Emmas Jämtländska tillvaro

lördag 4 juli 2026

Suckarnas gång i Simrishamn

Idag tog mamma och pappa med sig barnen in till Ystad och åkte traditionsenligt det lilla blå tåget. De valde den långa rundan på barnens inrådan.

När barnen var iväg med mormor och morfar så passade jag och Anders på att åka iväg på en tur bara vi två.

Vi valde att åka till den pittoreska lilla staden Simrishamn som också ligger vid havet på Österlen. Där var det nämligen återigen dags för den stora och trevliga loppisen Suckarnas gång.

Vi gjorde tre fina köp. Dels köpte vi en ny jättefin filofaxpärm som säljaren handarbetat ihop själv av spilläder. När Karo var valp så bet han nämligen sönder den vi har. Men den har ju liksom funkat ändå dessa 6 år. Men nu när vi fann denna vackra hantverksfilofax så slog vi till. Vi köpte öven en stor spargris till Dagny som ju sparar till en egen hund. En Shetland Sheepdog. Samt en vacker begagnad silverring. Tyckte den var lite kostsam men Anders tyckte jag skulle ha den så han köpte den och gav mig. ❤️

Det blev även glass i solen vid havet, en promenad ut på piren vid hamnen och en Schnitzel på en uteservering på tu man hand. Innan vi hoppade in i Chevan igen och rattade mot Ystad på vackra vägar nära havet genom ett böljande och sommarprunkande Österlen.

Till kvällen åt vi grillat och surrade med mamma och pappa. Barnen lekte i trädgården.

Tacksam. ❤️

Ett skepp for ut till havs när vi stod i hamnen.

Loppistur i Simrishamn.

Suckarnas gång.

Pittoreskt är bara förnamnet med alla stockrosor och de små färgglada husen.

Trevliga knallar.

Ny filofaxpärm.

Handgjort av säljaren av spilläder.

Schnitzel på en uteservering.

Båthamnar och deras ljud tar mig alltid tillbaka till mina barndomssomrar när vi varje sommar seglade. Först med våran Expressen och sen med vår Albin-Nova. Jag tyckte om att vara ute i skärgården och att segla.👌

Gomiddag tillsammans på kvällen.

Släkt & förfäder i Ängelholm

Jag, Anders, min pappa och barnen tog en dag och åkte upp till Ängelholm. Vi hälsade på släkt och besökte kyrkogården där min farmor Asta, farfar Malte, faster May, pappas gudmor Vera, Egon, Elsa mfl släktingar ligger begravda. ❤️

Vi möttes upp med Anne och Lars-Anders på Hembygdsparken. Vi kikade på havet i Skälderviken, gjorde en visit på Koenigsegg och vi besökte Rebecca och Pelle i deras nya hus.

En blåsig med ack så själsligt varm dag. ❤️

Tacksam.

Ett vackert korsvirkeshus på hembygdsparken i Ängelholm. Över 300 år gammalt.

Otroligt vacker duk.

Fin stallykta i taket.

Bonad på väggen från 1722.

Barnen fick göra en uppskattad skattjakt inne på hembygdsparken.

Ett gammalt skolmuseum.

Den här sandbänken kommer från byn Höja. Samma by där min farmor växte upp och där hennes föräldrar och förfäder kom ifrån. Vi räknade ut att min farmors farfar: Store Kristian och hennes farmor Lovisa kan ha använt denna sandbänk under sin skolgång i Höja.

Tage spanar in pannkakstårtan inne i Pettersson-huset på Ängelholms hembygdspark.

Findus låg och sov inne i kammaren.

En gammal Indian.

En tysk BMW.

Stålfarfars cykel.

En gammal Harley Davidson.

Grönvallska gården inne på hembygdsparken i Ängelholm.

Ängelholm har även kallats för lergökarnas stad. Där har de tillverkats enda sedan 1500-talet. Blåleran med en halt av järnoxid som finns där, var perfekt att tillverka både krukor och lergökar av. Under 1700-talet och 1800-talet hade Ängelholm flest krukmakare per capita än någon annan svensk stad. En vanlig uppgift för lärlingarna var att göra lergökar. Staden har även haft något så ovanligt som en hel lergöksorkester.

Vacker pläd!

Det blåste väldigt mycket denna dag. Har sällan skådat så stora vågor i Östersjön. Och precis där bilden är tagen gick min pappa tillsammans med en pojke från grannhuset och tittade på Tumba som tränade vattenskidor en sommar på 50-talet.

Fika hos bästa Anne. ❤️

Huset i Höja där min farmor växte upp tillsammans med sina 6 bröder.

Store Krischan med fru Lovisa och tre barn.

Min pappas morfar Johan längst till vänster. Så lik min pappa.

Den gamla sockerfabriken i närheten av Kattarp där min farfars far Ivar Rasmusson arbetade, efter att de sålt gården. Vid tiden bodde han och hans hustru Ebba Rasmusson i Mjöhult.