Det är november och blött. Det blöta leder till gegga. Främst i hagen där hästarna står mycket.
Jag har svårt för gegga men samtidigt gör ju blidvädret att man kan rida och gå vart man vill i skogen då det är barmark.
Dessutom får hästarna gå kvar i sin stora beteshage så länge det bara går.
Jag vill ju tro att den är roligare, mer stimulerande och att de kan utför sina naturliga beteenden i högre grad där.
Vandra, leta lite rötter, söka skydd i "djungeln", födosöka, gnaga på lite god bark osv. Samt undkomma geggan!
När alla morgonbestyr var klara och det blev dags att få sätta sig i lugn och ro med en kopp kaffe, så var det någon mer som pockade på min uppmärksamhet. 😄😍
Lite bättre ute i stora hagen ur geggsynpunkt.
Geggigt i hagen där hästarna ofta står.
Geggig Oddur.
Geggig hästafot.
Geggig Kaisa.
Geggig jacka.
Geggig höpåse.
Bild: P. Ganzer.
Fina mornar och fina kvällar.
Trots blött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar