!

Vi hade bla köpt biljetter en Doug Seegers spelning med tillhörande middag som vi fick hoppa över. Liksom en del andra träffar, möten och uppvaktningar. Jag är dock tacksam över att jag så sällan blir sjuk öht! 

Igår tog jag en liten promenad med Kaisa på byvägen med min vän P och hennes hundar. Vi träffade två skidåkare som Kaisa fick stanna och prata med en stund, vilket var bra. Hon blev först lite brydd över dem. Även ett möte med postbilen gick bra. Jag har även börjat ha henne lite uppbunden på stallgången där jag lyfter hennes hovar och knackar på dom mm så att hon skall öva sig inför kommande hovslagningar. Igår kom även veterinären ut och gav henne en vaccinationsspruta. Hon reagerade öht inte på detta. *duktiga lilla hästtjej*

Ibland när jag tittar ut genom fönstret eller är ute ser jag att någon av hästarna ligger ner i snön och vilar i vårsolen. Oftast ligger Kaisa ner och Oddur står och vaktar, men det händer även att Oddur ligger medan Kaisa håller vakt. Jag har även sett att båda ligger och vilar i solen samtidigt. De är så fina! 

De vackra istapparna som bildats ute på bron är både vackra och vittnar om den både ljusare och varmare tid som är i antågande. Det känns så bra! 

En antydan till vårvinter

Julen är bortplockad. Vårgardiner pryder fönstren och på bordet lyser en bukett tulpaner upp tillvaron. Den stränga kylan har gett vika för några dagar med blidväder. Några enstaka minusgrader och när klockan slår 15:00 är det fortfarande ljust ute. 

En känsla av vårvinter smyger sig på och det känns riktigt riktigt bra! 

Jobb, djur, vänner och vardag flyter på. I helgen hade vi besök av vår kära Familjen L. Jag och Winston fortsätter att träna lite nosework. 

               

Vår nya fina lilla hästfröken Kaisa acklimatiserar sig mer och mer. Hon var inte helt förtjust i box från början och hon har nog inte stått i box tidigare. Men det är ett bra sätt för mig att reglera deras matintag. Kaisa behöver mer mat än Oddur, och då kan hon få mycket hö på natten. Nu efter två veckor så är hon mer tillfreds med att spendera natten i box. Vi har tagit små promenader med hästarna och det är så bra att ha trygga Oddur med som förebild. 

Hon har också blivit lugnare när hon blir ensam i hagen då Oddur försvinner iväg på ridturer. Lilla fröken Kaisa är bara helt ljuvlig. Så snäll, social och gosig, och har på bara två veckor anpassat sig så fint till sin nya tillvaro. Hon är verkligen lätt att tycka om och charmas av. 

I söndags var jag iväg på styrelsemöte med Jämtlands islandshästförening. Jag har suttit med i både kursutskottet och i styrelsen. Jag har bestämt mig för att fortsätta i kursutskottet, men att hoppa av styrelsen inför 2016. Då kan jag lägga allt krut på att ordna roliga kurser för föreningens medlemmar. 

I helgen som kommer är det ytterligare ett föreningsmöte. När vi flyttade hit för snart 8 år sedan gick jag med i byns festkommitté. därefter blev det lite styrelsearbete och sedan några år tillbaka sitter jag med i valberedningen. Ett arbete som är roligt när folk tar på sig uppdrag i föreningen och känns fullkomligt supertrist när man ringer, skriver och värvar men inte finner folk som vill engagera sig. 

Börjar bli dags att sätta punkt och fixa stallet innan jobbet kallar. Därefter tar jag ledig helg! :D

Rumssök

Idag har vi haft "noseworkjunta" igen hemma hos våra vänner P och hunden Elli. Winston fick köra rumssök i både vardagsrum, hall och kök. Han letade så fint och entusiastiskt och fann doftdroppen vid alla skick. 

Det är verkligen fascinerande att se hur han slår på nosen och söker efter eukalyptus när jag ger honom kommandot Leeeta! :D 

Efter att alla hundarna fått köra flera rumssök var bjöd P på fika. Vi hade trivsamt umgänge medan hundarna var mycket nöjda och tillfreds med dagens nosarbete. 

Spana in byn

Igår tog jag och min väninna med oss hästarna på en promenad genom byn. Oddur fick agera äldre trygg kompis när Kaisa fick spana in brevlådor, bilar, skidåkare, skällande hundgårdar mm. 

Miljöträningen gick fint. Jag tror att Oddur har en positiv inverkan samt att Kaisa verkar vara så stabil i sig själv. 

Kaisa

Det hände sig igår att jag, Anders och hundarna for iväg och hämtade hem vår nya hästkompis Kaisa. 

Hon är tre år och är så snäll och tillgiven. Vi ska lära känna varandra, ta promenader ihop och spana in saker på byn, ensamhetsträna mm. 

Hon och Oddur verkar ha fattat tycke för varandra och det känns jättebra. 

Kaisa är så söt och det så roligt att hon har flyttat hem till oss! 

Året 2015 - En tillbakablick

2015 har varit ett innehållsrikt år. I början av året flyttade vår fina Collie Winston in. Några månader senare tog vi adjö av vår kära, trogna 13-åriga schnauzertant Silver.

En stor prestation under året har varit att jag och Anders byggt ett stall med 3 boxar och en sadelkammare här hemma. Oddur och jag har varit iväg på både Haffikurser och Miljöträningskurser. Mycket givande för oss båda!

Året har också innehållit en fjälltur till Vemdalen med längdskidåkning, en vårig Stockholmstripp, en midsommartur till höga kusten samt en husvagnssemester till bilskroten i Båstnäs, natursköna Dalsland och underbara Skåne.

En del raggarbilsevenemang med bla cruising och dragracing har vi gästat och med hundarna har jag bla börjat att träna nosework. Winston har även fått titeln KORAD under det gångna året.

Jag har i dagarna firat 10 år som Jämtlänning och är så glad att flytten råkade gå just hit.

Jag är tacksam över att både jag och Anders är privilegierade med fasta jobb som vi båda trivs jättebra med, samt att vi båda har mycket tid till rik fritid.

Året har även haft inslag av oro då några av våra anhöriga drabbats av allvarlig sjukdom, men som underbart nog har blivit bättre. En fin släkting har även vandrat vidare. Det känns fint att jag hann lära känna honom.

När klockorna började klämta för årets slut så valde jag att sälja en av pärlorna i bilparken. Det känns dock bra att Kapitänen kom i så goda händer igen.

Slutligen kan jag konstatera att året berikats av våra fantastiska vänner, familjemedlemmar och de djur som finns i våra liv! Jag ser fram emot ett händelserikt 2016 tillsammans med min bästa vän och livs stora kärlek Anders.

Fjälltur till Vemdalen med Sofie och hundarna. 

Mitt nya stall med tre boxar och sadelkammare. 

En ganska nyinflyttad och otroligt kampglad Winston.

Silver på vårvintern 2015. 

Öppen agilityträning med Norma på F4. 

Oddur och jag på miljöträningskurs med Jämtsäker i Österåsen. 

Oddur och jag på Haffikurs på Dille. 

Midsommarbesök vid Höga kusten. 

Bilskroten Båstnäs utanför Töcksfors. 

Imperialrattande efter dragracing på Optands flygfält. 

Jag och Anders tar ett sommardopp i Malmö. 

Cruicing med Ford 56:an. 

Ystad havsbad. 

Hejdå Kapitänen och

Hejdå 2015.