Jag är trött

Vardagen löper på och jag känner mig så trött. 

Många säger att "ja men det är ju så den här mörka årstiden, alla är trötta." Men jag har upplevt vintertrötthet och jag har upplevt en annan trötthet. 

Sådan trötthet att jag kunde somna precis varsomhelst, närsomhelst. Jag sov och sov och ändå blev jag inte piggare. Var gång jag körde in till stan behövde jag veva ner rutan och djupandas när jag närmade mig Kläppe för att inte somna framför ratten. Var gång jag hoppade in i bilen bredvid Anders somnade jag nästan omgående i passagerarsätet. Jag gick runt och gäspade från morgon till kväll och allt jag uträttade kändes så extremt jobbigt. Uppförsbackens stigning var tröstlös.

Det skulle visa sig att jag led av extrema somnapnéer. Att mitt blod var sämre syresatt än de västa coronapatienterna som låg inlagda på IVA. Att jag låg och kippade efter luft i extrem andnöd natt efter natt efter natt efter natt. År ut och år in. 

Det enda jag ville var att sova, men då började ju mitt verkliga maratonlopp. När jag äntligen orkade söka hjälp gick det undan. En orolig läkare ringde upp mig efter bara några timmar. Jag fick gå före hela kön till lungmotagningen. Han sa att jag inte fick köra bil och att mina provsvar var extrema och alarmerande. 

När jag tänker på de där åren minns jag inte jättemycket. Att jag ens orkade fortsätta jobba, vara småbarnsmamma, fixa kläder, tvätt, aktiviteter, djur mm är fortfarande för mig en gåta. Det var på många sätt en mörk tid, men desto häftigare när jag fick hjälp. Det var som att dimman plötsligt lättade. Att jag äntligen kom fram till en oas efter att ha vandrat i en öken i några år. 

Så nu när denna nya trötthet drabbat mig igen, om än inte lika extrem som tidigare, tänker jag lyssna på mig själv. Också en sak som jag tänker utveckla än mer, att lyssna på mig själv. 

Vad känner jag? Vad orkar jag? Vad vill jag?

Det här är ingen vanlig vintertrötthet. Så idag har jag tid på Lungmotagningen igen för att kolla hur det står till med mina andningsuppehåll nattetid. Och skulle det visa sig att allt ser bra ut där, så får jag helt enkelt fortsätta rota i problemet på annat håll. 

I veckan tappade jag en av våra fina jultallrikar i golvet. Den från 1971 gick i kras. Jag lyckades finna en ny på Tradera som jag köpte. Jag har samlat hela serien och ville därför fylla glappet med en ny begagnad 71:a. 

Men jag kan inte skaffa en ny kropp, så jag får  laga mig successivt vid behov. ❤️