På fredagen lagade jag ugnsbakad lax och dillstuvad potatis till middag. Barnen åt inte denna mat i vanlig ordning. Tage fick bacon och kokt potatis och Dagny fick vegetarisk färsktortellini med tomat och basilikasås.
Tänk att en av de få saker, jag med sådan bestämdhet var övertygad om, innan jag fick barn. Var precis det, som jag efter några år helt fick kullkasta. Jag tänkte aldrig stå och göra olika maträtter. Nä, jag skulle laga en maträtt per middag. Och dög inte den får man äta sig mätt på det andra, som exempelvis potatisen, pastan, morötter, en knäckemacka eller vad som nu gick att peta ut av den oaptitliga maten.
Men det visade sig att våra barn hellre tynar bort, kräks, går runt med hunger och får järnbrist, än att äta sådant de inte tycker om. Har jag fått erfara. Dessutom blir alla på så mycket bättre humör och lättare att ha att göra med om vi i familjen äter mat istället för att ha lågt blodsocker...
Så jag fick äta upp kritiken till Svärmor (som också gjorde olika maträtter till sina barn) med råge. Jag har bett om förlåtelse. Att jag inte visste bättre... Och ordspråket om att de bästa föräldrarna är de som inte fått barn ännu, kan jag absolut relatera till...
Så här står jag nu och lagar olika maträtter, eftersom de maträtter våra barn gillar, börjar jag själv bli ganska trött på.
Det blev fredag och dags för jobbdygn för mig. Vi bestämde att köra en liten fredagsskiva med min brukares kompis och dennes assistent. En favorit i repris för oss alla fyra: Surströmmingsfredag!
Men innan mitt trevliga jobbpass så hann jag med lite städ och en finfin promenad med Karo. 🙏
