Det här med renovering

Vi köpte ett förfallet torpställe och hade en liten budget. Vi visste att allt behövde göras, från grund till skorstenstopp. El, vatten, avlopp, dränering, isolering, trappa, ytskick - allt!

De första åren jobbade vi på så entusiastiska. 

Vi köpte billiga alternativ och gamla grejer som vi själva renoverade innan vi satte in dem, så som fönster, järnspis och dörrar tex. 

Och vi gjorde allt själva och hjälptes åt sida vid sida. Jag slipade, målade, spacklade, oljade och Anders snickrade plus massa annat. 

Vi gnetade och sparade och återinvesterade i huset. När vi byggde verkstan och stallet lejde vi in fantastiska snickare som hjälpte oss med grunden, stommen och taket. Samma grymma snickare fick sedan bygga ut vårat hus samt göra många andra stora och viktiga åtgärder, som dränering, nytt tak, mura om skorstenstopp, renovera vår dricksvattenbrunn mm. 

Startskottet för husets utbyggnad och omfattande renovering var när vi märkte att familjen skulle utökas med barn. ❤️

Men sen blev det liksom lite för mycket med allt. 

Renovering som aldrig tog slut (delvis pga att vi själva startar nya projekt), intensiva småbarnsår, hundar, hästar, odlingar, heltidsjobb, trötthet, gamla bilar etc som ständigt behöver lagas. Plus alla vardagliga och återkommande sysslor som snöskottning, stängsla hagar, vedhantering, klippa gräs, osv. För att inte tala om evighetssysslorna handling, mat, tvätt, disk och städ. 

Och under alla dessa år har vi inte haft någon avlastning i Jämtland. Ingen har kunnat ta barnen en kväll eller en helg, mer än vid något enstaka tillfälle. Vi har roddat det mesta själva. Vårt system har varit: En tar barnen, den andre gör något. 

Så alla slattar av små och stora kvarvarande renoveringsdetaljer har vi inte haft orken att ta tag i. Livet med allt vad det innehåller har tagit vår energi i anspråk. 

Men nu när barnen blivit större, märker jag att energin och tiden sagta återvänder. 

Vi har pratat ihop oss om att med små steg försöka avsluta surdegarna som finns här hemma. Att försöka få till någon liten insats kontinuerligt. 

Att få sätta punkt och dra ett sträck över många av de projekt som finns här hemma tror jag skulle göra oss båda gott. 

I helgen stökade Anders på med lite lister och foder som blivit liggande. Jag ägnade samtidigt tiden åt disk och markservice iform av mat och fika. Sen blir det min tur att ta vid med målning. 

Team Rasmusson, påt igen. ❤️