Året 2016 började med att jag (ganska gravid) och min kamrat Maria for och tittade på hästar runt om i Lappland och Västerbotten. Den resan resulterade i att vi båda hittade varsin islänning. Några veckor senare en smällkall januaridag for jag, Anders och hundarna norrut. Lite söder om Umeå köpte jag min andra häst. Vi packade in Kaisa i transporten och styrde hemåt igen. Hon har visat sig vara ett ljuvligt litet sto med en stor portion charm och en jättefin personlighet.
Tillvaron med hundar, hästar, foglossning och vardag trummade på och så plötsligt i slutet av Mars var det dags att åka till BB. En dag tidigare än beräknat kom hon till världen, vår älskade Dagny.
Att bli föräldrar var mycket större, mycket roligare och mycket lättare än vi hade förväntat oss. Hon har för alltid förändrat våra liv och det gick helt enkelt inte att föreställa sig hur man skulle känna för sitt eget barn innan det blev realitet. Kärleken är svindlande.
Till följd av Dagnys ankomst har det i år blivit många barnrelaterade besök på BVC, hos barnmorskan, på föräldrargruppen, babymassagen, öppna förskolan och även till sjukhuset. Just de frekventa sjukhusbesöken berodde på att Dagny föddes med höftledsluxation.
När hon var 1 vecka gammal blev hon fixerad i en von rosenskena. Denna skena böjde ut hennes lår i "grodlår"position för att höftskålen skulle växa ner över höftkulan. Hennes höfter var fixerade i en von rosenskena i först 6 veckor och därefter fick hon ha en Frejkabyxa i 6 veckor. Dessa fick inte tas av under hennes 3 första levnadsmånader och vi fick bada henne på ortopedavdelningen en gång i veckan under veckorna med von rosenskena. Det blev flera besök på ortopeden och röntgen. I början kände jag mig ledsen för Dagnys skull efter att ha läst på nätet (som man inte ska!) om alla skavsår och hur hemskt somliga föräldrar hade upplevt denna tid. Men det gick faktiskt riktigt bra! Vi vande oss snabbt och lyckades undvika skavsår med hjälp av puder. Jag kan inte påstå att jag märkte att hon led. Jag är så tacksam att vi bor i Sverige och att detta upptäcktes så tidigt eftersom problemen av denna sjukdom kan vara väldigt besvärliga och smärtsamma om det ej blir åtgärdat under spädbarnstiden.
Von Rosensken
När Dagny var 6 månader så röntgades hon igen och träffade återigen sin ortopedläkare. Det visade sig att behandlingen hade gjort susen och hon blev friskförklarad!
< 3
Till följd av Dagnys ankomst så har vi under året också haft så mycket besök av familj och vänner som har velat träffa oss alla tre. Det har faktiskt varit överväldigande att
så många uppvaktat oss och delat vår glädje.
Vivi och Dagny
Guddöttrar och min Moster.
Kräftskiva här hemma i glada vänners lag.
Mamma och Pappa har varit upp många gånger under året.
Jag och min ena medryttare for iväg med hästarna (Oddur 8 år och Kaisa 4 år) till en mycket givande miljöträning för Jämtsäker. Det är så otroligt nyttigt!!!
Jag har två fantastiska medryttare som kommer och hjälper till med hästmotionen när jag själv inte rider. Jag är så tacksam över denna extramotion för Oddurs del.
Med Winston har jag gått en fortsättningskurs i Nosework och han har även gjort ett godkänt doftprov i nosework klasss 1. Under året fyllde Winston 3 och Norma obegripliga 9 år. Det finns ingenting hos henne som påminner om en hund som börjar bli äldre.
På Midsommaraftonens dag så gästade vi byns hembygdsgård och på kvällen åt vi god mat tillsammans med härliga kamrater på Tistegården i Häggenås. Julen spenderades med flera ur Anders familj hemma hos Familjen B i Alsen. Vi har gästat en student och ett barndop. På Sveriges nationaldag åkte vi till Kövra där Anders ena syster ställde ut sina alster i det gamla kapellet.
Under sommaren kom vi iväg på en del bilrelaterade evenemang. Vi satte fast babyskyddet bak i Ford 56:an och åkte på Sprigmeet, cruising i Strömsund, motormarknad på Frösön, onsdagsfika med veteranbilklubben och backtävling i Hammarstrand som Anders gick och vann! : D
Vi försökte oss även på en husvagnssemester till våra vänner i Skepptuna en bit från Arlanda. Vi tillbringade en natt på Orbadens camping men sedan valde vi att vända hem igen efter en akuttid på folktandvården i Bollnäs och en visdomstand mindre.
Jag klev av islandshästföreningens styrelse men sitter kvar i Gneistis kursutskott och i valberedningen i byns förening Nordanborg. En ny bil (en Ford Thunderbird - 64) har tagit plats på gården och på hösten for vi iväg på en dagstur till Nöjdfjället i Krokoms kommun.
Den 1 oktober firade jag och Anders 5-årig bröllopsdag. Vi gick ut och åt en bit mat och lämnade Dagny hos sin faster, farmor och farfar för första gången. i November hade vi även 10-års jubileum som par. < 3 10 fantastiska och innehållsrika år med min bästa vän, make och stora kärlek.
Främst Anders har jobbat vidare med fastigheten och i synnerhet verkstaden. I somras kom min pappa upp och hjälpte oss i drygt en vecka och i höstas satte vårt senaste husprojekt igång.
Våra snickare påbörjade utbyggnaden av huset!
Pappa och Anders sätter upp väggskivor i verkstaden.
År 2016 har varit innehållsrikt med många pärlor och guldkanter men det kommer
främst att vara året då jag och Anders blev föräldrar.
Det är stort.
Vilken härlig sammanfattning och så mycket ni har hunnit med under året! Inte alla som köper häst när de är höggravida ;)
SvaraRaderaSkönt också att ni kom överens med von rosenskenan. Har bekanta vars bebis just fått en sådan och de tycker att det känns som om de blir snuvade på bebismyset. Säkert blir det en vanesak...
Kul också med förändringen av huset. Att vara husägare innebär liksom eviga projekt :)
Mossfolk: Jag gillar verkligen att varje nyår göra en liten resumé och blicka tillbaka på det gånga året. Det poppar upp saker som jag inte alltid kom ihåg. Jag är glad över min snart TIO ÅR gamla blogg. Den fyller så många funktioner. Som en dagbok, ett fotoalbum, en minnesbank, Mina vänner och familj som bor en bit bort tycker det är roligt att hålla sig uppdaterade om vad vi gör, men bloggens största fan är nog jag själv! Min minnesbank. Åter till resumén. Von rosenskenan försvårade bebismyset då hon bara kunde ligga på rygg, och det var jobbigt när de fixerar ens lilla nyfödda bebis i en stor, kall och hård gummiklädd metallställning som hon inte kunde röra sig i, och som drar upp låren i en väldigt oskön position kan tyckas. Vi var dessutom ganska oförberedda. Alla de små fina kläderna som vi hade kunde hon ju aldrig ha eftersom vi klädde på henne utanpå skenen så vips drog hon storlek 64. Och alla negativa texter på nätet. Men faktum är att det gick väldigt bra. Man vande sig snabbt, det blev inga skavsår, storlek 64 och alla fina 64-plagg hade hon istället väldigt länge, hon var jättestabil att bära, vi behövde inte vara så oroliga att hon skulle hamna på mage under natten eftersom hon helt enkelt inte kunde vända sig, och nya anmingspositioner lärde vi oss snabbt. Och vi är så tacksamma att hon genomgick denna behandling som nyfödd. Det verkar annars vara en mycket smärtsam och jobbig sjukdom. Angående huset ser jag fram emot att vara i fas. Att ha det vi vill ha och "bara" fixa med underhåll, snöskottning och gräsklippning... :-D Men vem vet, vi kanske kommer på nya saker på vill-ha-listen. En vedeldad bastu tex... ;-) God fortsättning till dig och din familj!
SvaraRadera