Om själva testet kan den som är intresserade av läsa mer om på denna länk:
http://schnauzerringen.se/?page_id=70
Varför är det bra att mentalbeskriva sin hund?:
"Mentalbeskrivningen har utvecklats på Hundskolan i Sollefteå i samarbete med Sv. Brukshundsklubben (SBK). Syftet var/är att kartlägga hundarnas mentalitet för framförallt tjänstehundsarbete. Mentalbeskrivning är precis vad det utger sig för att vara – en reaktionsbeskrivning på vad hunden gör.
Mentalbeskrivning arrangeras i första hand av rasklubbar under SBK men har funnit mer och mer mark i andra rasklubbar. Mentalbeskrivning (MH) görs från 12 månaders ålder och uppåt. Det är ingen övre åldersgräns för att få beskriva sin hund.
Mentalbeskrivning utförs av speciellt utbildade figuranter, testledare och av en mentalbeskrivare. Mentalbeskrivning är i första hand tänkt att vara ett hjälpmedel för uppfödarna i sin avel, vilket givetvis kommer oss hundägare tillgodo. Därför är det också väldigt bra om hela kullar beskrivs, om möjligt vid samma tillfälle..
Ett MH består av 10 fördefinerade moment. Alla moment består av tre saker: reaktion, aktion och avreaktion. Hunden ska mer eller mindre reagera, agera och avreagera kan man säga. Vid alla moment ges hunden tillfälle att få avreagera".
(Citatet hämtat från Svenska schnauzer pincherklubbens hemsida: http://www.sspk.se )
Ungefär så här förflöt det:
Norma tog kontakt själv/besvarade kontakt. Hon accepterade hantering. Hon startade leken snabbt, och grep och kampade med trasan.
Hon förföljde det undanflyende lilla föremålet halvhjärtat, och tog det inte.
Under den passiva delen stökade hon på med olika aktiviteter, kissade, nosade, osv.
Det svarta spöket som "betedde" sig konstigt följde hon intresserat utan avbrott men visade inget hot eller aggresivitet. Hon sprang sedan fram till det svartklädda spöket men ville inte leka eller vara helt nära denna.
När vi gick på stigen och en fullt utspänd overall flög upp mitt framför oss blev Norma skiträdd, men visade ej heller här hot eller aggresivitet mot overallen. Men när jag pratade med overallen och lockade på henne kom hon fram. När vi sedan gick förbi den uppspända overallen vid 4 tillfällen gjorde hon ingen undanmanöver eller tempoväxling.
Vid momentet när vi gick på en stig och ett ljudligt metallskrammel snabbt drogs på en gömd brits bredvid oss på stigen flydde Norma, men med blicken riktad mot skramlet. Även på denna station kom hon fram när jag satt på huk och pratade med skramlet och henne. Även skramlet skulle vi sedan passera 4 gånger. Och även här gjorde hon inga tempoändringar eller undanmanövrar.
Vid tillfället när sedan två vitklädda spöken kom emot oss visade Norma enstaka hotbeteenden, hon handlade mot dem sådär. När de skridigt fram till oss tillräckling nära tyckte Norma det var bättre att sitta mellan mina ben och morra, för att sedan ställa sig bakom mig, för att tillsist springa bort bakom Anders. När jag sedan blev ombedd att gå fram till det högra spöket, plocka av den huvan och prata med det så tyckte Norma att det var bra att kontrollera det vänstra spöket. När det visade sig att dessa figurer var männiksor så accepterade hon kontakten från dem, men besvarade den inte.
Efter alla konstiga händelser var det så dags att gå ut på en äng och leka/kampa igen. Norma startar återigen snabbt, leker aktivt och griper trasan med hela munnen. Då hörs plötligt ett skott. Norma kommer av sig och jag får svårt att få igång henne igen. När skott nr 2 kommer, så kommer hon inte alls igång igen.
Testledaren bedömmer att hon är för berörd och avblåser de två resterande skotten och Norma får en 5:a på skotten som står för Berörd,rädd.
När jag förvånat frågar henne hur Norma kan kampa för glatta livet hemma på skutbanan när grannarna övar, men blir berörd nu, svarade hon att det kan vara så att hon under dagen byggt upp rädslan på ett annat sätt av alla momenten i följd.
Jag skall villigt erkänna att en 5:a på skottet med Norma var trist och oväntat. Jag upplever det dock som positivt att ha en hund som kan avreagera även om händelser är läskiga.(också på de läskiga sakerna var hennes reaktioner något oväntade både för mig och Anders)
Det känns väldigt bra att hon inte hade (om än väldigt lite) hot eller aggresivitet i sig.
Att hon skulle ha mycket lek och kamp i sig, och själv ta kontakt plus besvara kontaktförsök kändes inte som en överraskning.
Det var ett utomordenkligt spännande test, som jag upplevde som genomtänkt och på någevis "tvingar" fram djupt sittande egenskaper i hundarna. Testledaren sa att det inte är ovanligt med förvånade ägare, som förvånas över sin hunds reaktioner. Åt båda hållen kanske?
Norma, som numera innehar Känd mental status.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar