Emmas Jämtländska tillvaro: Inte bara skridskor

Man lär sig nya saker titt som tätt. Igår lärde jag mig några nya saker om skridskor.

Jag har köpt fina begagnade skridskor till Dagny. Tage fick ett par helt nya i julklapp med lätta spännen och sådana som kan ökas ut till fler och större storlekar.

Dagny klagade över sina nya. De var inte alls lika bra som hennes förra som hon fick ärva av Amanda. De kanske behöver spännas hårdare på foten och slipas?

Igår efter jobbet for jag till XXL i stan. De skulle tydligen slipa skridskor.

Killen i infodisken berättade för mig att de dels vore bra om hela bladet planslipades. Dvs slipades ner "platt?". På så vis får skridskon en så stor kontaktyta med isen som möjligt och gör då åkningen lättare och roligare för framförallt nybörjare. En annan sak som behövs är att slipa bladen vassa. Det gör också åkningen roligare. 250 kronor kostade det att slipa skridskor där.

Så mitt skridskofynd blev genast en smula dyrare... Men han sålde in konceptet väldigt bra så jag betalade och lämnade in dem i deras verkstad. Vad som dock förvånade mig var när killen berättade att även Tages HELT NYA skridskor också skulle behöva slipas! Troligtvis både planslipas och göras skarpare. För att underlätta hans åkning och göra den roligare.

Detta hade jag lite svårt att tro på. Jag dubbelkollade med några vänner som är hockeyföräldrar. Jodå det stämde som killen på XXL hade sagt.

Så idag innan jobbet tänker jag lämna in även Tages NYA skridskor på slipning. 500 kr på att förhöja barnens skridskoupplevelse... Jag investerade även i ett varsitt par skridskoskydd av den lite dyrare varianten. De som sitter kvar bättre och som man kan gå på. Även dessa för att underlätta upplevelsen.

Vad gör man inte för sina barn?

Jag tror det kan spela in att jag själv var entusiastisk till skridskoåkning i min tidiga barndom. Men sen överskuggas skridskominnen av frusna tår, onda anklar som pressar neråt mot isen, stela fingrar som försöker skala mandariner, svåra knutar som ej går att få upp, vara bland de sämre på isen, inte kunna bromsa osv.

Därför känner jag att om vi nu bor i ett utpräglat vinterlandskap. Om nu barnen visar entusiasm inför en fysisk vinteraktivitet. Så vill jag uppmuntra det och göra förutsättningarna så bra som jag kan. Utan att för den skull rusa till en butik och köpa det absolut värsta, bästa och dyraste som finns. Och jag råkar vara ganska bra på just sånt, samt lägger ner ganska mycket tid och tankekraft på att finna schyssta grejer till barnen. Inte det värsta, nyaste och dyraste, men det ska funka bra, sitta skönt, vara i rätt storlek osv.

Exempelvis såg jag att Tages hjälm, som han ärvt från Dagny ser liten ut nu. Han får därför överta den hjälmen hon har haft sista tiden. Dagny i sin tur, får en hjälm jag hittade på rea till mig själv egentligen. Den är i storlek S och hon kunde ha den bra. Själv har jag min fina hjälm som jag ärvt från min svägerska.

Det blev en hjälmrokad här hemma. Något jag redan räknat ut när jag köpte hjälmen.

Och när jag ändå var på XXL stod jag och funderade över just hjälmar. Tankar på huruvida barnen behövde hockeyhjälmar? Men jag bestämde där och då och just slalomhjälmar är en superbra allroundvinterhjälm! Den är varm, bekväm, ganska lätt och skyddar bra. Den är bra att åka slalom i, MEN funkar även ypperligt när man ska åka pulka, skridskor och snöskoter (tills man är 7 år).

Utöver jobb och skridskofix så blev det även en storhandling på Willys, lite tvätt och disk, en skön promenad med Karo och jag lagade den middagen som Anders egentligen önskade sig när han fyllde 45, nämligen "Chipskyckling". En jättegod gratäng med allt tänkbart onyttigt man kan tänka sig.

Barnen kunde komma hem med tidiga taxin och kvällen avslutades med hela familjen på isen i Häggenås.

Tack för en bra dag.