Hästdag i Aspås

Genom Lisa har jag lärt känna Lotta. En härlig kvinna som flyttade från Finland till Aspås för många år sedan och som alltid älskat islandshästar. 

Igår tog jag och Lisa med oss lite Memma, morötter och mumsfika sen for vi till Lotta!

Även Lotta hade bakat en god paj så det blev verkligen kruskalas. Men utöver att umgås och fika i Lottas mysiga kök i hennes Per-Albin torp, så fick vi träffa alla Lottas fina islandshästar där den yngsta är 2 år, och den äldsta över 20. 

Nattfari, Häxa, Hnokki, Blesa, Audsol, Alin, Helgi och Snerpa.

Lotta har haft flera av sina hästar barfota under några år och tycker det funkar riktigt riktigt bra. Vid behov sätter hon på dem barfotaskor. 

Så en del av besöket handlade om att inhämta mer information om det här med barfotahästar och barfotaskor. Lotta är ingen fanatiker utan berättar massa olika saker på sitt pragmatiska vis. Superbra! 

Så tack för en finfin dag i Aspås, som blev varm och härlig trots ihållande kallregn med två toppenkvinnor och fantastiskt fina islandshästar! 

Lotta, Snerpa och Lisa.

Jag och mysiga Audsol.

Lisa tillsammans med 

Lottas egenuppfödda 2-åring Nattfari 

efter Kastali från Västeråsen (Oviken).

Nattfari, Hnokki efter Reinir och Lotta.

Jag testar att sätta på barfotaskor på Audsol. 

Lotta visar förfarandet med barfotaskor. 

Lisa, Lotta och Audsol.

En av modellerna på barfotaskor. 

Gamla snälla Snerpa.

Härliga individer! 

Hejdåpuss på Audsol.

 

Så jävla perfekt

Jag avskyr ordet perfekt.

Att försöka uppnå perfekt och att göra sitt bästa, hur bra är det egentligen? För någon? I synnerhet för en själv? 

Och i ärligheten namn, hur ofta gör man "sitt bästa"? 

Jag har pressat mig till att göra mitt bästa några få gånger med några få saker. Och de gångerna jag gjort det, kan jag liksom inte göra NÅGOT annat än att hyperfokusera på just det jättesvåra som kräver mitt absolut yttersta. 

När jag födde våra två barn tex, då var jag i hyperfokus och gjorde mitt absolut yttersta. 

Så varför används uttrycket "jag gjorde mitt bästa" så vardagligt och godtyckligt?

Barnen frågar mig ibland:

Mamma tycker du att jag är perfekt?

Mitt svar är nej, du är inte perfekt, det är inte jag eller pappa heller. Och det behöver vi absolut inte vara. Vi är helt fantastiska och älskade ändå precis som vi är, men våra styrkor och svagheter. Alla består av allt möjligt och ingen kan vara perfekt. Det är okey. 

Jag upplever att somliga som strävar efter perfekt kan gå miste om så mycket fint. Tillexempel de som resonerar så att kan man inte ge ett djur eller ett barn ett perfekt liv, så skaffar man inte det, fast man egentligen vill. Eller att om jag inte kan elitsatsa på en grej eller köpa en veteranbil i perfekt skick så skippar man det. Är huset inte flyttstädat eller middagsbjudningen perfekt så hoppar jag hellre över att bjuda hem vänner. 

Somliga förväntar sig att lärare, vårdpersonal och förskolepersonal skall vara perfekta. Att de alltid ska göra de rätta pedagogiska valen, att de ska ha sitt yrke som kall och aldrig tappa tålamodet. Man skuld och skambelägger det imperfekta och pratar ner de som inte presterat på topp.

Olyckshändelser får inte längre ske. Vem bär ansvaret för att olyckan skedde? I den perfekta tillvaron får inte olyckor ske. 

Allt fler sminkar och opererar sina kroppar, ibland nästan till oigenkännlighet, för att komma närmare perfekt. 

Ska man börja med odling, träning, köpa en hund, börja med friluftsliv, laga barnmat eller plocka svamp, så finns det HUR mycket fakta att inhämta som helst i ämnet bara ett knapptryck bort. På nätet gör man ner nybörjare som inte tänkt hela vägen än. Allt ska vara perfekt och mycket krånglas till in absurdum. 

Och om vi ska ta djur eller barn som exempel så är det så jobbigt att försöka vara en perfekt förälder eller djurägare, för det är liksom ett stort outtömligt tema. Det går alltid att göra bättre.

Bättre mat, bättre rutiner, lägga mer pengar på utrustning, ha bättre tålamod och endast bäst-i-test-prylar. Träna djuren mer, vara mer närvarande, skjutsa på roligare aktiviteter, åka på roligare semestrar, finnas mer, träna flitigare, vara bra på känslor, göra roligare kalas, vara hemma mer, gå på länge promander, ge ett dyrare foder, skaffa ergonomiska prylar, åka till veterinärkontroller oftare, cykla mer, bada mer, rida mer, städa mer, skratta mer, vara mer avstressad, vara en mer engagerad klassförälder, odla mer egen giftfri mat, vara mer miljömedveten och GUD VET allt. Och för många är det dessuton viktigt att se snygg ut och hejda sitt åldrande samtidigt som man gör allt det här.

Men jag har märkt att det finns en otrevlig  följeslagare till perfekt. 

Hen heter stress och utmattning. En sorglig baksida av medaljen perfekt, som alltför många jag bryr mig om har fått stifta bekantskap med. Så även jag. 

Så jag gör som Sverker, jag kastar perfekt i soptunnan och istället siktar jag mot härliga fraser som Lagom bra och Good enough! 

Tummen ner för perfekt.

Oddur skadade sin egen hov

Igår var min eminenta hovslagare Sara här. 

Jag har funderat till och från i flera år om man skulle testa att ha hästarna barfota en tid. Det finns kilometervis av text på ämnet men jag lärde mig en viktig sak av Norma:

Om jag har funderingar kring djuren eller barnen så dryftar jag det spörsmålet direkt med en pålitlig människa in real life som är kompetent. En person som bevisligen har bra koll i frågan och som själv lever efter ett fungerade koncept.

Jag läser inte en enda rad på nätet! 

Allt nätetläsande och alla "experter" och förståsigpåare, tyckare och tänkare och moralister bringade inget gott till mig och Norma. Det bara försvårade, ställde till mer problem och fick mig att sluta lyssna på mig själv, min egen förmåga och intuition. 

Aldrig mer! 

Den person som jag främst diskuterat hästarnas hovar grundligt tillsammans med är Sara, som ju är hovslagare till yrket sedan många år. Hon har skott mina hästar i flera år och har berättat för och nackdelar och eventuella kortsiktiga och långsiktiga scenarion för mig. 

Eftersom vi rider till absolut största delen på mjuka stigar i skogen så kan det passa bra att hästarna går barfota. 

Min vän Lisas hästar var i alla år barfota på vår, sommar, höst och skoddes på vintern. De mådde bra och funkade väldigt bra med med detta koncept. 

Det återstår att se om det funkar med Oddur och Kaisa.

"Om det inte gör det, så skor jag bara hästarna igen", sa Sara. Väldigt lungt och enkelt. 

Så igår kom hon och tog av skorna och verkade hovarna.

Tyvärr gjorde Oddur ett av sina numera ganska ovanliga upphopp. 

Just som Sara hade lossat skon och drog av den så slet Oddur till sig sitt ben i en blixtsnabb snärt när han hoppade ur hennes grepp. 

Skon var till hälften avdragen men satt kvar, så när Oddur smällde ner hoven igen på stallgången så for en av sömmarna som hållit fast skon in i hans sula. 

Sara konstaterade snabbt att det blivit ett pyttelitet sticksår och var det var lokaliserat. Hon verkade klart hoven och därefter tvättade och smorde hon det pyttelilla såret. 

Sedan gjorde hon ett bomullsomslag med bakteriedödande vätska som hon plastade in hoven i och slutligen virade ett gummibandage runt. 

Nu ska de (iallafall Oddur) få stå inne på box ett tag så att bandaget inte geggas ner av lera och det inte kommer in smuts i såret. 

Vår stora förhoppning är att sömmen INTE ger upphov till bakterietillväxt inne i hoven som i sin tur ger upphov till en hovböld. 

Jag är så tacksam för min kloka, trygga och kompetenta hovslagare Sara! ❤

Jag kollade till hästarna sent i går kväll och tidigt i morse och märkte inte av hälta på Oddur då. Jag kollar honom det sista jag gör innan jag åker till jobbet och i eftermiddag kommer Lisa och tittar till honom när jag är på jobbet. Lisa är också en sån där supertrygg och kunnig hästkvinna med skarpt djuröga efter ett helt liv med egna hästar och jobb på ridskola. ❤

Nu håller vi alla tummar och tår för att inga bakterier får fäste och att sticksåret läker fint. 

Samt att hästarna klarar och mår bra av att vara barfota.

Den här akutväskan köpte jag när vi byggde stallet. Idag, typ 10 år senare fick jag användning för den för första gången. 

En ynnest att ha så friska hästar i år efter år. 

Hov i bandagepaket. 

 

En förmiddag innan jobb

Idag är det onsdag och jag börjar jobba igen efter påskledigheten. 

Barnen får gå en dag på Fritids denna påsklovsvecka, nämligen idag från kl 12 till klockan 17. Resten av mina jobbpass löser vi det på annat sätt. 

Men vad har vi då gjort denna förmiddag innan jobb och Fritids? 

Jo, jag och Tage vaknade först och klev upp samtidigt som Anders for på sitt jobb. Tage drack lite choklad och kollade skärm när jag gick ut till djuren och gav hästar och kaniner frukost och rastade Karo. 

Jag startade en tvättmaskin och plockade ur och startade en diskmaskin. 

Dagny vaknade och vi åt alla frukost. 

Dagny läste en bok hon lånat på bibblan sedan gick barnen till skogen och jag började ta hand om ren tvätt och hängde den våta. 

Sen plockade jag fram årets sättpotatis från matkällaren och la fram i ljuset. Jag bestämde att i år kör vi endast två sorters. Asterix, som både är god och motståndskraftig mot röta, samt Amandine som är jättegod. Vi skippar Rödgulöga i år. 

Barnen kom hem, jag fixade lunch, packade mina jobbgrejer, rotade fram rena skalbyxor till barnen, kissade Karo och satte honom i hundgården samt gav hästarna lunch. Sen skjutsade jag barnen till Fritids för att sedan köra vidare till mitt jobb i stan. 

Det var min förmiddag innan jobbet. 

Till kvällen fick jag ett gulligt sms från Anders och barnen. De är nämligen djurvakter åt våra vänner och nu hade det kommit en liten kyckling under den ruvande hönan. 💛

Dagny läser nylånad bok. 

Nu har årets sättpotstis plockars fram ur den mörka jordkällaren och lagts fram i ljuset.

Asterix.

Upp i ljuset för att förgro.

Amandine den ljusa.

Karo verkar inte ha något emot att vara i sin hundgård ibland. 

En dagsgammal liten kyckling. 💛

 

Harry Potterdag på Lits bibliotek

Annelie hade sett att de skulle ha Harry Potterdag på Lits bibliotek. Barnen, i synnerhet Edwin och även Dagny, gillar Harry Potter. 

Att sammanstråla i Lit för denna påsklovsaktivitet tillsammans var en strålande idé från Annelies sida. Barnen var entusiastiska.

Vi fick en jättetrevlig stund på Bibblan tillsammans. Barnen letade horrokrux, gjorde en tipspromenad, pysslade, vann märken, fann ut sina trollkarlsnamn och använde trollkarlshatten och tog reda på vilket elevhem de tillhörde. 

Dessutom spontanlånade barnen en trave böcker. Dagny läste ut en av dem redan dagen efter. 

En annan jättemysig bonus var att vi stötte ihop med min vän Maja på Lits bibliotek och hennes ljuvliga lilla son Holger på 5 månader! Jag blev aldeless varm av att se att han hade Dagny och Tages ärvda lilla ullmössa på sig. 🥰 Det var så mysigt att gosa bäbis igen. ❤

På kvällen kom Maja och Stina och red en sväng, men sen dröjer det ett tag innan vi ses. Maja och hennes kille ska nämligen ta med sig lilla Holger och sin hund och dra till Schweiz och vandra i alperna i en månad. 🤩

Jag önskar dem en härlig semesterresa! 

Efter Bibblan tänkte jag och Annelie att vi skulle fika på konditoriet i Lit men där var det tyvärr stängt. Istället tog vi en fika på macken. Där finns det också en liten fikahörna med bord. 

Efter en fin påsklovsaktivitet tillsammans kramades vi hejdå och for hem till  stundande middagar. 

Vi kom hem ungefär samtidigt som Anders. Barnen passade på att ta en promenad upp till skogen när jag och Anders lagade middagen. När den var klar ringde vi till Tages klocka och barnen sprang hem. Så smidigt. 

Efter maten ville barnen gå tillbaka till skogen igen, men med oss denna gång. Så blev det. Även Karo följde med. Vi var ute en stund, målade stenar och Anders fixade en bro till barnen. 

När vi kom ner till stallet flyttade jag och barnen över kaninerna till hästboxarna, klippte deras klor, bytte vatten, gav dem vitkålsblad och nya gnagpinnar. 

Därefter gick vi in och kvällsfikade. Vi var trötta allihop. Jag somnade samtidigt som barnen.

Tack för allt fint denna dag. 

Framme vid Lits bibliotek.

"Sätt på dig trollkarlshatten, snurra flaskan och se vilket elevhem du tillhör!"

Dagny limmar.

Edwin har gjort en gyllene kvick. 

Tage är försjunken i sitt pyssel.

Fina lilla Holger 5 månader. ❤

Iförd Dagny och Tages gamla ullmössa. 🥰

Den gyllene kvicken.

Alwin pysslar. 

Vi tog en gemensam promenad till skogen och målade stenar. 

Sen avslutade vi med kaninspyssel. 

Bilder:

Annelie Olofsson, Emma Rasmusson 

Belöning efter jobb

Igår ägnade jag och Anders hela dagen åt veden. 

Anders var upp och sågade ner en björk som fallit lite knepigt i förra stormen och hakat fast i andra träd. Han kom även ner med mer uppsågade kubbar från betet.

Själv ägnade jag mig åt att plocka ved, klyva ved och stapla ved. Typ hela dagen. Förutom de stunder när jag försåg oss med mat. Dessa olika göromål gjorde även Anders. 

Barnen var jätteduktiga och hjälpte ömsom till med veden och ömsom lekte de med sina kompisar. De har cyklat, pysslat med kaniner, målat stenar och varit till sin koja. 

Till kvällen åkte Anders med barnen och hämtade upp två saker. Dels en cykel till barnen som de fått av min svägerska. En fin mountainbike som hon fick i högstadiet som min bror nu har servat upp. Den är lite för stor för barnen nu men kommer att bli toppen när de vuxit i den och en jättebra lånecykel för släkt och vänner fram till dess.   

Efter cykelhämtning fortsatte de till min kompis Ulf i Ytterån. Där hämtade de vår begagnade bastudörr som vi köpte för 100 kronor för en tid sedan. 

Tage var så trött efter alla fysiska och lekfulla påskdagar att han hade sovit sig igenom hela bilresa. 

Själv hade jag planerat en kvällsridtur med Anna. Så efter  en heldag med vedjobb blev det en härlig belöning att ge sig iväg på en lång, skön ridtur i skogarna runt byn med en fin vän i den vackra vårkvällen på pigga hästar. 

När jag och Anders sedan satt och summerade påskhelgen så kände vi oss mycket nöjda med den. 

Vi fick träffa vänner, äta massa god mat, barnen har haft det jätteroligt dessa dagar och flera saker som legat på "hänger-över-oss-listan" har blivit gjorda. Dessutom har vädret varit så himla bra! 

Tacksam! 

Jag och Oddur. 

Anna och Kaisa.

Bilder:

A. Ebenmark, E. Rasmusson, 

En dag fylld av värme

Igår fick vi en dag med så mycket värme!

Först ägnade vi oss åt veden som skall ge oss värme i vinter. 

Sen fick vi fantastisk hjälp av snälla grannar. Hjälp som värmde enda in i själen! 

Sen träffade både vi och barnen vänner. Vänskaper som värmer. 

Slutligen ägnade i synnerhet barnen tid med varma gulliga djur. Tage och Dagny fick följa med sin kompis Ester och hälsa på ljuvliga hundvalpar av rasen Norrbottenspets hos Esters Morfar. Sen tog tjejerna en promenad med Karo och umgicks en hel del med kaninerna. 

Jag och barnen hämtar, plockar och staplar ved. 

Anders klyver. 

Karo solar sig intill oss i sin hundgård. 

Det tar sig med vedlagret, sagta men säkert. 

Skönt med rester i kylen när man vill vara ute och jobba istället för att ägna sig åt matlagning.

Det är alldeles blått av blåsippor på somliga ställen i vår trädgård nu. 

Anders stabiliserar en mellanvägg i vedboden.

Till kvällen hade vi våra vänner 

Micke och Britt-Inger  på middag. 

Jättetrevlig kväll med god mat, prat och skratt. 

Micke och Britt-Inger hade med sig fina ägg till oss från sina egna höns.

Tage blev så förtjust i valparna!

Det blev även Dagny. ❤

Så gulliga! 

Ester med Petunia och Dagny med Krokus.