Välkommen Krokus

Efter att vår stora, snälla kanin Dumle dog, så har barnen uttryck en önskan om en ny kanin. 

Att introducera en ny hona i våra äldre honors flock kommer mest troligt inte att gå. De kommer att börja slåss.

Att introducera en hane går förhoppningsvis bra. En okastrerad funkar, men det kommer att leda till en miljon kaninungar. Så valet faller alltså på en kastrerad hane som vi förhoppningsvis kan implementera i vår befintliga flock bestående av Rosa och Petunia. 

Efter att Dumle försvann har vi märkt att belastningen i att ha en kaninflock med två eller tre kaniner inte är märkbar öht.

Men att börja ha flera olika flockar och burar känns inte lockade. En flock som kan leva tillsammans är det vi vill ha. 

Jag har haft några kaniner under min uppväxt. Av dom var det egentligen bara Minix som blev väldigt tam. Han var en ganska stor vit albinokorsning mellan Angora och Vädur (sas det). Han var riktigt, riktigt mysig. 

De andra barndomskaninerna var snälla men skygga. Speciellt vår lilla svarta dvärgkanin Fia. Trots att hon var den kanin med absolut bäst förutsättningar att bli riktigt tam. 

Min erfarenhet av de kaniner vi själva hade och de kaniner mina kompisar skaffade säger följade:

En tam kanin kan vara jättemysig och ge mycket glädje. En skygg kanin är inte fullt lika rolig och många tröttnar snabbt på kaninen. 

Flera personer har sagt att hankaniner är lättare att få tama än honor. Min känsla är att stora kaniner av vissa raser är mer benägna att få tama än små som kan vara mer nervösa. Men det är BARA min egen känsla / erfarenhet, och behöver sålunda inte överensstämma med verkligen. 

När främst Dagny för några år sedan blev väldigt sugen på kanin, efter att hon och jag var på en kanindag och fick träffa flera olika raser och uppfödare, så bestämde vi att vi skulle skaffa kanin. 

Pga min allergi måste kaninerna bo i stallet på vintern. Anders byggde en jättefin stor kaninbox i den tomma hästboxen. Till sommarmånaderna skaffade vi en stor utebur. Bägge burarna är sådana som man kan gå in i och lätt umgås med kaninerna. En sak jag tror är positiv för umgänget och intresse. 

Inom en ganska snar framtid fyller Dagny 9 år. Vi frågade om en ny kanin, lite i förskott, skulle kännas som en bra födelsedagspresent. Även om han blir allas kanin. Svaret var JA! 

När vi väl gemensamt beslutat om att skaffa kanin började funderingarna på ras. 

På kaninavelsträffen som Dagny och jag besökte så träffade vi flera trevliga uppfödare och kaniner av en rad olika raser. En av raserna var ny för mig och gjorde extra bra intryck. 

Egentligen en gammal ras som förr var en av de vanligaste, men som sedan blev utkonkurerad av dvärgvädurar. En ras som sägs vara trevlig, frisk och kommer från Storbritannien. Konstigt nog heter rasen Holländsk kanin. Läser man om Holländare står det mycket positivt och många som väl skaffar en Holländsk kanin, vill sedan fortsätta med den rasen. Individerna av de Holländare vi träffade den dagen gjorde som sagt ett väldigt positivt intryck på oss. Rasen är medelstor skulle jag säga.

Jag själv hade alltid drömt en väldigt stor kanin. Exempelvis en Fransk vädur, men en så stor kanin är inte helt praktiskt för barn att hantera. 

Dagny plöjde filmer och fakta, och vi pratade ihop oss. 

Två honor av rasen Holländsk kanin i två olika färger skulle det bli. Två kaniner med så rätt teckning som möjligt, med stamtavla, märkning och uppfödda av seriösa kaninuppfödare. Om vi (Dagny?) Ville testa på utställning. 

I Krokom fanns en uppfödare som hade två kullar ungefär samtidigt i två olika färger. Vi bokade två honor, en från vardera kull. Rosa och Petunia. 

En dag frågade vår vän Maria Larsson om vi ville ha hennes jämngamla, stora, tama, snälla franska vädurs uppfödning Dumle. Vi hade träffat båda Dumles utställda och renrasiga föräldrar Gunnar och Valtra hemma hos Maria. Jättesnälla individer. Vi bestämde att vi ville ha tre kaniner och tackade tacksamt JA! till fina Dumle.

Dumle behövde först kastreras och sen fick vi vänta ytterligare i 6 veckor innan vi kunde släppa ihop våra tre kaniner på neutral mark. Kaniner kan nämligen få ungar så länge efter en kastrering. Vi tog alla råd för att det skulle funka och de skulle komma överens i en ny flock om tre. 

Allt gick bra och framförallt Tage blev väldigt förtjust i Dumle. Han blev lite av Tages kanin. 

Nu efter Dumles död beslutade vi tillsammans för att leta en ny hane. 

Hur förtjusta vi alla än var i Dumle, var han lite väl stor och tung för barnen. Dagny var sugen på en ny Holländare. Gärna i en tredje färg. 

Jag kollade runt och en av de sympatiska och seriösa uppfödarna från kaninträffen Susanna, hade faktiskt två hanar ute på annons. Den ena med en tredje färg som kallas marburger egern / vit. Han är grå och vit. I annonsen beskrivs den drygt 6 månader gamla hanen som väldigt sällskaplig, tam och gosig. Tre egenskaper vi värdesätter HÖGT! 

Susanna föder upp kaniner av raserna Belgisk jätte och Holländsk kanin i Västernorrland under prefixet Woodus. 

Kaninhanen vi ville köpa heter Woodus Fräken i stamtavlan. Han är renrasig och kommer ur stambokförda och rastypiska linjer. Susanna gav ett väldigt bra intryck, hennes kaniner som vi fick träffa var väldigt trevliga och hon avlar bara på friska individer med ett bra temperament. Något jag värdesätter och prioriterar hos alla uppfödare, oavsett om de föder upp hundar, hästar eller kaniner. En självklarhet kan man tycka, men det är det INTE har jag insett genom åren. Pengar och utseende smäller högre än hälsa och bra temperament hos somliga djuravlare och uppfödare.

När Susanna beskrev lilla Fräken (som vi nu döpt till Krokus) och skickat bilder plus filmer på honom var vi helt eniga. Honom vill vi köpa! Om vi får. 

I lördags efter jobbet skulle vi hämta honom. Vi hade lyxen att få honom levererad bara 5 minuter från mitt jobb då Susanna skulle till stan i andra ärenden. 

Vilken supermysig kanin han visade sig vara! Precis som Susanna beskrivit honom.

Men tills han är kastrerad får han bo själv. Ömsom i bur och ömsom i hästbox där han har större rörelsefrihet. 

Välkommen fina trevliga lilla Krokus! ❤

Dagny är glad.

Barnen inreder Krokus nya bur som vi fick köpa av en bekant genom islandshästvärlden som bor i grannbyn. 

Efter att ha varit på resande fot fick Krokus skutta av sig i Oddurs box. 

Vilken myskanin!

Glada barn. ❤

Dagny hängde upp en höboll och Tage ställde in en skål med Krokus övergångsfoder ihopblandat med det pellets som våra kaniner får. 

Plus en morot. 

Krokus verkade nöjd.