Jakten går till på så vis att jägaren går i skogen. Hunden är lös och gör slag / ger sig iväg på sökrundor ut från jägaren, och håller sig samtidigt till sin ägare, dvs kommer och visar av sig med jämna mellanrum.
När hunden finner en skogsfågel, så skrämmer / stöter den iväg fågeln som vanligvis sätter sig på betryggande avstånd från hunden i en trädtopp.
Hunden letar rätt på fågeln och ställer sig under trädet som den sitter i och börjar skälla. Jägaren hör då var fågeln sitter och kan då smyga sig nära och på så vis skjuta fågeln (ex Tjäder och Orre).
Trots att det varit ett år med mycket lite skogsfågel så sökte Lissie enträget vidare kilometer efter kilometer. Plötsligt hör vi ett rytmiskt skallande och vi smyger oss närmare och närmare.
Skogen är tät och spänningen stiger. Lissie och fågeln är alldeles nära. En kvist rasslar och fågeln flyger.
Vi fortsätter vår skogsvandring och Lissie söker och söker. Titt som tätt kommer en vit liten hund i vår närhet och försvinner ut igen.
Efter ytterligare en stund känns det som att det är dags för en fikapause. Vi sätter oss på ett kullfallet träd och öppnar kaffetermosar. Lissie kommer och undrar om också hon kan få en bit smörgås.
Förutom att det var spännande att få ta del av denna jakt så kunde vår granne berätta saker om naturen som exempelvis var det hade legat älgar och grävlingar, vilka svampar som var extra goda att äta råa, stekta eller inlagda. Var en räv hade grävt, var en kålmila stått för 100 år sedan. Att ett rådjur revirmarkerat på en liten gran. Vilken älgspillning som var färsk och vilken som var från i vintras. Han kunde berätta att vi skrämt älgar genom att tyda de färska spåren i leran vi såg. Det var väldigt mycket mer intressant att gå i skogen med en person som var så duktig på att läsa den helt enkelt.
Jag kände mig så nöjd och glad efter denna härliga dag i skogen när jag på eftermiddagen styrde bilen mot jobbet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar