Läkaren sa att jag inte skulle rida 4 till 6 veckor efter operationen. Eventuellt kan hon ha sagt 6 veckor...
Det har gått 5 veckor, så nu fick det bli ridtur kände jag!
Hästarna var på hugget och lite stingsliga redan när vi tog in dom i stallet. Och det märktes direkt vi satt upp att det kröp i dom efter alla veckor utan att ha kommit ut på någon ordentlig ridtur.
Bästa medicinen när de är på det humöret brukar vara att ganska snabbt låta dem gå i en lång och snabb galopp för att ta udden av den där uppdämda energin. Därefter brukar de liksom komma till ro på ett annat sätt.
Vi gjorde så och satte av i en härlig galopp. Men idag hjälpte det inte riktigt. Hästarna hade ett klipp i varje steg och öronen var spetsade framåt. Man kände att energin och förhoppningsvis glädjen att få komma ut på tur igen fanns kvar och bubblade under skinnet på dom.
Underlaget var perfekt. Det hade kommit lös kall snö, de hade bra grepp och snön yrde men var inte jobbig att pulsa i.
När vi vände hemåt igen gjorde Oddur något som är otroligt ovanligt för att vara honom.
Han tog bettet och stack! Kaisa var inte sen att haka på hon också.
Lisa, tog snabbt tillbaka henne och fick henne att göra halt. Vilket inte är en enkel uppgift när hästkompisen framför fortsätter att galoppera iväg! Det vittnar om Lisas grymma ridskicklighet! Den återspeglas förresten i allt hon gör med hästarna.
Jag kände ju direkt att det var obra att han tog detta initiativ, så jag försökte bromsa ner honom. Han lyssnade inte alls. Jag tog då tag ganska hårt i honom. Det var som att Oddur blev sur och gasade ännu mer. Jag kände för några sekunder att nu har jag inte kontroll längre. Det händer nästan ALDRIG på mina hästar att jag känner så, men igår gjorde jag det.
Om det hade dykt upp något, och jag hade behövt göra allt som som stod i min makt för att få stopp hade jag nog fått det, men istället så tänkte jag att Oddur skulle få en annan läxa. Jag visste att vägen var lång och att uppförsbackar väntade. Så när Oddur blev trött och ville bryta av, så fick han banne mig springa ännu mer, och ännu lite till. Det bestämde JAG!
Efter en stund fick han skritta och Lisa och Kaisa kom ifatt oss.
Då gjorde vi ett gäng gallopfattningar följt av ett gäng halter för att kolla av att gas och broms återigen fungerade.
Det blev en otroligt energiboosttur för oss alla fyra! Länge sen sist, mycket energi och vackert vinterväder.
På eftermiddagen kom min duktiga hovslagare Sara och skodde hästarna. Trots att vi ridit så var Oddur lite bråkig med sina bakben. Något som han kunde tjorva med förut men som han nästan aldrig gör numera berättade Sara.
De behöver ridas kontinuerligt för att må bra tror jag. Speciellt på vintern när de står så mycket still i hagen för att alstra energin.
På fredag ska vi rida igen jag och Lisa. Blir glad bara av tanken! ❤
Fin Januaridag.
Glad att vara tillbaka i sadeln tillsammans med Lisa igen.
Länge sen vi sågs och länge sen jag red.
Svettiga hästar efter mycket galopper i full vinterpäls.
Oddur har fortfarande en liten räv bakom örat. Räven ger sig inte till känna så ofta längre men ibland händer det.
Min bästa Sara-hovslagare.
Så lugn, noga, rutinerad, snäll och duktig. Hästarna trygga, matte trygg.
Gosemule.
En kopp te med Anders till kvällen efter hovslagning och efter att barnen somnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar