Lilla wc:n färdig

Vår lilla toalett på övervåningen har varit en av de surdegar som legat på vänt länge. 

Och nu är den äntligen klar! 

Så när som på några kakelplattor ovanför det lilla handfatet. Vi har fått ett gäng överblivna vita enkla klassiska kakelplattor av Erica som hon själv inte hade användning för. Så snällt! Planen är att sätta upp dessa för att skydda väggsnutten ovanför handfatet. 

Det blev ett enklare utförande än vad vi först hade tänkt oss, men jag är så nöjd. Nöjd att vi nu har vår lilla extrawc och nöjd med hur den blev i all sin enkelhet. 

Anders har satt upp lister, smygar, ventil och lampa. Jag har spacklat, slipat och målat med den ljusblå nyansen (lady aqua matt sjöglimt), som är anpassad för våtutrymmen. Vår hantverkare har fått handfat och toastol på plats. 

Spegel och lampa är återbruk. Två tavlor är original som Vivi gjort. Sen beställde jag 2 posters som jag blev väldigt förjust i och som jag tyckte passade in med resten av inredningen.  

En Puli-plansch som dels är en ras som jag är förtjust i. Det höll faktiskt på att bli en Puli (en ungersk vallhund) som hund nummer 3. Men sen föll valet på en korthårig Collie till slut. Men hunden påminner också om den finaste lilla Pudeln vi vet, nämligen Myran! 🥰 Så det är en liten hyllning till henne. ❤️

Den sista postern är den nyss bortgångne japanska konstnären Yayoi Kusamas verk från 1984. Jag tycker hon gjort så fantastiskt fina målningar. 

När jag berättade för Vivi att en Kusama-poster skulle hängas mitt emot hennes fina målningar blev Vivi glad. Det visade sig nämligen att även Vivi tycker om Yayoi Kusama. Så mycket att hon sett hennes utställning i Santiago för några år sedan. 🤩

Så nu är lister, färg, ett handfat, en toastol, belysning, konst, spegel, hylla, krokar, korgar samt två Orla Kiely inspirerade detaljer (tvålpump & sophink) på plats.

Jag är SÅ nöjd! Att vara en familj på 4:a plus gäster till och från, gör att två toaletter kommer väl till pass. 👌

Lilla wc: före:

Lilla wc:n färdig:

Yayoi Kusama 

Orla Kiely inspirerad tvålbehållare. 

En Puli-Myra. ❤️

Vivianne Meza Montanari 

En gammal blomplafond från 70-talet?

Vivianne Meza Montanari 

Investerar i mina hobbys

Idag åkte jag in till stan för att uträtta några ärenden. 

Först åkte jag till min optiker för att åtgärda två av mina glasögon. Dels blev ju ett par lite stukade när jag for av hästen. Men sen tycker jag mina andra silverfärgade sitter oskönt och jag vill absolut inte ha näs-sadlarna i silikon. Det är rent av obekvämt. Väl på Smarteyes bytte de ut sadlarna mot ett par bekväma i titan. Plus böjde till skalmar och bågar. Nu sitter bägge paren skönt igen. Bara att återkomma om jag behövde ändra mer sa de i butiken. 👌

Efter en promenad med Karo i stan och en liten mathandling på Willys så for jag ut till Lillänge. 

Jag började med att besöka ridsportaffären Hööks (som också har hundgrejer). Det var dags för en ny ridhjälm. Den jag bar när jag fick hjärnskakningen ska slängas och nu ska jag satsa på en ny bra. Jag ville absolut inte ha en hjälm med massa glitter, stenar och bling-bling på. En svart och ju enklare design, desto bättre. 

Jag fick bra hjälp av en tjej som jobbade där. Hon berättade bla om MIPS-hjälmarnas säkerhetsfördelar och att hjälmtillverkarna rekommenderar hjälmbyte efter 5 år till följd av att plasten åldras. 

Jag tänker ju att såklart vill hjälmtillverkare, liksom Hööks, sälja hjälmar. Men man kanske inte ska vänta i 14 år som jag gjorde med min gamla hjälm. Eller som med min reservhjälm i sammet som jag köpte för ca 30 år sedan... 

Jag provade olika och stod tillslut och vägde mellan två olika modeller. En ca 300 kronor billigare hjälm utan Mips-funktion, och en som kostade 1600 kronor och som hade Mips-funktion. 

Valet föll på MIPS-hjälmen, som skyddar hjärnan bättre än en vanlig hjälm genom att leda bort en del av rotationsenergin från hjärnan. I synnerhet vid sneda fall. Tekniken minskar risken för allvarliga hjärnskador och hjärnskakning. 

Expediten berättade att Hööks lite billigare MIPS-hjälmar klarade tester många gånger bättre än andra svindyra hjälmar på marknaden utan mips. Jag beslutade även där och då att också Dagny ska få åka till Hööks och prova ut en ny MIPS-hjälm. Man ska vara rädd om huvudet. Det poängterade även min vän Annas kamrat som jobbar med personer som drabbats av olika hjärnskador. En bra påminnelse.

På Hööks fick även Karo ett nytt uppladdningsbart led-halsband. Hans förra är trasigt men oslagbart praktiskt i mörker. Vi saknar det verkligen på våra kvällspromenader nu när de ljusa kvällarna tagit farväl för i år. 

Efter Hööks unnade jag mig en annan sak som jag saknat. Nämligen ett par lätta och bekväma, men ändå rejäla och vattentäta skor till mina hundpromenader i skog och mark. De gymnastikskor jag har nu är begagnade och blir blöta på nolltid. Alternativet är rejäla kängor. De är jättebra men jag saknar ibland något mittemellan känga och lätt gymnastiksko. 

På Stadium outlet hade de vad jag sökte. De var prisvärda och kostade 600 kr. Tror och hoppas de fyller sin funktion. Modellen var skön, vattentät, väldigt lätt och dämpad. De gick upp lite på vaden vilket är bra om jag går i höggräs. Det är flera år sedan jag unnade mig ett par egna nya walkingskor, så det kändes roligt.   

När jag skulle åka hem svängde jag inom Lit. På deras postombud fanns nämligen våra 2 nya fina posters till nya lilla wc! 🤩

En dag med flera nya guldkantsprylar! En hjälm till hästhobbyn, ett lysande hundhalsband, hundpromenadskor och vacker konst! 🥰

Nya lätta, sköna och vattentäta promenadskor till höstens hundpromenader. 

Jag valde den lite högre modellen.

600 riksdaler.  

Karos nya laddbara lysande hösthalsrem. 

Hans förra har varit SÅ bra men har tyvärr gått sönder. 

Ankor & vänfika

 Fika hos Erica. 

Tagit det ganska lugnt.

Minihandling.

Vitkål och köttfärspanna till middag. 

Fika hos Erica.

Kaffe med kanel och kardemumma plus motorskaka. 

Ericas charmiga ankor. 🥰

Minihandling på Ica. 

Superpris på Surströmming. 15 kronor burken. 

Vitkål och nötfärspanna med purjolök, vitlök, morötter, gul lök, matlagningsgrädde, soya, fonder, kryddor, creme fraige, mm. 

Vitkål och köttfärspanna med ris.  

Fina höstdagar nu.

Avramling & hjärnskakning

Igår efter jobbet for jag hem och tog in hästarna. Jag fortsatte in i huset för att slänga på mig ridkläder och kasta i mig lite lunch. 

När jag kom ut till stallet möttes jag av Anna som satt och tjusade med vår fina, vänliga, goa hästfröken Kaisa. 🥰

Samtidigt som jag och Anna gjorde i ordning hästarna så skjutsade Anders barnen in till stan. Fannie och barnen har nämligen en tid planerat att hitta på något tillsammans. Valet föll på stadsbesök med bio. De besökte även leksaksaffären för att Tage skulle få välja en födelsedagspresent från Fannie. ❤️

Till kvällen hade vi bokat bord på Pinchos för oss fem. Jag och Anders tänkte sammanstråla där med Fannie, Dagny och Tage för gemensam middag innan hemresa. 

Men först skulle jag och Anna ta en gemensam ridtur i skogen! 

Och den blev verkligen härlig. Fint höstväder,  klätterbacke, vackra skogsstigar, pigga hästar, frisk luft och givande samtal som alltid. 

När vi nästan var hemma igen så förslog jag att vi skulle vända riktining och "bara" ta en sista gallop bort mot skogen igen över den fina gräsvägen vi befann oss på. Innan vi kunde skritta sista biten hem. 

Sagt och gjort, vi vände hästarna helt om och satte fart mot skogen igen i snabb galopp. Oddur var inte lika övertygad och trodde kanske att vi skulle rida ytterligare en runda. Och då vi var nästan hemma så protesterade han genom att envist vända ut från gräsvägen och ut på lägdan i en snäv volt tillbaka i galopp. Jag var inte helt beredd på hans "shettistilltag", (som hade varit ganska lätt att avstyra), OM jag inte skippat att efterdra sadelgjorden...

Så när Oddur bestämde sig för att hastigt byta riktning på eget bevåg hamnade jag i en smula obalans. Det gjorde även sadeln som inte var åtdragen under magen. 

Sadeln gled och det gjorde även jag. Oddur blev lite rädd och la in en högre växel på sitt böjda spår bort från mig själv och den glidande sadeln. 

I samma ögonblick for jag av. Jag landade med huvudet hårt i marken. Jag blev rädd av smällen. Jag satte mig upp efter några sekunder och försökte känna efter vad som hänt. Kroppen kändes en smula mörbultad på sina ställen. Glasögonen hade stukats och bonkat in vid öga och näsa. Men framförallt var det huvudet som fått ta den största smällen.

Oddur stannade genast och började äta gräs (såklart). Anna tvärnitade Kaisa och hoppade av. När hon förvissat sig om att jag ändå var ganska okey så fångade hon Oddur och sadlade raskt om sadeln som hängde på sidan. 

Jag satt en stund i gräset för att huvudet skulle få landa. Sen kändes det okey och vi ledde hästarna tillbaka till stallet. 

Vi släppte ut dom på betet, sa adjö och konstaterade återigen vikten av att använda HJÄLM vid ridning! 

Jag ska för övrigt slänga denna hjälm nu som fick en rejäl smäll och köpa mig en ny. Den har tjänat mig väl under alla år med Oddur. Jag köpte den nämligen ny ungefär samtidigt som jag köpte Oddur för sissodär en 13-14 år sedan. 

Jag gick in och la mig på sängen och kände mig vissen. Huvudet gjorde ont, jag blev så trött och kände mig lite yrslig och illamående.

Anders kom hem och vi funderade på hur vi skulle göra med Pinchos. Jag bestämde mig för att hänga med. Vi hade en trevligt kväll men jag mådde inte så bra. 

Jag läste på lite om hjärnskakning och kunde konstatera att alla symtom för lätt hjärnskakning stämde väl in på hur jag mådde. 

Framåt kvällen kände jag mig dock mer klen och vi for hem. Jag bestämde mig för att sjukskriva mig morgonen därpå. Tanken på att besöka Tysjöarna med rullstol, bära med mat och eventuellt ved och bogsera tung rullstol ut över våtmarkerna på spångar till eventuellt höga ljud kändes med ens ogörbart. 

Botet är vila, och hålla sig i ro från ljud, ljus, skrämar och krävande fysiska och psykiska göromål. 

Jag är SÅ tacksam att jag hade en hjälm på huvudet! 

Anna tjusar med våran mysfröken Kaisa.

På vår härliga tur innan avramling. 

Bord bokat för 5 på Pinchos denna lördagskväll. 

Goda drinkar. 

Wild stawberry cloud valde Dagny

och Mother of dragonfuit till mig. 

Make och son. 

Desserter. 

Churros, Chipsglass och Passion-pavlova.

Idag på morgonen mår jag bättre men inte toppen med min lindriga hjärnskakning.

Anders drog ned rullgardinen och kom upp med kaffe och smörgåsar. ❤️

Mat som barnen inte gillar

På fredagen lagade jag ugnsbakad lax och dillstuvad potatis till middag. Barnen åt inte denna mat i vanlig ordning. Tage fick bacon och kokt potatis och Dagny fick vegetarisk färsktortellini med tomat och basilikasås. 

Tänk att en av de få saker, jag med sådan bestämdhet var övertygad om, innan jag fick barn. Var precis det, som jag efter några år helt fick kullkasta. Jag tänkte aldrig stå och göra olika maträtter. Nä, jag skulle laga en maträtt per middag. Och dög inte den får man äta sig mätt på det andra, som exempelvis potatisen, pastan, morötter, en knäckemacka eller vad som nu gick att peta ut av den oaptitliga maten. 

Men det visade sig att våra barn hellre tynar bort, kräks, går runt med hunger och får järnbrist, än att äta sådant de inte tycker om. Har jag fått erfara. Dessutom blir alla på så mycket bättre humör och lättare att ha att göra med om vi i familjen äter mat istället för att ha lågt blodsocker... 

Så jag fick äta upp kritiken till Svärmor (som också gjorde olika maträtter till sina barn) med råge. Jag har bett om förlåtelse. Att jag inte visste bättre... Och ordspråket om att de bästa föräldrarna är de som inte fått barn ännu, kan jag absolut relatera till... 

Så här står jag nu och lagar olika maträtter, eftersom de maträtter våra barn gillar, börjar jag själv bli ganska trött på.

Det blev fredag och dags för jobbdygn för mig. Vi bestämde att köra en liten fredagsskiva med min brukares kompis och dennes assistent. En favorit i repris för oss alla fyra: Surströmmingsfredag! 

Men innan mitt trevliga jobbpass så hann jag med lite städ och en finfin promenad med Karo. 🙏

Torsdagsmiddag:

Ugnsbakad lax med dillstuvad potatis.

Tacksam att få leva på denna vackra plats. 

Bästa Collie-Karo. ❤️

Vacker promenad.

Njuter. 

Hästarna släppte jag ut på bete. 

Undrar om de går att äta?

Surströmmingsfredag.

Det var inte filéer denna gång. 

Ann, min kollega och vän från Morjärv, 

får rensa åt oss alla hungriga fågelungar.

Jag iakttar och försöker lära mig hur man gör. 

Så gott! 

Så fint på uteplatsen nu. 

Mums! 

Gott med något sött till kaffet efter Surströmming.