Studenten - 10 år sedan!

För nästan exakt 10 (!!!) år sedan, 2002, tog jag studentexamen från Upplands-Bro gymnasiums samhällvetenskapliga linje med golf och hästinriktning. Jag hamnade i denna klass till följd av att jag bytte från Stockholms estetiska gymnasium efter första året när jag kände att teater inte var min grej, egentligen. Studentdagen blev härlig med familjen och vännerna.

Av dessa 10 år har 2 år spenderats i Stockholm, 1 år på Irland, 6 år i Jämtland, och 1 år i Norge, och jag kände nu ett behov av en 10-års resume.

Jag började min arbetskarriär på KF-lager i Bro en vecka efter studenten. Sen har det blivit en del olika arbeten och främst inom vården.  I studieväg har det även blivit studier till undersköterska samt husdjursstudier (som jag håller på med just nu).

De första åren av dessa 10 reste jag en del. Det bar av till Paris, Estland, Amsterdam, Danmark, Madrid, London, Brasilien och Tyskland men utrikesresor har det inte blivit särdeles många av de sista åren.

Jag har hunnit bo i Sumpan. Min första egna lilla lya, som var både fuktskadad och hade en ugn från dackefejden som inte fungerade om alla plattor var igång samtidigt, men vad gjorde det! Jag älskade min första 2:a hands lägenhet! Sen blev det ett tag på Bergvägen i Kungsängen innan jag under en period bodde inneboende hos min fina Karin  www.skissblocket.blogspot.com och hennes familj. Det var där jag lärde känna Schnauzern Muffa som fick mig på fall.

Sedan bar det av till Dublin för att sedan flytta hem till mamma och pappa i Kallhäll en snabbis innan ödet tog mig till Jämtland.

Att det därefter blev just Östersunds jag hamnade i berodde egentligen på att min barndomsvän hade flyttat dit ett år tidigare. han ringde mig i Dublin och tyckte att även jag kunde göra det samma. Efter att ha befunnit mig några år i veteranbilskretsar i Stockholm var jag även övertygad om att Norrland borde vara fullt av motor och veteranbilsentusiaster (motorburen ungdom) och mina fördommar visade sig ju stämma ganska bra... :) Så Östersund och Norrland, varför inte? En annorlunda upplevelse blir det nog resonerade jag och skrev under ansökningarna till Mittuniversitetet.

När jag för första gången landade på Östersunds flygplats för ca 6,5 år sedan hade jag egenligen ingen aning om var jag hamnat. Min kompis hade sagt att jag skulle ta en flygbuss och kliva av utanför Hotell Raddison efter ca 30 minuter. Jag sa till busschauffören att han gärna fick hojta till i högtalarna vid denna busshållplats. Efter en tid som INTE var 30 minuter kom en busschafför och ruskade vänligt om mig (jag satt med hörlurar) och talade om att detta var min hållplats. :)

Jag skulle bara gå rakt fram, och efter några minuter mötte min barndomsvän upp mig på Prästgatan. jag fick bo hos honom tills jag hittade en studentlägenhet. Den dök upp förvånasvärt snabbt och jag flyttade ut på Frösön i min första lilla studentlya, som sedan byttes till en annan trivsammare studentlya i grannhuset.

Efter ca 1 år i Jämtland var jag på besök hos en kompis i Bräcke och hon hade missat att det inte gick vare sig tåg eller bussar tillbaka in till stan den lördagen. Jag liftade istället tillbaka till Östersund och det var nog det bästa jag gjort för samma kväll träffade jag Anders!

Efter en tid flyttade vi ihop i en lägenhet på Hornsgatan på Frösön, efter ännu en tid skaffade vi Normahunden, och efter ytterligare några månader började vi titta på hus.Vi funderade på att röra på oss söderut. Vi funderade både på Skåne, Dalarna och Roslagen men lotten föll sedan på internohuset i Norderåsen, och en trevligare by hade vi knappast kunnat hamna i.

Efter flytten till Norderåsen för 3 år sedan (eller är det fyra!?), har vi skaffat ännu en skäggvovve - Silver! Bilar har kommit och gått och jag fick äntligen min första egna veteranbil, Volvosuggan! Tid har lagts på att komma framåt med husrenovering och saker som förgyller tillvaron. Vi har rest en hel del inom Sverige, från Ystad i söder till Piteå i norr under de senare åren. Under de sista tre åren har jag studerat på Hint och dessa två sista terminer har jag bott i Nord-Tröndelag i Norge.

I oktober i fjol skedde något som jag anser vara något av en milstolpe under dessa 10 år, och det är vårat giftemål. En annan viktig sak är att min lilla guddotter Dolores kom till världen. Många härliga människor har passerat min tillvaro och berikat den!

Det har, kort sagt, hänt en hel del under dessa 10 år.

Norsk Fjordhäst 50-tal.

När jag och Norma for i väg på hundutställning i Orkanger söder om Trondheim fick vi bo hos ett mycket trevligt par, vars hus ligger någon mil ifrån utställningsplatsen. Detta för att jag skulle slippa att åka från Beitstad (Steinkjer) så infernaliskt tidigt på morgonen.

Dessa personer har en bild hängande på väggen i sin hall. Jag blev helt förälskad i denna bild, och fick lov att fotografera av kortet med min kamera. Bilden föreställer kvinnans mamma som plöjer sitt jordgubbsland. Till sin hjälp har hon sin fjordhäst.

Bilden är tagen längst med Trondheimsfjordens södra del någon gång i mitten på 50-talet.

Jag är så förtjust i bilden av många orsaker. Den avspeglar (i min värld) ett Norge på 50-talet i så många avseenden. Ett land som var fattigare än idag, en kvinna som sliter på sin branta åker, en envis fjordhäst som gnetar på, samt en fjord och fjäll i bakgrunden... 

Jag har fått tillåtelse att publicera fotografiet.

Irish Breakfast

Idag vaknade jag av min hyresvärdinna ropade att frukosten var klar. Frukosten var inte vilken som helst, det var en Irish Breakfast (the Norwegian way)! :-D

Denna frukost förde tankarna till tidigare perioder i mitt liv. De perioder som innefattar Irland: The green island - Éire.

Första gången jag åkte dit var tillsammans med min kära kusin. Vi var ca 14-15 år gamla och spenderade två veckor nere i Tipperary. What can I say, i fell in love with the bleedin country!

Jag kunde inte släppa tanken på Irland så när jag var 17 år åkte jag tillbaka själv och arbetade några månader som barnflicka i Tipperary.

Denna bild är tagen under Dublin Horse show. Det var den berömda "Ladys day". Jag till vänster står bredvid min Aupair mamma. Till höger om henne står John. Han var någon form av dommare under helgen och en jäkel på att rida. Hästhoppning och rävjakter var hans melodi.

Vi red en del i min aupair mammas brors stall utanför Dublin. Ena dagen fick jag ett vildskinn till häst som tvärnitade innan ett högt fast hinder i en häck mellan två fält. När hästen vägrade for jag i en båge över stocken och landade i leran på andra sidan. John galloperade efter min häst som stuckit iväg och hämtade den tillbaka. Han sa i barsk ton att det bara var att hoppa upp i sadeln igen och hoppa över stocken tre gånger. Så det var inget annat att göra än att något mörbultad lyda order... ;)

Dagen efter frågade jag om det möjligtvis fanns någon häst som var lugnare. Jo då det fanns. En f.d gallopör blev min häst för dagen. Vi raceade över fälten, jag frågade om korna som fanns i vår väg och fick till svar "inga problem, de flyttar sig". Och ja de flyttade sig verkligen när vi kom i full fart. Har aldrig ridit en så snabb häst vare sig före eller efter. Behöver jag tala om att jag vann både vadslagningen och kapplöpningen...

Utöver familjen så lärde jag känna ett antal trevliga människor i omgivningen. I slutet av min Tipperaryvistelse så ville mina vänner ta mig med på en bilresa runt om Irland för att jag skulle få se lite fler platser.

Vi åkte bland annat till Galway, Birr i Offlay och en liten by vid namn Lisdoonvarna, som enligt sägnen påstås vara den lilla bondby dit kvinnor som vill hitta sig en bonde skall söka lyckan i.

Bilden ovan är tagen vid "The cliffs of moher" i County Clare. Det sägs att många irländare kastade sig ut från dessa klippor till följd av den stora svälten under mitten på 1800-talet. "The Irish potato famine". Många irländare var då helt beroende av potatis i sin kosthållning. Potatisskörden slog fel. En miljon irländare dog och 1 miljon irländare emigrerade.

Nåväl, jag åkte hem och avlutade mina gymnasiestudier, jobbade på KF-lager i Bro men kunde inte riktigt släppa tanken på den där Gröna ön.... Sagt och gjort när jag var typ 20 21? så hoppas jag och min vän Vivi på ett flyg mot Dublin.

Utan vare sig boende, jobb eller särskilt mycket pengar och utan någon direkt plan steg vi förväntansfulla ombord på planet. För allting brukar ju ha en förmåga att lösa sig? Och jo det hade det verkligen! På planet satt en barndomsbekant från Kungsängen. Hon frågade såklart vad vi skulle göra i Dublin. Vi förlkarade läget varpå hon erbjöd oss att bo hemma hos henne tills vi funnit något annat. Vi fick även hjälp av henne med alla byråkratiska frågor angående nya personnummer, arbete i Dublin osv.

Efter ca 1 vecka hade både jag och Vivi funnit oss arbeten. Vivi började i ett gatukök, för att sedan börja arbeta i en skobutik, och slutligen på en pub i Tempel Bar. Jag själv fann en liten butik som sålde allt möjligt krimskrams mitt i smeten. Det bästa med jobbet var arbetskamraterna! Alla vilda dub´s i min egen ålder.

En av arbetskamraterna bodde tillsammans med sin son i ett radhus en bit utanför Dublin och hon behövde en inneboende. Och så föll det sig att jag lämnade den extremt lilla 1:an inne i Dublin som vi delade tre personer (jag och Vivi sov skavfötters i en smal säng i veckor).

Att Flytta ut till förorten var ett bra beslut. Jag och min vän roddade livet tillsammans med den lilla sonen och jag fick verkligen ta del av det något ruffa och ibland vilda livet i en inte allt för välbärgad förort.

Jag sökte jobb "in the local pub". Fick till svar att de hoppades att jag var duktig på att ducka. Det gick tydligen livat till där om kvällarna, så jag stannade kvar i min lilla butik.

För att ta sig in till stan fick vi åka spårvagn, den så kallade Luas. Hit sprang jag nästan varje dag med andan i halsen. På bilden finns två kamrater från Litauen som var på Irland för att arbeta liksom jag.

Mitt mål var ju själva äventyret, medan deras mål var att spara ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa HD's, och slippa åka ryska motorcyklar hemma i Litauen.

En förbenat rolig och samtidigt tuff period.

Många tonnsårsgraviditeter med oönskade barn (abort är förbjudet på irland). Mycket droger florerade och en del drogpåverkade fick man parera undan på väg hem sena kvällar.

Mina vänner från Litauen arbetade dag och natt och jag bevittnade när deras chef lurade av dom på en stor del av sin lön, ned svaret att "sök ett annat jobb då för fan om det inte passar".

Men så mycket skratt, så mycket värme och omtanke! Jag ångrar det inte för en sekund!

Så här med facit i hand, och med risk för att vara väldigt generaliserande, har jag insett att mina två längre Irlandperioder representerades av två olika världar.

Den första av välbärgade männiksor som hade råd med både barnflickor, trädgårdsfixare, hemmafruar, sitta hos frissan halva förmiddagen och fika med vänninor. Det fanns tid och pengar till hästar, rävjakter och hotellbesök vid kusten.

Den andra perioden innefattade en tuff arbetsarklass. Ris och Ros till båda världarna.

Ytterligare en bra lärdom var att jag för första gången fick känna mig utanför och betraktades inte med blida ögon till följd av min religionstillhörighet. Att vara född in i den protestantiska kyrkan är, för somliga, tillräckligt negativt för att dömma ut en person. Religion är inget man pratar öppet om på Irland. Avslutar detta inlägg med en av de så kallade "rebel song" om Michael Collins:

http://www.youtube.com/watch?v=oA5a3woqKQ8

Kynologikurs

Högskoleföreningen Studenthunden ordnade så att vi som är med i föreningen fick möjligheten att delta i en Kynologikurs - (Läran om hunden).

Kursen hölls av Per Nymark och gick under NKK - Norsk Kennel Klub.

Vi fick bland annat information om

- Hundens historia
- Hundens anatomi och fysiolog
- En del sjukdomslära
- Balans, funktion och rörelser
- Genetik.
- Avel
- Olika hundtyper
- Aspekter kring hundutställning och bedömning.

Dagarna var fyllda av både teori och praktiska övningar. Vi fick bland annat se hundar av olika typ uppställda och i rörelse, vad man ser på, vinklar, rörelser, typ, byggnad, päls, osv osv.

Vi själva fick även praktisera detta, med genomgång vid sista kurstillfället.

Kursen var otroligt lärorik! Jag fick svar på många frågor som jag funderat över och massor av ny kunskap.

Föreläsningarna genomsyrades av att Per Nymark har många års hunderfarenhet efter att ha varit (och är) involverad i många olika aktiviteter med hund på hög nivå och under lång tid. Detta gav spännande infallsvinklar på innehållet!

Jag ser vekligen fram emot att sätta tänderna i litteraturen som vi fick med oss hem, men det får nog bli när det lugnat ned sig lite på skolinlämningsfronten...

Här är en bild på mina hundar i rörelse:

Effektiv utmockning i kalvstall

Framsteg på övervåningen :-D

Det fortsätter att hända saker på övervåningen, och ingen är gladare än jag!

Idag fick jag en mailrapport igen, vilken fröjd!

Gipsskivor har kommit upp.

Garderoberna har fått mellanväggar och blivit vita.

Mera gipsskivor :)

Sovrummet närmar sig inflyttningsdax men ännu är det en hel del fix kvar. Bland annat spackling, slipning, tapetsering, slipa klart och måla dörrarna, sätta upp lister och foder, måla murstock, inreda garderoberna, lägga golv, bygga insidan av fönstret samt fönsterbräda, stång och drapperi över garderobslängan, samt en hel del annat kompleterande "små"fix...

Anders och svärfar är helt fenomenala!

Tillbaka i Norge

I förra veckan styrde jag återigen färden tillbaka mot Norge efter en fin påskeferie i både Jämtland, Härjedalen och Norrbotten tillsammans med den kära mannen, svärföräldrar, vänner och skägghundarna.

Nu blir det sålunda skola i Steinkjer, plugg i det norska hemmet och promenader med de norska Guttarna.