Schyssta hästar & läderrengöring

Att jag har två hästar som kan ridas av nybörjarbarn (om barnen är tuffa och kan sätta ned foten när mina shettisislänningar vill testa gränser) är verkligen inget jag tar för givet. Och jag har lagt ned stor möda, eftertanke och gjort aktiva val för att få till det. 

Det är helt fantastiskt att vi är på den här platsen nu. Jag hade inga pengar att köpa två jättebra "färdiga" läromästarhästar, utan köpte 2 unghästar som jag formade dels själv och dels tog hjälp av andra som var duktigare än jag. 

Oddur var fyra år och professionellt inridien, töltsatt och grundutbildad på gården han föddes på, men inte så mycket mer än så. Minns att hans uppfödare påminde mig innan vi körde hem med Oddur, att det mesta vi skulle stöta på i början, skulle vara nya situationer för honom. Kaisa var ännu yngre och inte inriden när jag köpte henne. 

Men jag valde hästar med stor omsorg, som sas skulle ha bra lynne och förhoppningsvis passa en människa som är lite hästrädd. Och dom visade sig bli helt fantastiska! 

Kaisa och Oddur är trygga, schyssta och flyger inte i taket för saker. Däremot är de båda smarta och märker ganska fort om någon går att manipulera och testa gränser med. Precis som alla envisa och underbara shettisar jag red under min uppväxt. Vågade man sätta tydliga gränser när de testade en på olika uppfinningsrika sätt i olika situationer, så hade man en riktig schysst, rolig, trygg och lojal kompis sen. ❤️

Efter ett jobbhelgpass på 24 timmar for jag hem och tog in hästarna och gav dom hö. Jag gick in och fikade med familjen innan jag och Dagny hoppade i ridkläder och gav oss ut på en långtur. Den blev väldigt trevlig. 

På eftermiddagen kom Dagnys kompis förbi. Barnen bakade syltkakor samtidigt som Tage var iväg på roligt kalas hos sin klasskompis. 

Anders bytte till vinterdäck på min bil och lyckades få loss studsmattan från trädet bla. 

Själv ägnade jag en del av eftermiddagen till att tvätta och smörja hästarnas läderprylar. Jag tvättade och bytte även deras vojlockar och grimmor. 

Idag är det också exakt 11 år sedan som vårat stall blev klart. Efter en vår, sommar och höst då jag och Anders jobbat som tusan med att bygga och måla stall, kunde jag denna dag rida hem Oddur genom skogen med Dagny i magen. ❤️

Oddur fick flytta hem till Norderåsen och efter en tid köpte vi också Kaisa. Efter ytterligare en tid föddes vårt barn, som nu vill och kan följa med mig ut på ridturer i skogen. ❤️

TACKSAM! 

Otroligt glad över detta! 

Duktiga Jäntor! 🌟🎉🌟

Helgpannkaka.

Träns ingnodda i sadeltvål.

Ända sedan slutet av 1800-talet:

Ekol skinn och lädertvål från Linköping. 

Kanske finns nya bra produkter på marknaden men denna tvål har jag tvättat hästträns med i snart 40 år och den har funkat riktigt bra. Den både rengör och återfettar. Men efter att sakerna fått torka en stund drar jag ändå på ett lager fett. 

Ruggig dag så vi eldade. 

Lincoln läderfett smörjer jag med efter tvätt. 

Hästarnas respektive träns är båda begagnade.

Kaisas hittade jag på en loppis och Oddurs fick jag ärva av Helené. Det var ett extraträns hon hade haft till Snacken. 

Rengjorda och nysmorda sadelgjordar. 

Kaisas nyköpt på Hööks för länge sen, Oddur köpt begagnad för länge sen. 

Barnen bjöd oss på söndagsfika med sin goda kakor. 

Rea på Röda korset

Jag besöker inte loppisar lika frekvent nu och det ett tag sedan jag var in på någon. En anledning är att jag snarare känner ett behov av att rensa hemma, än att fylla på. Det har inte heller varit något specifikt vi behövt sista tiden. 

Men så dök behovet av en tyngre vattenskål till kaninerna upp, samt ett par jeans till mig själv och kanske en varmare jacka. Så jag åkte till Röda korsets loppis efter jobbet, efter att ha hört att de hade en bra klädrea där just nu. 

I ett separat rum på andra sidan av deras vanliga butik hade de laddat upp med stora klädlådor. Man tog en kasse direkt kan kom in och kunde fylla den för 100 kronor. 

Jag började gå runt och rota i lådorna.  Jag hittade en kortärmad sommarskjorta till Anders i svart och vitrutigt tyg. Jag la den i påsen. Sen började jag rota efter byxor till mig själv samt kikade på vinterjackor. 

Någon jacka som föll mig i smaken fanns ej. Och när jag förstod att det inte gick att prova kläderna i detta rum så insåg jag att det var lönlöst. Jag måste prova kläderna jag köper på loppis. Jag har plockat åt mig tonvis av plagg genom åren som jag tror har varit bra men som i provrummet visar sig sitta fult eller vara i fel storlek. Så provrum är en nödvändighet. 

Jag la tillbaka alla kläder i bingarna och gick för att endast köpa sommarskjortan till Anders. Den kostade 30 kronor. 

Ute i deras stora butikslokal gick jag direkt till djuravdelningen. Där fanns inga lämpliga skålar denna dag. På vägen ut kunde jag inte låta bli att svepa igenom en del av klädhyllorna. Till min förvåning hittade jag ett till Andersplagg, nämligen en helsvart snygg skjorta. Pga hans längd är det extremt ovanligt att jag finner något på loppisar till honom. 2 skjortor denna dag är sensationellt. 

Sen fann jag en svart, skön och enkel långklänning i bomull till mig själv. Typ som en lång t-shirt. Samt två vardagströjor / blusar. Bra men lite "tråkiga", men som jag säkert kommer att använda många gånger. Tillskillnand från alla festklänningar jag shoppat loss på under åren... 🙈

Mitt liv består inte av så värst mycket fest längre. Desto mer jobb, gårdsliv och vardag... 

Så varken kaninskål, jacka eller jeans kom jag hem med. Däremot 2 stycken Andersskjortor och 3 vardagsplagg till mig själv. Blir grejerna använda var det bra köp. Blir de liggande kommer det visa sig ha varit onödiga köp. 

Det positiva som ändå har skett (om köpen inte blir använda frekvent) är att mina slantar har gått till välgörande ändamål genom Röda korsets olika projekt i världen. 

i Rea-rummet fick man fylla en pappkasse kläder för 100 kronor. 

3 timmars tur i skogen

Det blev hästfredag med Maja och Helena igen. 

Helena hade även denna dag med ett gott nybakat bröd samt långpannekaka från deras kväll i caféet i samband med sonens stora fotbollsintresse. Det här med att vara fotbollsföräldrar verkar kunna ta en hel del av ens tid i anspråk. Iform av att baka, stå i fik, skjutsa och följa med på matcher, cuper och läger mm. Vi ser vad vi kanske har framför oss genom våra vänner. 

Efter en trevlig, gemensam mellis så gick vi ned till stallet. Jag hade tidigare varit ut och tagit in hästarma och preppat med hö, för att göra dem lite mer lätthanterliga, än vad de var förra fredagen. 

Då vi kom iväg tidigare denna eftermiddag bestämde vi oss för en långtur. Nämligen den så kallade vinterstigen. 

Denna runda är lång att rida och ännu längre att gå. Dessutom hade de avverkat massa sly, så en "ny" vägskylt samt stigens (vägens) nya utseende gjorde att jag missade en stig som tar en tillbaka mot byn. Men efter ett tag gick vi tillbaka ett stycke och jag hittade igen den gamla stigen genom skogen som binder samman två skogsbilvägar. 

Två frusna tjejer och två mammor med trötta ben och fötter samt en nöjd Karo kom tillbaka till stallet vid 19-tiden. Vi hade inte räknat med att vara borta i så många timmar att det skulle hinna mörkna. Men ändå var vi alla, liksom Karo, nöjda med skogsturen. Tjejerna var så duktiga, hästarna skötte sig jättebra och det är roligt att se utvecklingen! 

Tage var under tiden tillsammans med sin vän Alfred och Anders var i stan. 

När jag gjort klart djuren och vi fått i oss lite i magen så fullkomligt stupade jag i säng. Efter ytterligare ett tag kom Anders hem. Han var ute och åt middag i Östersund med sina vänner som han for till Amerika med. Alla veteranbilentusiaster såklart. De hade också haft det trevligt tillsammans och pratat om sin gemensamma hobby. 🙏

Tacksam för våra fina vänner och våra givande hobbys. 

 

Helenas goda, nybakta bröd. 

Kaisa blir bättre och bättre på att tjuväta på ridturerna.

Duktiga tjejer och snälla hästar.

Mammorna går med och visar vägen samtidigt som vi kan umgås med varandra och ge Karo härliga långpromenader. 

En som älskar dessa skogsfredagar. ❤️

Dom är så himla duktiga alla fyra! 

Dagny, Kaisa, Maja och Oddur. 

Oktobervardag

Denna vecka blir det lite mer än 60 timmar jobb för mig. Men jobb följs av ledigt, så jag har fortsatt att ta upp lite mer potatis och att städa i stallet. Jag följde även med min kompis Erica till Gällö för att hämta en snöslunga. 

Barnen har lekt med kompisar och igår började Tage på sin basketträning igen. 

Anders barndomskompis Daniel var ute på jobb i våra krokar och kikade över. Trevligt spontanbesök med gemensam lunch. Han hade med lunchlåda och jag grabbade en från kylen innan vi båda fortsatte mot jobbpass. 

Jag söker minst en till hundmatskål i keramik till kaninernas vatten inför vintern. Det är så bra då det är lite tyngd i dom. Jag la ut en sökesannons igår men har ännu ej fått napp. Ska kika lite på loppisar också innan jag beställer en ny. 

Sara-hovslagare har också varit på besök. Hästarna skötte sig så bra och hovarna var i fint skick. 😊

Oktober rullar på. Två veckor kvar till höstlovet. 

I vintras gick den andra tunga leramikskålen i kras när den for ned i betonggolvet. Nu söker jag en ny till kaninerna. 

Solen sken över Sundsjön när jag och Erica hjälptes åt att lastade snöslungan på hennes släpvagn. 

Onsdagsmiddag när jag var ledig mitt i veckan. 

Besök av hovslagar-Sara igen.

Storm & invintrade kaniner

Efter jobbdygn for jag hem. Jag gick igång direkt med att fixa med kaninernas vinterboxar. Anders och Dagny tog in dem i natt och placerade dem i hästboxarna när stormen inte gav med sig. Nu fick det bli tid för invintring, så jag ställde i ordning med städ, nytt spån och ny halm i husen i deras respektive kaninboxar.

När kaninerna hoppat in i sina boxar och Karo fått kissa, så gick jag in och fixade lunch till mig själv, innan jag for och hämtade Tage på skolan.  Jag var så trött efter jobbdygn med bad, samt en natt med riktigt dålig sömn, så jag la mig och sov någon timme efter att vi landat hemma igen. 

Sen kom Dagny hem fylld av energi. Trots storm så tog hon och Ester sina cyklar och cyklade ned till Häggenås genom skogen. De fick en slant att handla för. De köpte snacks som de skulle ha till kvällen. Under tiden ville Tage vara med mig och laga middag. Han fick fixa den ugnsrostade potatisen. 

Tjejerna och Anders kom hem så vi åt. Efter middagen gick vi ut till kaninerna igen för vidare fix. De fick sina klor klippta och Rosa och Panda fick nytt tyg på sin kära hylla / kaninhustak. Anders tog en kvällspromenad med Karo och gav hästarna hö. Jag tog med barnen in för läggning och gick själv och la mig. 

Stormen tog tråkigt nog studsmattan i natt. 

Den har varit så bra! Köpt begagnad för snart 10 år sedan. Barnen har hoppat otroligt mycket på den och säger att den haft så bra studs i jämförelse med andra studsmattor de testat. 

Nytt spån i kaninboxarna och ny halm i kaninhusen. 

Höhäcken i denna box är en överbliven cykelkorg vi hade liggandes. Huset är gjort av två halvpallar.

Vattenskålarna är hundmatskålar köpta på loppis. 

Nyhalmat kaninhus.

Tyvärr kan Rosa och Panda inte ha ett tillklippt liggunderlag i botten av huset under halmen för extra komfort och isolering. De gnagde nämligen sönder det. Men Petunia och Krokus lät sitt liggunderlag vara i fred, så de kan ha kvar sitt i huset. 

Rosa och Pandas höhäck är egentligen till för får och getter. Även den köpt begagnad.

Boxarna är byggda av spillvirke och innerdörrar som vi inte hade bruk för längre och som låg i gömmorna. Bla dörren till vårt gamla, numera bortrivna, badrum. 

Till våren blir våra kanindamer Rosa och Petunia 5 år, Krokus fyller 3 och Panda blir 2 år. 

Rosa och sonen Panda kollar in sin nystädade vinterbur. 

Tage ville göra egen "pommes". 

Kvällens middag:

Ugnsrostad klyftpotatis, köttbullar, morötter och hemlagad gräddsås. 👌

Efter middagen gick vi alla ut till kaninerna. 

Anders och jag hjälptes åt att klippa deras klor och sen satte vi på nytt tyg på Rosa och Pandas hus / hylla. Krokus och Petunias tygmatta såg okej ut, så de får slita lite till på sin innan vi byter. 

Tyget vi använder är en rulle konstgräsmatta köpt på Jula. 

Det mesta av höstens färgprakt blåste av i denna storm, men lite finns ännu kvar. 🍁

20 år tillsammans

20 år har gått sedan jag och Anders träffades på Börje Birgers raggarklubb på Frösön. Vi blev i lag på hösten 2006 och efter 3 år friade Anders. Efter ytterligare två år var vi gifta. Den 1:a oktober för 15 år sedan vigdes vi i Stavkyrkan i Hålland. 

Vi delade passionen för raggarkulturen, veteranbilar och hade samma starka dröm om ett hus på landet. Vi bodde först tillsammans i en hyreslägenhet på Frösön men ganska snart hittade vi vårat bedagade torpställe. 

Ekonomin tillät inte mer så vi slog till på detta renoveringsobjekt ca 3,5 mil utanför stan. Vi flyttade ut från 2:an och in i huset med vår hund Norma (döpt efter Norma Jeane). Till flyttbil använde vi vår Volvosugga från 1952. Vi började på noll och startade nästintill utan några gårdsrelaterade prylar öht.

Under de 20 år som gått sedan vi träffades har många saker hänt. Vi har ägnat mycket tid (och pengar) till att förbättra vår lilla gård. Dels har vi gjort mycket själva men också lejt in prima hantverkare. Sagta men säkert har gårdslivet förenklats och uppdaterats med åkgräsklippare, verktyg, verkstad, vedklyv, yxa, spadar, utemöbler, krukor, kratta, traktor osv. 

Vi har rest en del, mest inom Sverige. Från Jokkmokk till Trelleborg och massa platser däremellan. Men också Norge, Danmark och Lettland. Vi har även gjort en varsin långresa under dessa år men inte med varandra. Jag reste till Brasilien och Anders for till USA. 

Vi har haft lite olika jobb under dessa år och jag har pluggat. Under två terminer bodde jag i Norge så då hade vi distansförhållande. Vi åkte fram och tillbaka över fjället via Skalstugevägen så att vi kunde träffas på somliga helger och lov. ❤️

Under dessa 20 år har nästan 50 olika bilar passerat och hälften av dem har varit amerikanska. Resterande har varit övervägande tyska eller svenska. Vi har även köpt ytterligare ett bedagat torp, lite mer mark, samt skaffat fyra gemensamma hundar, 2 hästar och 5 kaniner. Några kalvar har vi också haft.

Efter 10 år tillsammans tog vi klivet till livets största: vi blev föräldrar! Först kom Dagny och efter två år kom Tage. ❤️❤️ Det bästa, största, finaste och mest utmanande. ❤️❤️

Somliga perioder har varit lekande lätta, andra tyngre. Så som jag antar att varendaste par som inte bryter upp går igenom? Men de svåra perioderna har också lärt oss saker. Uppförsbackar har följts av solsken. Gråt och glädje löper om vartannat. 

Vi fortsätter kämpa på och klura ut balansen här i livet tillsammans. I medgång och motgång. 

Team Rasmussons 20 års jubileum var verkligen något vi ville fira. Vi valde en sak som vi båda uppskattar mycket, nämligen romantisk weekend med spa, hotell och god mat. 

Denna gång testade vi ett för oss nytt ställe, nämligen Hallstaberget i Sollefteå i Ångermanland. Att detta var möjligt har vi kusin Fannie att tacka för. Hon kom till oss bodde här och passade barnen och djuren. ❤️

Vi fick en jättefin och välbehövlig minitripp tillsammans för att fira vår 15-åriga bröllopsdag (kristallbröllop) och våra 20 strävsamma, ibland tunga och underbara år tillsammans. 

Tack älskade Anders, för allt värdefullt. ❤️❤️❤️❤️

Anders var 26 år och jag 22 när vi träffades. 

20 år har förflutit och vi har hunnit bli 42 och 46 år gamla. 

Hallstaberget.

Vi köpte med lite bubbel som vi skålade med när vi kom fram. 

Förrätten på 3-rätters middagen.

Anders valde röding och jag lamm till varmrätt. 

Vidunderlig utsikt från hotellet och spa-avdelningen. Glad att vi fick så vackra, milda och klara höstdagar! 

Jubileumsringen till dessa milstolpar sitter på ringfingret. 

❤️ A och E. ❤️

Fina byggnader i Sollefteå.

Hallstaberget uppe på toppen. 

En till vacker byggnad i Sollefteå som byggdes för 120 år sedan. 

Tacksam. ❤️❤️

Favvofredag

Vid 14-tiden kom våra vänner Helena och Maja igen. Det var dags för gemensam mellis följt av ridtur och hundpromenad. Helena hade med sig utsökta, nybakta kanelbullar och filmjölksbröd. 👌

Dagny och Maja gick i förväg ner till stallet. Hästarna var tjorvigare än de brukar. Tjejerna kämpade på bra med hästarnas testande, men jag behövde hjälpa till att parera deras olika tilltag. De kan bli väldigt starka och tjuriga när de får för sig olika saker, och man behöver vara stark och tuff och sätta ner foten. 

När vi väl kom ner på skogen och jag och tjejerna påmint hästarna om att det inte är hästarna som bestämmer, så gick det bättre. 

Resten av turen gick sen bra. Tjejerna red i förväg. Jag, Helena och Karo promenerade efter dem. Tage valde att stanna hemma och ta det lugnt denna fredag. 

Efter ungefär halva turen så kom regnet. Men när man har trevligt och rider / går och surrar i skogen med vänner så märker man knappt regnet. 

Tack för denna fredag. 🙏

Helenas goda hembakta bröd. 

Helena är så bra med hundar. Hemma har de två fina Gråhundar som de jagar med. 

Och Helens omplacering Freja, som var en BC-Flatblandning, minns jag med värme. Helena gjorde ett så bra jobb med henne och fick en följsam kanonhund som blev hela 16 år. 

Långt där framme skymtar vi tjejerna och hästarna.