Vi träffades i stallet ganska sent på kvällen jag och Anna. Vi hade bestämt att möta midsommaraftonen till häst.
Vi borstade hästarna, kratsade hovar, sadlade, tränsade utanpå grimmorna och fäste sadelväskorna. Vi packade ned vår matsäck, regnponcho och grimskaft. Sen satt vi upp och red iväg i den soliga sommarkvällen.
Vi tog en fin gräsväg som leder ned från byn, ner i skogen och mot Häggenås. Fortsätter man den tills den tar slut så hamnar man nedanför kyrkan på Österåsvägen. Men innan vi nådde dit tog vi upp en skogsväg till höger och kom via den upp på slingan som leder runt Kyrkberget.
Vi tog vänstervarv och fortsatte en bra bit på denna vackra stig högt uppe på berget. Sen vek vi av på en avtagsstig ned till vänster som ledde rätt ned till Annas gård i Häggenås. Väl där tog vi vår fikapause tillsammans med hennes man och son.
Klockan var kring midnatt när vi satt upp igen och fortsatte att rida ner mot Tigervallen. Därefter tog vi höger och red mot Grötom och Huse. På denna väg red vi ganska långt innan vi svängde upp höger på en skogväg som slutade med en vändplan.
Och det var där det riktiga äventyret började...
Vi letade oss fram genom skogen på brötiga och rotiga skogsmakinsvägar och vi sicksackade oss fram där det gick helt enkelt. Det vi letade efter var inlandsbanans järnvägsspår. Vid det här laget hade vi hoppat av hästarna pga den eländiga terrängen.
Efter ett tag började vi ana att det kanske var banvallen vi skymtade genom den täta skogen. När vi kom närmare kunde vi glatt konstatera att vi funnit fram till järnvägsspåret. Vi hade dock inte funnit på det vid en enkel övergång.
Jag ledde Oddur till rälsen men behövde först komma över ett dike. Han fattade inte att det var ett dike trots att jag gick först. Troligen gjorde det höga gräset i diket att han missade det så han stöp en smula. Kaisa som gick efter tog ett skutt över.
Problemet var att det just där inte var lätt att ta sig över. Det var brant och blött. Vi började gå längst med spåret och hoppades att snabbt finna på en bra övergång. Vår vision var att finna på vår gallopslinga på andra sidan.
Men sån tur hade vi inte. Vi ville inte uppehålla oss allt för länge på järnvägen på en plats där man inte lätt kunde ta sig av med två hästar. Så efter ett stycke bestämde vi oss för att klättra upp för den branta men torra banvallen. Anna klättrade först och Kaisa tog ett monsterskutt upp efter henne. Jag tog hjälp av gräset som handtag och klättrade upp med Oddur i släptåg.
Skogen på andra sidan järnvägen var inte lika svårgenomkomlig och rotig. Men vi var på vår vakt så att vi inte skulle komma upp i något blött område.
Annas magkänsla om var vi befann oss ungefär och hur vi typ skulle rida för att komma närmare Norderåsen tog oss framåt. Oddur verkade efter att tag lite piggare och öronen var spetsade framåt. Vi kände inte alls igen oss men hoppades att vi rörde oss i rätt riktning.
Efter en stund såg naturen annorlunda ut. Hade vi tur rörde det sig kanske om gamla beten. Hade vi otur kunde det vara blötmarker vi nått fram till.
Vi höll tummarna att marken bar. Och det gjorde den. Efter ytterligare ett stycke kom vi till vår stora stora glädje fram till en skogsstig.
Oddur var positiv och hade börjat gå mer målmedvetet. Vägen blev bättre och bättre och efterhand blev den en bra grusväg med gräs i mitten. Och efter ett stycke så kom vi fram till ytterligare en anslutande väg och då visste vi exakt vart vi var! Det var nämligen vår gallopslingeväg som vi träffat på! Vi närmade oss hemma på välkända skogsvägar!
Sista backen upp till byn satte vi av i en sista gallop. Vi var glada att vara hemma igen efter ca 5-6 timmar.
Klockan hade slagit 02:30 på natten och vi var uppfyllda av nattens bravader. Vår Midsommarnattsritt överträffade alla förväntningar. Den blev både vacker, mysig, lång och äventyrlig.
Vi fick bra väder, inte alls så mycket mygg, en sol som aldrig gick ned, fint samkväm och lyckan av två extremt terränggående hästar som behåller lugnet i alla lägen och litar på oss och följer oss.
TACKSAM!!! ♥️♥️♥️
Nu ser vi byn igen!
Det var tidigt på småtimmarna på
midsommaraftonens morgon.
Snart hemma efter denna fantastiska
och äventyrliga midsommarnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar